Reportage

I fängelset blev Carlos en ny person

Det började med att hans mamma dog genom en olyckshändelse på gården, en sorg som ruinerade familjen och blev inkörsporten till alkohol- och drogmissbruk. I det värsta fängelset i Medellin, där Carlos inte trodde det fanns någon utväg, tändes ändå hoppet.

Om hans mammas död öppnade dörren till alkoholmissbruket, var det kontakten med den ökände narkotikakungen Pablo Escobar som förde in honom i kokaintillverkningen.

– Mitt intresse för kemi förde mig till den dödsbringande drogen, men inte bara till pengar utan också till vapen, kvinnor och misär. Ett tomrum i mitt liv efter att mamma dog försökte jag fylla utan att lyckas.

Olyckorna fortsatte

Om hans mors död var början, fortsatte olyckorna steg för steg. Carlos gifte sig, men han levde för pengarna och kokainet. Smekmånaden för de nygifta tillbringades på kokainlaboratoriet. Men trots att de fått en son blev droglivet för mycket för hans fru. När deras andra barn, en dotter, var två år, tog hans fru dottern och lämnade Carlos ensam med sonen.

Under en fiesta, en colombiansk fest, plockade Carlos fram sin finaste pistol och visade för sin kusin. Trots att den inte var laddad brann ett skott av och träffade sonen i ryggraden. I ilfart tog Carlos pojken till en vårdcentral. På vägen ropade han till Gud att rädda sonen. På vårdcentralen opererade läkaren bort kulan i ryggen. Men sonen var förlamad och Carlos gavs inget hopp att sonen skulle tillfriskna.

– Om han överlever skottskadan kommer han aldrig mer att kunna gå, sa läkaren till mig.

Men ett mirakel inträffade och sonen blev frisk.

Fast läkarbesöket behövde betalas och Carlos saknade pengar. Nu kom kokainmaffian in i bilden på allvar. En kokainleverans behövde tas emot, men trots att maffian hyrt livvakter var polisen honom och familjen på spåren. De slog till och grep både Carlos och andra i maffiagruppen.

Nu hamnade han i fängelse. Där upptäckte personalen att han var en duktig träsnidare. Därför slapp han sitta inlåst i sin cell hela dagarna.

Carlos medfångar invigde honom snart i hur fängelsesystemet var uppbyggt, och tillsammans med ett antal medfångar planerades ett flyktförsök. I ett trästycke gömdes vapen.

– Men innan vi kunde genomföra rymningen inträffade en jordbävning i området och flyktplanerna avslöjades.

Alla fångar från fängelset flyttades till det fruktade Bella Vista-fängelset i Medellin. Carlos grät av förtvivlan, för han visste vilken fruktansvärd plats han skulle föras till. Därifrån kom ingen fånge ut levande, hade han fått höra.

Fängslade bad

– Men efter en tid blev jag uppmärksammad på en märklig rörelse som pågick. Sex män stod i närheten av toaletten. Jag blev förvånad, när jag såg att de stod där och sjöng. Jag frågade mig hur det var möjligt att någon kunde stå och sjunga på en så fruktansvärd plats. När jag närmade mig gruppen öppnade de cirkeln och bjöd in mig. Men jag ville inte bli inkluderad. Då vände sig en av männen till mig och sa: ”Jesus älskar dig!”

Den följande natten grät sig Carlos till sömns. Han hade aldrig hört att någon älskade honom. Under den följande tiden drogs han till männen. Efter två veckor inbjöd de honom att lära känna Jesus.

– De vägledde mig att be bönen att Jesus skulle komma in i mitt liv och bli min Frälsare. När jag bad tillsammans med dem, fick jag en förvissning att mitt liv hade blivit förvandlat. Nu förstod jag att det inte var en slump att jag hamnat på detta ökända fängelse.

Bella Vista var ursprungligen byggt för 1 500 interner, men nu var det överfullt och hade 5 000 fängslade.

– Jag började be. En dag bad jag till Gud att få en överbädd i cellen, så jag kunde ha lite mer avskildhet. Det dröjde inte länge förrän Gud svarade på min bön.

