Reportage

Johans stökiga liv fick en ny kurs

Johan Malmebrand är engagerad i S:ta Clara Kyrka, en gammal kyrkbyggnad nära Stockholms central. I den kyrkan träffas vi, Johan med en mugg kaffe i handen. Det är första gången vi träffas och Johan ger intryck av att vara en vänlig och trygg person. Att han tidigare varit en bråkstake och kriminell slagskämpe verkar nästan obegripligt. Men det framgår snart, när han börjar berätta.

– Jag växte upp på Lidingö, utanför Stockholm, i en vanlig svensk, sekulariserad familj. Mina föräldrar var överbeskyddande och ville hålla mig borta från allt som verkade farligt. Jag kände mig instängd och sökte spänning på egen hand och var bråkig och stökig under skoltiden, berättar Johan.

Våld, narkotika och alkohol

Eftersom Johan gillade att slåss och dessutom var vältränad var det ingen som satte sig på honom. Han betraktades som stökig, men lyckades ändå klara skolan bra. Där utbildade han sig till rörmokare och fick jobb direkt efter skolan. Utåt såg allt bra ut för den unge mannen, men han hamnade snart i fel kretsar. Kriminalitet och missbruk kom in i bilden, men det är något som han helst inte vill prata om.

– Nej, jag vill inte gå in på några detaljer, men jag kan sammanfatta större delen av mitt vuxna liv med tre ord: våld, narkotika och alkohol.

Drömmen han hade i 20-årsåldern var att köpa en Harley Davidsonmotorcykel. Med sparade pengar från sitt jobb och viss kriminell verksamhet kunde han snart förverkliga sin dröm. Via en kompis introducerades Johan i en mc-klubb och gick igenom en process på sex år innan han invigdes som fullvärdig medlem.

– Beslutet jag fattade som 21-åring att ansluta mig till den mc-klubben är mitt livs sämsta, säger Johan sorgset. Jag ångrar det verkligen! Medlemskapet innebar att klubben i princip ägde mig. När någon ledare ville ha något gjort var det bara att ställa upp och lyda på direkten.

Efter närmare 20 år i klubben hade det tuffa och påfrestande livet i klubben nått vägs ände och Johan pallade inte mer. Han trodde det skulle bli svårt att lämna klubben, men det löste sig enklare än han trott. Visst var det en stor lättnad att slippa alla krav och kriminalitet, men det blev också ensamt, eftersom hela hans umgänge fanns i mc-kretsarna.

– Det blev bättre med tiden och jag fick riktiga vänner som jag kunde lita på. Genom 12-stegsprogrammet fick jag hjälp att bli drogfri och återanpassa mig till samhället. Jag fick också bostad hos ett par makar i en villa på Lidingö. De var först tveksamma till mig, när de fick veta min bakgrund, men de gav mig ändå chansen. Nu har det gått fyra år och jag bor där fortfarande. Under tiden har vi blivit goda vänner.

Alpha-kurs i kyrkan

När Johan flyttat in i sin nya bostad såg han en bibel som låg på ett bord och såg ut att vara flitigt använd. Makarna bekräftade att de var kristna och sen blev det inte mer snack om det just då. På fika hos paret fick Johan frågan om han inte funderat på att gå en Alphakurs om grunderna i den kristna tron. – Det hade jag ju inte direkt, men tyckte spontant att det kan jag väl göra som en kul grej. Vi kollade på nätet och såg att S:ta Clara kyrka hade en kurs som skulle starta redan dagen efter. Min hyresvärd följde med mig dit på första samlingen. Själv hade jag inga förväntningar alls.

Men när Johan deltagit i kursen några gånger märkte han att något hade börjat hända med honom och han började be i sin ensamhet. En dag när han satt på sängkanten i tyst bön såg han i en syn en välputsad vägg framför sig. På väggen fanns en gammal trädörr.

– Vid dörren stod en man, med vänlighet och även viss sorg i blicken. På något sätt visste jag att det var Jesus som stod där. Han öppnade dörren för mig, och när jag gick in genom den upplevde jag att det var ingången till en ljusare värld. Där började mitt liv med Jesus, konstaterar Johan sakligt.

Sedan dess har mycket hänt och Johan har blivit starkare och tryggare i sin tro. Det senaste året har han på deltid gått en missions- och predikantskola, där han fått undervisning av sin vän och mentor, prästen Mats Nyholm. Johan säger skämtsamt att Mats är en sträng magister. Det hindrar inte att han ofta reser med vännen Mats och hans team och besöker olika kyrkor.

– Jag har just kommit hem från en härlig resa till Finland. Tillsammans med Mats och de andra i teamet har jag jag fått predika och be för många människor. Särskilt glädjande var det att träffa så många fina och trevliga ungdomar. Nästan så att jag funderar på att flytta dit, ler Johan.

En stor sorg

Det finns många glädjeämnen för Johan i hans nya liv. En stor börda av tvång och falska lojaliteter har lyfts av. Nu är Johan ingen vän av stora ord, men det syns på honom att han är oändligt tacksam och glad för det. Han har återknutit kontakten med sin bror och konstaterar tacksamt att de aldrig varit så goda vänner som nu. Men mitt i glädjen har Johan också upplevt stor sorg.

– Jag hade en flickvän från Luhansk i Ukraina som betydde jättemycket för mig. Det är nu drygt ett år sedan en raket exploderade nära henne. Hon kastades bakåt av tryckvågen och slog huvudet i ett betongfundament. Jag pratade med hennes mamma varje dag och bad hela tiden att min flickvän skulle komma tillbaka till livet. En dag såg jag en kista för min inre syn och förstod att hon dött. Snart fick jag det också bekräftat.

Det känns smärtsamt när Johan stillsamt beskriver den sorg, smärta och tomhet som drabbade honom. Trots denna svåra prövning säger Johan att han ändå ser ljust på framtiden. Hans tro och det stöd han har i kyrkan har gett honom kraft att gå vidare.

– Hade jag inte haft min kristna tro så hade det kunnat gå riktigt illa. Idag förstår jag inte hur jag kunde leva utan den. Att mitt i allt elände som finns i världen få känna en inre frid och en levande relation med Gud är helt ofattbart.

Berättar gärna om sin tro

Johan bär alltid ett kors runt halsen och berättar gärna om sin tro för dem som frågar. Några arbetskamrater har gått Alpha-kurs, sedan Johan berättat om vad kursen betydde för honom. Han vet inget bättre att rekommendera för andra än det han själv upplevt. Lovsång och tillbedjan till Gud är en daglig inspirationskälla som ger honom gemenskap och inre styrka.

– Något som hände mig under den svåra resan var att jag fick en djupare inblick i kraften och beskyddet som ligger i lovsång. Det handlar inte om att lyssna till en bättre eller sämre låt, utan om att rikta sig direkt till Gud i tillbedjan.

Ingen kan säga emot hans personliga vittnesbörd om ett helt förvandlat liv och att tron är den grund som nu håller honom uppe. Inte bara nätt och jämnt för egen del, utan det blir över till andra också. Johan försäkrar att alla kan ta emot det nya liv som han själv upplevt.

– Det handlar om att vara ärlig mot sig själv och verkligen vilja satsa på en förändring. Alla som närmar sig tron med ett öppet hjärta kommer att få ett svar. Bulta på dörren och den kommer att öppna sig. Så enkelt är det, förklarar Johan Malmebrand.