Reportage

"Jesus väckte mig"

Kaarina Brittenstrand växte upp på en lantgård i Finland i en stor familj där tron på Gud var en självklarhet. Vid en tid i livet hamnade familjen i en svår situation.

– Pappa kunde inte fortsätta med arbetet som bonde på grund av sin hälsa. Hans läkare hade gett honom rådet att söka nytt arbete och avsluta livet som lantbrukare, säger Kaarina.

Det var svårt att få nytt arbete i Finland under den tiden. Familjen visste inte hur de skulle ta sig ur sin situation. Kaarinas pappa var orolig och såg ingen lösning på familjens problematik. Vid ett tillfälle när han högg ved började Gud tala till honom.

– Du skall ta hela din familj med dig och flytta till Sverige, löd uppmaningen.

– Pappa lydde Gud och vi satte luckor runt alla fönster, sålde djuren och flyttade till Norrköping 1960, då var jag var 14 år. När vi kom till Sverige var det lätt att få arbete så pappa fick jobb direkt och kunde försörja familjen, men det var svårt att få lägenhet, så vi fick bo åtta personer i ett rum och kök.

Pengar i strumpan

Efter sex månader reste pappan tillbaka till Finland för att försöka sälja huset. Huset såldes men det var inte tillåtet att ta med sig så mycket pengar till Sverige. Då stoppade han pengarna i strumpan och kom tillbaka med en summa pengar som gav familjen nya möjligheter.

– Vi fick möjlighet att köpa en fin, ljus och rymlig lägenhet i Norrköping som vi tyckte var fin som ett slott, säger hon. Det kändes lyxigt med fyra rum och kök, med varmt vatten, toa inne och elektricitet.

När familjen kom till Sverige lärde de känna en kristen familj som Kaarina besökte på lördagarna. De blev nära vänner och hade barn som hon älskade att vara tillsammans med.

– Vid ett tillfälle när jag kom på besök stod det ett par skor i hallen som jag inte kände igen.

– Skorna tillhörde en ung man som hette Michael. Detta var 1970, vi blev förälskade och gifte oss efter två år. Vi fick fyra barn och nu har vi tolv barnbarn och två bonusbarnbarn, säger Kaarina.

Frälst på läger

Kaarina blev frälst som 16-åring på ett konfirmationsläger i Kolsva. En viktig händelse som påverkat hela hennes liv.

– Jag växte upp i en kristen familj men jag hade inte tagit ett eget beslut att följa Jesus.

– En natt när jag var på lägret väckte Jesus mig och frågade mig om jag ville följa honom. Jag grät och grät och kände att det var en kamp inuti.

Kaarina reste sig från sin bädd i rummet där alla hennes flickkompisar låg och sov och gick till prästen som hade sitt rum på en annan plats i huset.

– Han tog emot mig och sa att han sett hur jag hade kämpat, säger hon.

– Jag hade alltid haft en stark barnatro men den här kvällen fick jag bekänna mina synder och bli frälst. Jag fylldes med en underbar frid och sedan dess har jag varit väldigt frimodig med min tro. Jag har aldrig ångrat att jag tog det beslutet, berättar hon.

– Jesus betyder allt för mig. Han är min herde, min frälsare, min trygghet, min starkhet och min försörjare.

Helad från infektion

Under några år då barnen var små upplevde Kaarinas familj svårigheter på det personliga planet. Kaarina hade då två mellanstadiebarn hemma och födde tvillingar med kejsarsnitt. Efter förlossningen fick Kaarina feber och blev så sjuk att hon inte kunde ta hand om sina tvillingar.

– Jag blev inlagd på sjukhuset i Linköping, hade hög feber och var oerhört medtagen. Läkarna gav mig olika mediciner men inget bet på infektionen, berättar hon.

Kaarina hade fått en sjukhusbacill i såret efter kejsarsnittet som inte ville läka. Läkarna som hade hand om henne kunde inte finna någon lösning och började ge upp hoppet.

