Krönika

I fel sällskap

Marcus Jonsson

En bekant hörde av sig i ett rätt upprört tillstånd. Orsaken till det dömande tonfallet var min väns bedömning av några personer som jag fångats på bild med.

Reaktionen var ett eko av det gamla ordspråket: Säg mig vem du umgås med och jag ska säga dig vem du är.

Nog finns det en sanningshalt i ordstävet, men det behöver sättas i perspektiv. För det är alltför lätt att kategorisera människor och då samtidigt börja sortera bort personer.

Men det här är inget nytt fenomen.

Jesus fick snabbt höra att han gjorde fel när han var tillsammans med människor som i samhällets och religionens ögon hade ett dåligt anseende. Han umgicks dessutom med tullindrivare som genom sitt samarbete med den romerska ockupationsmakten kunde beskrivas som landsförrädare.

De med höga bekännelser reagerade på ett rätt typiskt sätt. De gick först på Jesu lärjungar. De valde att tala med andra i stället för att konfrontera den som det berörde.

”Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?”

(Matteusevangeliet 9:11) Även om frågan riktades till lärjungarna, var det Jesus som svarade fariséerna med ett omskakande besked.

”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” (Matteusevangeliet 9:12)

Notera att Jesus inte invänder mot fariséernas beskrivning av människorna som han hade setts med runt bordet. Han säger inte att kritikerna har missförstått situationen och han förnekar inte att människorna var syndare. Men Jesus förklarar varför han var där.

Jesus framställer sig som läkaren och en läkare undviker inte den sjuke på grund av sjukdomen. Tvärtom. Sjukdomen är själva anledningen till att läkaren är där.

Tyvärr kan vi kristna bli så upptagna med att identifiera vad som är fel, att vi faktiskt glömmer hur Jesus identifierade sig och sitt uppdrag.

Jesus beskriver sig som läkaren och han är tydlig med sin uppgift.

Om man fullföljer denna beskrivning blir det logiskt att se den kristna församlingen som en sjukvårdsinrättning. På ett sjukhus blir ingen förvånad över att möta sjuka människor. Men det hade varit mycket förvånande om personer i behov av vård inte vågade komma till sjukhuset av rädsla för att bli bortstötta av vårdpersonalen.

Ändå finns risken att det är just så här som en del kristna gemenskaper utvecklas – att människor stöts bort. Men då avvecklas samtidigt Jesu förhållningssätt. Ty Jesus såg människors tillstånd och kom till dem. Fariséerna såg människors tillstånd och gick från dem.

Den sura kommentaren som jag fick ta emot för att jag ansågs vara i fel sällskap fick mig att på nytt återvända till detta bibelställe.

”Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” (Matteusevangeliet 9:13) Som kristen är jag inte kallad att stå passiv i livets sjukhuskorridor. Jag har fått ett uppdrag. Jag får visa andra vägen till den hjälp jag själv har fått. För varken du eller jag är läkaren. Men vi vet var läkaren finns.