Reportage

Jag har kommit hem

Fredrik Nyman är 48 år och har bott i Tidaholm hela sitt liv. Ända sedan han var liten har han haft en barnatro men har inte levt ett kristet liv. Hans mamma har varit kristen sedan 80-talet. De senaste åren har de inte haft så mycket kontakt. Under hösten började han bli kraftigt påverkad av sin ensamhet och mådde inte bra.

– Livet var tråkigt. Jag hade många vänner som jag festade och drack tillsammans med, men vi kunde inte träffas på grund av corona, så jag blev väldigt ensam, berättar Fredrik.

Drack på helgerna

Fredrik jobbar som personlig assistent i Skövde sedan ett och ett halvt år tillbaka och på de lediga helgerna flödade spriten hemma hos Fredrik. Drickandet var en livsstil.

– Jag satt ensam hemma och drack mig berusad varenda ledig helg, berättar han.

Isoleringen på grund av Corona gjorde inte saken bättre för Fredrik, tristessen och ensamheten bara växte. Vid ett tillfälle träffade han en gammal tjejkompis som föreslog att han skulle gå till kyrkan.

– Varför inte gå till Pingstkyrkan? Där kanske du kan få hjälp, sa hon.

Fredrik gick dit och möttes av pastorn Rigmor Holst och andra människor som tog sig an honom. När han kom in i kyrkan fick han se ett anslag som satt på väggen där det stod ”Välkommen hem”.

– Jag blev berörd när jag möttes av texten på väggen och det kändes som att jag kommit hem på riktigt.

Inte ensam

Han är fortfarande berörd när han berättar om stunden i kyrkan. Redan vid första besöket i oktober förra året tog han emot Jesus.

– Ensamheten och tristessen hade tärt på mig under lång tid. Jag hade blivit skör och känslig. Rigmor Holst la händerna på mig och bad. Då började jag gråta. När de sa till mig att jag inte är ensam och att Gud älskar mig blev jag väldigt berörd.

När Fredrik släppte taget berörde Gud honom starkt. Samtidigt uttrycker han att det inte var som blixtar i rummet eller att Guds ande slog honom till marken. Det var en ganska stilla men berörande upplevelse.

– Det kändes mer som att jag är odödlig, att jag lever även om jag kommer att dö.

Ibland kan han uppleva tvivel och vara orolig att han inte duger eller är värdig.

– Då påminner jag mig om att frälst blir man inte på grund av gärningar utan genom att man tror och det gör jag.

– Min frälsning kanske inte är lika dramatisk som många andra som levt i kriminalitet och droger, men det som är stort är att Gud kan frälsa vem som helst. Den värste man kan tänka sig är inga problem för Gud. Det skapar tro, konstaterar Fredrik.

Döpte sig

För några veckor sedan blev Fredrik döpt i Pingstkyrkan. Hans familj och några från församlingen var med.

– För mig hör det till att döpa sig. Det är som en bekräftelse inför Gud och mina medmänniskor att jag bestämt mig för att leva som frälst.

Fredrik har ganska nyss valt att leva ett kristet liv och förstår att det är en process att förändras och lämna det som tillhör det gamla livet.

– Det kristna livet är inte helt lätt att leva. Man kan inte göra allt det man tidigare gjort och behöver ändra livsstil. Tidigare följde jag bara mina känslor och struntade i det mesta. Jag söp mig full och brydde mig inte. Men jag har slutat supa och inte druckit mig full sedan oktober förra året.

Relationen mellan Fredrik och hans mamma har blivit annorlunda efter att han blivit frälst.

– Jag har nog aldrig pratat så mycket med mamma som jag gör nu. Jag behöver råd och hon hjälper mig.

Fått en mentor

Kyrkan är inte öppen men han träffar några församlingsmedlemmar ändå ibland. Genom dem har Fredrik fått en mentor som han uppskattar.

– Han ringer mig ibland och vi träffas, läser Bibeln och fikar. Det är bra.

– Jag har inte tänkt så mycket på att det skett en förändring i mig förrän min bror sa att jag blivit annorlunda, tar ansvar och att jag är trevlig att umgås med nu när jag inte är full hela tiden, säger han och skrattar.

Viktigt att tro

Några ord från en bibelvers som fastnat hos Fredrik är ”Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

– Jag tror, samtidigt vet jag att det ser olika ut när vi möter Gud. För en del blir det dramatiskt och för en del mer stillsamt.

Fredrik längtar efter att pandemin ska gå över så att livet kan bli mer normalt.

– Då vill jag resa till Jerusalem och gå på gatorna där. Sedan längtar jag efter att få möta min livskamrat. Nu vill jag inte vara ensam längre, säger han.