Reportage
Johan blev fri från depression
Johan Åsgärdes familj var med i Svenska Alliansmissionen och tron var en naturlig del av hans uppväxt.
– Jag ser tillbaka på barndomen som en väldigt lycklig tid. Jag växte upp i en kärleksfull familj på en gård i Småland. Som barn brukade jag gå runt i skogen och be.
– Jag kan se att mycket fördes in i mitt liv i tonåren som påverkade mig. När jag kom in i puberteten och musiken blev en större del av mitt liv, väcktes nog en större känslighet.
Det började med nedstämdhet som gjorde att det i perioder var svårt för honom att ta sig till skolan då han kände sig trött och sjuk i slutet av högstadiet och sedan mer i gymnasiet, även om det inte hände ofta.
– Jag upplevde en djup känsla av apati som sa att det inte spelade någon roll om jag gick upp eller inte. Det var nog svårt för min omgivning att uppfatta att jag kämpade med de känslorna. Tvärtom var jag väldigt glad och kunde ha enorma energipåslag som mitt normala jag också.
Johan berättar att i de perioder då han brottats med psykisk ohälsa har det gjort att han försvinner in i sig själv. Hemma drog han sig undan mycket mer.
Mådde allt sämre
2003 gifte sig Johan och Magdalena, som kallas Nena.
– Nena fick återkommande se trötthet och nedstämdhet hos mig, men jag var inte duktig på att verbalisera vad jag kände. Jag såg på mig själv som svag och tänkte att jag behövde ta i mer för att komma över det.
Johan var besviken på sig själv när han inte kunde komma upp eller inte orkade det han ville och borde göra.
– På grund av detta sa jag inte till någon att jag var deprimerad vid den här tiden. Jag hade inte svårt för att säga att jag mådde dåligt, men när den där tyngden slog till gjorde den mig oförmögen att kommunicera. Alla tankar riktades inåt, men det var svårt att förklara.
När man brottas med depression, och symptomen blir till skov och cykler, så är det något som till slut påverkar allt, säger Johan.
– Om du lever med det tillräckligt länge är det lätt att börja se det som en del av din personlighet. Det du kämpar med kommer så nära och är ständigt påtagligt.
Johan upplevde att depressionen höll honom tillbaka och hindrade honom från att vara sitt fulla jag.
– Så mycket av min kraft gick åt till att kämpa att det inte fanns någon energi kvar till att vara kreativ eller vara en bra partner, när all kraft gått åt till att överhuvudtaget övervinna tankarna och ta sig upp den dagen.
– Återigen vill jag säga att det inte var så här jämt. Det är lättare nu att se att det var skov, som med åren blev mer som en dimma som ständigt färgade tillvaron och blev allt tyngre.
Oro och stress
Hösten 2010 tog Johan ledigt från sin tjänst som musikledare i Donsö Missionsförsamling och börjande på Låt- och producentskolan “Musikmakarna”. Efter utbildningen började han jobba som låtskrivare och producent som egenföretagare.
– Ekonomin var helt klart en faktor som gjorde att min psykiska ohälsa skenade de sista åren. Vi hade då vår dotter Elsa, som föddes 2009, och fick vårt andra barn 2011. Oron för ekonomin tyngde mig enormt.
– Det hjälper inte någon att befinna sig i ekonomisk kris, och det är inte heller särskilt konstruktivt att undra om låten jag skriver idag kommer att ge pengar. Den här stressen levde jag med hela tiden.
Om han ser tillbaka idag kan Johan tycka att det inte hade varit fel att ta ett annat jobb vid sidan av. Men han levde med en stark känsla av kallelse och ville vara trogen den.
– Den hade funnits sedan jag var ungefär 15 år. Min längtan har alltid varit att genom musiken ge något till min omvärld som visar på kärlek, ger hopp och öppnar upp för en personlig relation med Gud.
I kampen med depressionen och kallelsen som fick Johan att göra de val han gjorde, finns det en person han beundrar mer än någon annan.
– Det var inte utan att förstå kostnaden som min fru sa “ja” till alla mina upptåg som att flytta upp till Örnsköldsvik för att börja på en ny skola när man är 30 år, har ett litet barn och ett till på väg.