– En dag när jag legat på sjukhus i nästan sex veckor var min man hos mig med ett av barnen då läkarna kom in och sa att de inte kunde göra något mer för mig. Den sista åtgärden var att göra en ny operation, jag blev förtvivlad och rädd, berättar hon.

Läget var kritiskt för tvillingmamman som inte visste om hon någonsin skulle kunna komma hem igen.

Samma dag som Kaarina fick det negativa beskedet från läkarna kom några kristna vänner på besök.

– Vännerna som kom till sjukhuset hade stöttat oss under sjukdomstiden, berättar hon

Jesus var påtagligt nära

Paret som kom på besök läste från Jakobs brev 5:14-15:

”Är någon sjuk skall han kalla på församlingens äldste och de skall be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom.”

– När de frågade mig om jag ville att de skulle praktisera detta på mig svarade jag ja.

– Min man som satt vid sidan av mig kände av att något hade hänt med mig. Han frågade mig om jag mådde bra. Jag sa att det kändes som om jag låg i bomull. Jesus var så påtagligt nära mig, säger Kaarina.

Efter några dagar kunde Kaarina åka hem till sina tvillingar och sin familj. Läkarna var helt förundrade över hennes snabba tillfrisknande. Hon hade upplevt ett mirakel.

Besök av en ”ängel”

Vid ett tillfälle när Kaarina var på ett möte kom pastorn fram till henne med en kvinna och berättade att kvinnan skulle komma hem till familjen för att hjälpa dem.

– Arbetsbördan var tung i hemmet och jag var medtagen av sjukhusvistelsen. Kvinnan som blev vår hjälp hette Maarit. Hon kom och hjälpte oss tills jag blev starkare. Det var fantastiskt. Jag vet inte vart hon tog vägen sedan, kanske var hon en ängel, säger Kaarina och skrattar.

Helad igen

Kaarina vet att Gud kan göra under. För två år sedan fick hon en cysta på sin sköldkörtel som var besvärlig. Vid flera tillfällen tog läkarna prov på cystan, en provtagning som gjorde väldigt ont.

– Vid ett tillfälle hade vi besök av Kjell och Gunilla Lindstedt i vår kyrka. Vi satt och pratade vid fikabordet och jag berättade om min oro över cystan och att läkarna ville operera mig.

Då bad Kjell och Gunilla för mig vid direkt där vid kaffebordet, en enkel bön.

Kaarina berättar att hon var orolig för operationen eftersom de fanns en risk att sångrösten kunde påverkas.

– Jag älskar att sjunga och tralla och ville inte förlora den möjligheten, säger hon.

När hon efter en tid kom tillbaka sjukhuset för att opereras skulle en sköterska undersöka henne en sista gång.

– Sköterskan kände på min hals utan att säga ett ord, såg fundersam ut därför att hon inte kunde hitta någon cysta. Det gjordes ett ultraljud som konstaterade att cystan var borta.

– Tack Jesus! Han hade tagit bort cystan, jublar Kaarina.

Hon berättade för sköterskan att många hade bett för henne. När hon sedan skulle lämna sjukhuset uppmanade sköterskan henne att fortsätta sjunga och tralla.

Andligt hem

I Tallbackskyrkan i Åsbro har Kaarina sitt andliga hem.

– Min församling är viktig för mig. Där är det varm gemenskap. Där finns lovsången och bönen och där får jag undervisning. Jag har ett ansvar för en bönegrupp med äldre som jag håller kontakt med per telefon på grund av pandemin, berättar hon.

– Jag upplever att det är viktigt att leva med den helige Ande, speciellt nu när tiden är så annorlunda. Att ta tid till att läsa Guds ord och be, konstaterar hon.

”Det är Gud som all ära skall ha. Bara Han skall ha äran för sitt verk. Ingen människa på jord skall ta åt sig äran själv. För det är Gud som all ära skall ha.”

Orden i denna sång uttrycker den tacksamhet Kaarina känner över allt gott Herren har gjort i hennes liv.