Reportage

Inger Zettergren: – Nu luktar nybakta bullar gott igen

Inger Zettergren växte upp på Donsö i Göteborgs skärgård. Under hennes uppväxt tillhörde cirka 90 procent av befolkningen Missionskyrkan och de övriga tillhörde Svenska kyrkan.

– Jag växte upp i en kristen familj och under mina unga år var Donsö en väckelseplats, alla gick till kyrkan på söndagarna, de som inte var kristna utmärkte sig, berättar Inger.

Blev frälst

Missionskyrkan höll ofta möten och hon blev frälst redan som åttaåring på ett av söndagens möten.

– Vi hade ofta evangelister på besök som predikade på ett sätt fick Jesus att framstå som verklig och det kändes äkta. Vid ett tillfälle sa predikanten ”Du måste bli frälst” och detta tog tag i mig fast jag bara var åtta år.

Orden gnagde inom henne så hon bestämde sig för att ta steget och be om förbön vid nästa söndagsmöte.

– Jag gick fram i kyrkan och visade att jag tagit ett steg. Det var så man blev frälst på den tiden, säger Inger och ler.

En äldre man bad för mig och jag upplevde det som en allvarlig stund.

– Jag kände inte så mycket just då men han sa ”Tro på Jesus så blir du frälst”.

När Inger gick hem efter mötet började hon fundera över orden. Hon förstod inte helt innebörden men tänkte ”om jag tror att det är så, så måste vara så att jag nu är frälst”.

– Plötsligt fylldes jag av en fantastisk visshet om att Jesus verkligen hade frälst mig.

Hunger efter Gud

Ingers stora hunger efter Gud väcktes under tiden som ung på Donsö. En hunger som hon fortfarande bär på. En längtan efter det som är äkta, där Jesus är på riktigt.

– Vi var många ungdomar och hade olika samlingar i kyrkan på Donsö. Vi hade inte fått någon undervisning om andedopet men vid ett tillfälle kom Ingemar Myrin och besökte oss. Han bad för ungdomarna som blev fyllda med den heliga Ande och då blev jag också andedöpt.

När Inger var sjutton år gick hon en ungdomsledarkurs som blev första steget på hennes resa. Efter kursen fick hon en förfrågan att bli ungdomsledare i Vilhelmina.

– Jag tackade ja och flyttade till Norrland. Där arbetade jag i Missionsförsamlingen med ungdomar ett och ett halvt år.

Inger blev kvar i Vilhelmina och där träffade hon sin man och bildade familj.

– Under tiden i Vilhelmina väcktes längtan efter att be och söka Gud. Jag var delaktig i en bönegrupp och har sedan dess varit en del av olika typer av bönetjänst.

Trosundervisningen förändrade

Inger och Peder kom ganska tidigt i kontakt med undervisningen om tro, redan under tiden i Vilhelmina. 1986 flyttade de till Uppsala och gick bibelskolan på Livets Ord.

– Jag såg en annons i en tidning och beställde en kassett med undervisning om namnet Jesus. Den öppnade mina ögon för en ny dimension där jag fick en ny tro på Guds löften.

Inger berättar att undervisningen om tro blev en stor skillnad i hennes sätt att möta svårigheter i livet.

– När jag blev gravid för tredje gången, bad jag om förbön i min hemförsamling eftersom det var en risk att jag kunde förlora barnet. Den personen jag talade med sa att han bad att Guds vilja skulle ske, vilket jag accepterade. Jag förlorade det barnet men blev förvirrad över att detta skulle kunna vara Guds vilja, säger hon.

När Inger blev gravid med det sista barnet, liknade den graviditeten hennes tidigare erfarenhet som slutat med missfall. Nu hade Inger fyllts med tro att Guds vilja inte är missfall, utan liv.

– Jag hade en annan beredskap att möta denna svårighet på grund av att ordet fanns i mitt hjärta på ett nytt sätt. Förlossningen var kritisk, men Victoria lever och jag är så tacksam över att jag kunde sätta min tro till Herren, berättar hon.

Allt luktade illa

I augusti 2018 drabbades Inger av ett problem med sitt luktsinne.

– Plötsligt började allt som tidigare luktat gott att lukta ill. Nybakta bullar som annars luktat gott fick en syrlig stinkande doft. Rök, avgaser och tvättmedel luktade på samma sätt. Hela världen blev upp och ner, berättar hon.

Detta problem var vid den tiden inget vanligt bekymmer. Nu är det vanligare att människor drabbas som en följd av covid-19, men inte när Inger skulle söka hjälp.

