Reportage

Jesus mötte Göran vid Panamakanalen

I bagaget fanns en barnatro på Gud, men ingen tydlig omvändelse. Hans mammas förslag att packa ner en bibel i kappsäcken tackade han nej till. Men en god vän till familjen skickade ett Nya Testamente från Gideoniterna, numera Goda Nyheter. Det kom fram precis när han skulle mönstra på båten i Bremerhaven i Tyskland.

I sin ensamhet i fartygets lastutrymme, där han satt och smorde vantskruvar som skulle säkra lasten, läste han i ficktestamentet på alla raster. Och Gud talade genom bibelordet.

– 17 år gammal på första resan, helt ensam, var jag jättenervös och bad därför hela tiden till Gud, minns han.

Nya Testamentets ord talade till honom på morgonen, på kafferasten, lunchen och på kvällen.

– Jag trodde på lite evolution och lite annat hit och dit, men på kvällarna bad jag ”Gud som haver”-bönen.

Under utbildningen på sjömansskolan hade det funnits kamrater som ville ta honom med till Korskyrkan i Hedefors.

– Men det var inget för mig.

Hittade inte Jesaja

Ombord på båten fick han brev från en evangelist i Korskyrkan som skrev bibelord från bland annat Jesaja.

– Jag letade febrilt i mitt Nya Testamente, men där fanns ju inte Jesaja. Vi fick normalt våra kojer på båten bäddade, men jag bäddade själv. Då kunde jag hålla det hemligt, att jag gömt mitt Nya Testamente. Jag vågade inte visa för någon att jag läste Bibeln.

Efter en seglats på två månader kom fartyget till Christobal utanför Panamakanalen. Där på redden utanför Christobal, Panamakanalen kom Jesus till Göran.

– Från utgångspunkten Bremerhaven hade vi hämtat kol i Rotterdam och gått via Ålborg i Danmark till Luleå för att hämta stål.

– Under sjöresan gick jag en dag ner på mina knän och bad Jesus komma in i mitt liv.

Fortfarande efter alla dessa år är Göran berörd av det gudsmötet.

– När jag bad, kom Jesus där. Jag kunde se honom komma emot mig som en fysisk person. Det var en jättestark upplevelse. Jag är så oändligt tacksam för det mötet.

Göran var den yngste sjömannen ombord och han tyckte grupptrycket från kompisarna var jobbigt.

– När vi lade till i någon hamn ville mina sjömanskamrater ha mig med på strippklubbar, men det ville jag inte. Jag bad till Gud och när vi lade till i Los Angeles i USA, kom Norska sjömanskyrkan till båten och erbjöd oss att följa med till Disneyland och till ett shoppingcenter. Då fick jag möjlighet att välja det istället för strippklubbarna.

Var de gick i land försökte kompisarna få med Göran på strippklubbar och barer och han mådde så dåligt.

– När vi seglade från en av dessa hamnar hade jag köpt souvenirer, men jag kastade dem nu överbord.

Full storm i Biscaya

På vägen tillbaka till Europa efter att de lämnat hamnen Porto i Portugal kom de till kusten mellan Frankrike och Spanien.

– I Biscayabukten var det full storm och vågorna var höga som berg. Då bad jag till Gud att han skulle stilla stormen. När vi kom ombord på tankfartyget Vinlandia till Engelska kanalen var det stiltje. En finländare som seglat denna rutt i 30 år sa: ”Det här är ett mirakel, det ska inte vara så här!”

– För mig blev det ytterligare ett bevis på Guds kärlek. I en anteckningsbok skrev jag varje dag ner de bönesvar jag fått.

Efter fyra år till sjöss gick Göran i land och bosatte sig i Lerum utanför Göteborg. Där var han med i Korskyrkan i Hedefors.

– Nu var jag verkligen brinnande i min tro och kunde leva ut det kristna livet. Det var så mycket som hände de närmaste åren. Jag var bland annat med på Skaraslätten-möten. Vi sjöng i kyrkor och på ålderdomshem och jag deltog i evangelisationskampanjer.

Under ett besök på en skola i Floda medverkade Göran i en rastandakt.

– Då mötte jag en pojke som inte kunde knyta sin hand. Han var opererad, men det hade inte blivit bra. Jag bad för honom och han blev omedelbart helad i handen.

Vid ett annat tillfälle, också på en rastandakt i en skola, fanns det en pojke som var blind på sitt ena öga.

– Jag la jag mina händer på honom och han fick sin syn tillbaka.

Längtan efter Guds Ord

Under dessa år var Göran aktiv i sin församling i evangelisation, men arbetade också med barn.

– Vi knackade dörr i utsatta bostadsområden. Varje fredag åkte en grupp av oss till köpcentrat Femman i Nordstan i Göteborg. Till och från fastade jag under dessa år. Den längsta faste-

perioden varade 38 dagar. Varje gång efter en fasteperiod hände saker.

– Jag längtade efter mer av Guds Ord. En dag, när jag arbetade med att måla en skorsten, hörde jag Gud tala till mig, att jag skulle åka till USA och gå på Rhema Bible Training Center i Oklahoma. Jag sålde min lägenhet och åkte dit för att studera under två år.

De åren gav en stabilitet i Görans kristna liv.

Under ett antal år har han varit bosatt i Örebro och är nu gift med Angela, som arbetar i Sörbykyrkan, en EFS-församling. Numera tillhör de Sörbykyrkan och Göran är verksam som fastighetschef i Askersund.

Ser du fortfarande påtagliga bönesvar i ditt liv?

– Varje dag och varje vecka får jag uppleva det.

I Sörbykyrkan tillhör han gruppen som välkomnar alla gudstjänstbesökare på söndagarna till kyrkan.

– Det är så viktigt att vi ser människor, när de kommer till kyrkan. Det har blivit en av mina uppgifter i församlingen, förutom att jag sitter i församlingens fastighetsråd.