Reportage

”Jonas liv har stärkt vår familj och min tro”

– Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det mycket bättre, säger hon.

Många svenskar vet vem Jonas Helgesson är. Författaren, föreläsaren, skådespelaren och stå upp-komikern som lyckats nå ut till den breda allmänheten, trots sin cp-skada.

Nu träder hans mamma, Lena Helgesson, fram och berättar sin historia.

Den fjärde mars 1978 blev en mycket dramatisk dag. Det var dags för förlossning för Lenas tredje barn. Men den här gången gick det inte som planerat, och livet höll på att rinna bort från både Lena och sonen.

– Jag fick en oerhörd blödning och svimmade. I efterhand fick jag veta att jag inte hade någon puls och att jag var okontaktbar. Läkarna fick göra ett urakut kejsarsnitt och när Jonas kom ut andades han inte. Han var helt blå och hade inga reflexer. Läkarna höll på med upplivning i 15 minuter, men inget hände. Då skickade de efter en läkare som satte en tub i halsen som syresatte lungan. Och efter 45 minuter tog Jonas sitt första andetag.

– Det sägs att man har en kvart på sig att rädda ett barn. Sedan brukar man ge upp. Jag är så tacksam till läkaren som tyckte det var lönt att fortsätta försöka.

Lena bättrade på sig, men Jonas fortsatte sväva mellan liv och död.

– En dag på sjukhuset drog jag täckte över huvudet och så ropade jag till Gud i mitt hjärta: ”Gud, han måste få leva. Han får vara hur jobbig som helst. Bara han får leva.” Jag fick bönesvar. För han överlevde och han blev hur jobbig som helst.

Ett chockbesked

Fem månader gammal skulle Jonas på läkarbesök. Lena hade märkt att Jonas hade svårt att hålla sitt huvud upprätt, men hon fick ändå en chock av läkarens besked.

– Läkaren undersökte honom länge och väl och sedan berättade hon att Jonas hade en CP-skada. Och så fick jag en broschyr som jag kunde läsa i hemma.

Det blev en chock för både Lena och familjen. De läste om olika problem och sidohandikapp, och undrade hur livet skulle bli.

– Vi bad till Gud att vi skulle få kraft att orka gå igenom det här, samtidigt som vi bad om hjälp att göra livet så bra vi kunde för Jonas.

– Vi var inte alls beredda på att få ett barn med funktionsnedsättning och jag fick inte råd från någon heller. Ingen hörde av sig förrän Jonas var sju månader gammal och en sjukgymnast kom på besök.

Ett och ett halvt år gammal kunde Jonas varken stå, gå, krypa eller sitta själv. När hon träffade väninnor som hade barn i samma ålder, såg hon hur stor skillnad det var, – När deras barn sprang runt satt han bara i barnstolen och gjorde ingenting, men han skrattade i alla fall ofta och såg glad ut.

Tron en fast punkt

Jonas sjukdom slet på familjen, men mitt i allt kaos fanns tron som en fast punkt.

– Jag höll mig till min tro på Gud. Och jag är så tacksam över att den fanns där när det var jobbigt.

Familjen var med i Billdals pingstkyrka och under många förbönsgudstjänster gick Lena fram med Jonas.

– Jag tänkte att Gud måste hela honom från CP-skadan. Vi bad och bad. Men inget hände.

En gång gick en släkting, som hade skadat sitt knä när han spelade fotboll, fram för att be om helande. Lena stod intill med Jonas i famnen och bad för hans helande. Det slutade med att mannen som hade ont i knät blev helad, men inte Jonas.

– Efter det hade jag en lång diskussion med Gud. Jag tyckte att mannen som hade skadat knät faktiskt fick skylla sig själv när han spelade fotboll. Varför skulle han bli helad när Jonas, som hade hela livet framför sig, inte blev helad.

”Tala till många folk”

Lena fortsatte att be för ett helande.

– Vid ett förbönstillfälle kom Jonas farfar fram och bad för honom. Han var en riktig bönemänniska. Han lade sin stora hand på Jonas huvud och så talade han ut ett ord från Gud. Han sa: ”Jonas, du kommer att tala till många folk”.