– Det var pinsamt att försöka beskriva hur jag upplevde det för sjukvårdspersonalen på vårdcentralen. Jag var sjuk men ändå inte sjuk.

Inger gick igenom undersökningar på öron, näsa, hals. De skickade henne på en käkröntgen. Då upptäcktes en eventuell inflammation under fyra tänder i hennes mun. Inger blev skickad till en tandläkare som inte såg något allvarlig i hennes käke.

– Den sista utvägen var magnetröntgen men inte den visade inte något som kunde vara en orsak till mitt problem.

Inger fick utlåtandet att inget kunde göras för att hjälpa henne. Hon fick rådet att lära sig leva med sitt problematiska luktsinne.

– Det blev påfrestande psykiskt eftersom jag levde med en syrlig, stinkande och snedvriden lukt hela tiden, allting luktade likadant fast i olika styrka. Den naturliga förmågan att uppleva världen med sina friska sinnen fanns inte. Detta påverkade mig.

Blev desperat

När hon levt med detta problemet i cirka ett halvår blev hon så desperat att hon ringde sin tandläkare och bad att få dra ut dom fyra tänder i munnen för se om det kunde hjälpa.

– Tandläkaren sa att jag skulle ta det lugnt och inte göra en sådan åtgärd utan bad mig avvakta och se tiden an.

Samtidigt kände Inger en ännu större desperation efter Gud. Hungern efter att vara i hans närhet och känna hans kraft blev påtaglig.

– Min upplevelse var att närheten till Jesus är viktigare än ett helande, även om jag visste att Gud helar. Det blev som två vägar och jag valde att få vara nära Herren. Jag levde med ett felaktigt luktsinne samtidigt som jag var desperat efter mer av Gud.

Ett viktigt samtal

En kväll när problemet med luktsinnet suttit i under ett och ett halvt år ringde Inger numret till en telefonkyrka. Hon hade fått numret till denna samling som anordnades av en församling i Uppsala av en vän.

– Jag berördes av att det fanns tro i budskapet. I slutet fick Stefan Edefors några kunskapens ord till dem som lyssnade och jag kände, ikväll kommer människor att bli helade från sina sjukdomar, säger hon.

Först hade hon inte en tanke på att skulle gälla henne men en förväntan och spänning föddes i Ingers hjärta.

– Innan samtalet avslutades bad Stefan oss att vi som hade någon sjukdom skulle lägga vår hand på vår kropp och ta emot helande. Jag gjorde som han sa och tog emot förbön.

När Inger lagt på luren kände hon en spänd förväntan att pröva, en spirande tro hade fötts i hennes hjärta att det hänt någonting.

– Jag tog en parfymflaska, sprutade på handen och luktade. Det luktade gott. Fortfarande förväntansfull luktade jag på Peders rakvatten som också luktade gott.

Det blev som att vända på en hand. Efteråt berättade hon om miraklet för alla hon mötte. Inger hade fått tillbaka sitt luktsinne och hon kunde nu njuta av dofter som hon tidigare inte tyckte om. Kaffet och tårta luktade gott och hon njöt av att hon själv nu luktade gott efter duschen.

– Dagen efter fick jag en hårinpackning av mitt barnbarn. Vi ville fira näsans dag. Spända öppnade vi förpackningen som hade en fantastisk fruktdoft. Jag älskar fruktdofter och nu kunde jag känna den doften igen.

Gud hade gjort ett mirakel och Inger kunde till och med njuta av dofter som vi i vanliga fall inte skulle uppskatta.

– Nu luktar bensin och sopor som det ska lukta och det är fantastiskt.

I efterhand kan Inger se att hungern efter Gud och helandet av hennes luktsinne egentligen hörde ihop. Det var aldrig två vägar utan en.

– Gud drog mig till sig, verkade i mig och helandet kom, konstaterar hon.

Passion för Jesus

– Den sista tiden har min gudsfruktan och min passion för Jesus växt. För mig handlar det om att söka Jesus först för jag vet att där finns också helande. Helande är Guds vilja, det är inte som att vinna på lotto. Han vill hela alla.

Tacksamheten till Jesus är påtaglig hos Inger. hon beskriver att hon nu befinner sig i ett sammanhang där hennes hunger kan bli mättad.

– Gud har gripit mitt hjärta samtidigt som jag sträcker mig efter mer. Jag är uppslukad av en helt ny närhet av Gud i mitt liv som ger mig energi. Jag är på rätt plats, säger hon.