Carlos började be om andra saker.

En natt hade han en dröm, att ett trästycke förvandlades till en klocka med en örn ovanpå.

Nästa dag gick han ner i snickeriverkstaden, där många interner arbetade med att skapa olika saker.

Började snida

– Jag hittade ett trästycke, precis som i drömmen, och började snida. Nu ville jag försöka skapa klockan med örnen som jag drömt om. När jag började arbeta med det fula trästycket upplevde jag hur Gud talade till mig. ”Människors liv är som ett stycke fult trä, men när jag får hand om era liv kan jag skapa något helt nytt.”

När Carlos fru kom på besök berättade han om drömmen och hur han upplevde att Gud hade förvandlat honom. Men hon trodde honom inte, utan sa att han var skenhelig och att han inte skulle leka Gud.

Men det Carlos drömt, och det som börjat spira i hans liv, handlade om en tro som skulle bestå.

Dagarna gick där nere i snickarverkstaden, och snart hade Carlos skapat klockan med örnen som han sett i sin dröm. Han hade tänkt sälja den och ge sin fru pengarna. Men då kom någon av de fängslade och stal klockan.

– Jag satte genast igång att skapa en ny klocka, men snart blev den också stulen.

Oerhört missmodig berättade Carlos för ledaren i den kristna gruppen, och denne sa:

”Gud ska möta dina behov!”

– Han visste mer om Bibelns löften än jag, så jag började på en ny klocka.

När den var nästan färdig kom en fängslad nästan längst ner i hierarkin och stal även denna klocka.

Kastade sin bibel

Nu kastade Carlos sin bibel framför sina kristna ledare med orden: ”Det är okej för er att vara kristna, men det är för svårt för mig!”

Ledarens förslag att be även denna gång ville Carlos inte ta emot.

”Jag ska ta mina verktyg och hämnas på tjuven.”

Hade det hänt, skulle Carlos varit en förlorad människa.

”Vi ber för allting, så du kan be också för detta!”

Men det ville inte Carlos. Ledaren för kristna gruppen fick be. När de hade bett plockade Carlos upp sin bibel, som han kastat på golvet.

Nu säger han inför de andra: ”Gud ska möta mina behov!”

Från den stunden började han be för varje mottagare av de träfigurer han skapade. När han arbetade med det nya trästycket påminde Gud honom om bibelordet. ”…en far som älskar sin son disciplinerar och korrigerar honom. Det är inte behagligt när det sker, disciplin är smärtsam.”

Nu såg Carlos all den stolthet i hans liv som Gud måste ta bort, för att skapa honom mer lik Honom. Hans tårar rann ner för kinderna när han arbetade med trästycket. Samtidigt arbetade Gud med honom, även om han inte förstod vad Gud gjorde.

”Du får göra vad du vill med mig. Det spelar ingen roll vad det kostar och vilka slag jag måste ta emot. Det har ingen betydelse vad du måste befria mig från, för att jag ska formas och bli mer lik dig.”

Vägledning genom bibelorden

Bibeltexterna visade att Gud ville använda honom. Att Gud ville göra honom till den person Han skapat honom att vara. Som träsnidaren arbetar med ett trästycke, på samma sätt vill Gud arbeta med människorna, så att vi blir som Han önskar oss att vara.

Carlos läste bibeltexten: ”Jag är övertygad om att Han som har börjat ett gott verk hos er också ska fullborda det till Jesus Kristi dag.”

Han fick aldrig veta vart hans träfigurer hamnade eller vem som stal dem, men han bad alltid för mottagaren. På varje träskulptur framöver skriver han: ”Till Guds ära.”

Efter tre år i fängelset släpptes Carlos och blev en fri man. Det var inte lätt att komma ut, men om han inte hamnat i fängelse, hade han inte fått uppleva förvandlingen i sitt liv när han mötte Jesus.

Idag är han en av fängelseevangelisterna på Bella Vista-fängelset och vägleder andra fångar, hur också deras hantverk kan förvandla deras liv, men även tala till mottagaren om ett annat liv.