– Vi har alltid pratat och tagit beslut tillsammans, och jag beundrar Nena så mycket för att hon har vågat och trott med mig och på mig genom allt. Inget vet vad hon har offrat förutom jag.
Hopplöshet och rädsla
Johan sökte till slut hjälp på sjukhuset och fick kognitiv samtalsterapi. Han hade även samtalshjälp från kyrkan och fick antidepressiv medicin.
– De sista åren kämpade jag allt hårdare för ett ekonomiskt genombrott och för att övervinna min “svaghet”. Men ju mer du slåss mot otillräcklighet och skam, desto mer makt får det i ditt liv. Ju mer jag tog i, desto sämre mådde jag.
Johan försökte bryta sitt tillstånd genom att be tidigt på morgnarna, fasta och pressa sig mer.
– För varje gång som depressionen kom tillbaka med sådan kraft att jag inte kunde stå emot, sjönk jag djupare in i hopplösheten. Jag undrade om jag någonsin skulle bli fri.
– I början av 2017 kände jag inte igen mig och var rädd för mig själv. Jag levde med självmordstankar och började tänka att jag höll på att bli galen. Mörkret runtomkring mig blev kompakt.
Johan kontaktade psykiatrin och ville skriva in sig, men de sa att om han inte gått så långt som att planera självmord, så fanns det inte plats än.
– Kön är så lång. Det smärtar mig att tänka på alla de människor som lider och får det svaret.
I maj 2017 hade han så mycket ångest att han låg i sängen med täcket över sig och försökte att bara andas, minns Johan.
- Vid den här punkten trodde jag inte på någon förändring. Jag gav upp allt: drömmarna om musiken, allt jag ville “göra för Gud”.
– Jag såg ingen framtid, utan trodde allt var förlorat och broarna brända. Det kan låta drastiskt, men i den deprimerades sinne är tankebanorna så uppkörda vid det här laget att du inte logiskt kan välja att tänka utanför dem, förklarar Johan.
Helad och befriad
Ändå googlade han på vittnesbörd från människor som blivit fria från depression.
– Jag kom plötsligt till ett skakigt Youtube-klipp inspelat av en man i 50-årsåldern som berättade om hur Jesus helat honom från depression. I slutet av videon läste han upp Kolosserbrevet 1:27: ”Christ in you – the hope of glory”. Det högg tag i mig och jag kände hur den helige Ande sa: ”Det Johan, är ditt ord. Gå efter det!”
Det blev början på ett helande då Johan under cirka tre veckor knappt lämnade sitt vardagsrum.
– Den här tiden var väldigt speciell. Min upplevelse var att jag fick möta Jesus. Varje dag upplevde jag att jag fick instruktioner. Det var tilltal och förnimmelse på insidan som jag kände väldigt konkret. Det kunde vara en speciell bibelpassage, en företeelse i Bibeln jag skulle läsa om, en bok jag skulle läsa eller namn jag skulle söka efter på YouTube. När jag lydde och gick efter det ordet var det alltid i linje med det jag fått tidigare.
– Det öppnade upp mig och gav uppenbarelse på område efter område. Det kändes som att det var Fadern själv som undervisade mig. Jag fick ord, ibland på hebreiska och engelska, som jag skulle slå upp och studera, och det gav mig alltid en djup kontext och förståelse.
Johan sammanfattar det han fick ta emot som bröt depressionen i tre avgörande sanningar: Gud är min Far, jag är Guds barn och född på nytt, en ny skapelse.
– Vi kanske har hört detta hela våra liv, men vad händer med oss och våra bekymmer när vi verkligen förstår att Gud är vår pappa och vad det innebär? Det är inte en gudsbild som är färgad av brister från våra egna erfarenheter, utan en Far som är alltigenom god och älskar med en kärlek som aldrig kan bli utmanad.
– När jag såg vad jag var i Kristus utan att kämpa för det släppte en miljon kilo från mig. Vi är inte våra försök, misslyckanden eller segrar, inte stämplade av livet och formade av det som hände och blev vårt liv. Jesus är vårt liv och den sanning som definierar oss. ”Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.”