När detta hände var Jonas fem år gammal och hade lärt sig att säga två ord: mamma och glass.

– Att han skulle tala till många folk lät helt orealistiskt, men idag är det faktiskt verklighet. Idag lever Jonas på att föreläsa och tala till många människor.

En annan gång kom en storpredikant till Göteborg. Det var en predikant som bad för sjuka och Lena tänkte att nu var det dags för Jonas att bli helad. De tog färdtjänst till kyrkan där gudstjänsten skulle vara, men tog bara med sig en färdtjänstkupong. De skulle inte behöva någon kupong för återresan för då skulle ju Jonas vara helad.

– Jag trodde nog mer på storpredikanten än på Gud. Vi åkte till kyrkan och lyssnade på honom och han bad för Jonas. Men inget hände, och vi fick ta bussen hem.

Kroppen sa ifrån

Lena tränade regelbundet Jonas ben för att han en dag skulle kunna gå. Fem år gammal kunde han gå ganska hyfsat inomhus med rollator eller när Lena höll honom, och en dag släppte hon.

– Jonas gick faktiskt några steg alldeles själv innan han trillade. Då var han fem år gammal och det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Inte långt efter lärde han sig också att cykla med stödhjul.

Skolan gick bra. Jonas lärde sig att tala allt fler ord, och fick många kompisar i skolan. Men nu var det istället Lenas kropp som sa ifrån.

– Jag tänkte att allt var frid och fröjd, men jag hade inte tagit itu med de jobbiga sakerna i mitt liv. Jag hade hela tiden kämpat för att klara dagen, samtidigt som jag tryckt ner mina känslor och hur jag mådde. Jag hade stoppat undan sorgen längst in i mitt hjärta.

När Lena och hennes man började samtala om hur jobbigt livet faktiskt hade varit, så brast det för Lena.

– Jag kunde inte sluta gråta. Läkarna sade att jag hade fått panikångest och gav mig starka tabletter som nästan drogade mig och som jag åt i flera år.

Lämnade tillbaka rullstolen

De rullstolar som Jonas fått användes allt mindre och en dag, efter en lång golfrunda tillsammans med sin pappa, bestämde Lena sig.

– Jag tog rullstolen, körde till hjälpmedelscentralen och lämnade tillbaka den.

Kanske var det överilat, för det kom en tid då Jonas trillade så ofta att han nästan slog ihjäl sig. Men till sist kunde han gå hyfsat bra, även om han fortfarande ramlade då och då.

Skolan blev en tid som fungerande förvånansvärt bra. Efter studenten gick han bibelskola och sedan flyttade han till egen lägenhet i Malmö för att börja på lärarhögskolan. Men efter ett halvår diskvalificerade lärarna honom. Han fick inte bli lärare eftersom han inte talade ordentligt.

Jonas läste olika kurser och sökte massvis av jobb – utan att få napp. Istället skapade han sitt eget jobb genom att skriva en bok om sitt liv, Grabben i kuvösen bredvid. Den boken har blivit en storsäljare som sålts i 40 000 exemplar. Den blev också startskottet till fler böcker och ett arbete som föreläsare.

Lever på att tala

Idag är Jonas 43 år gammal. Han är gift och har två barn. Han driver ett eget företag, där han gör precis det som det profetiska ordet talade ut för många år sedan – han talar till många folk. Under de senaste åren har han hållit över 300 föreläsningar. Han har också haft en av huvudrollerna i musikalen Livet är en schlager.

– Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för. För läkaren som inte gav upp efter en kvart och för allt som Jonas har berikat vår familj med, men framför allt vill jag rikta ett stort tack till Gud för att han varit trofast och hjälpt oss genom åren.

– Visst har det varit jobbigt många gånger, men jag vill inte vara utan upplevelserna, för de har gett oss en förståelse för människor som har det svårt. Upplevelserna kring Jonas liv har stärkt vår familj och de har även stärkt min tro på Gud. Jag hade aldrig orkat om jag inte känt mig buren av min tro.

– Vi fick inget mirakel på en gång, men Jonas liv är ändå ett mirakel. Och om jag fick leva om mitt liv, skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.

Lena konstaterar att livet inte alltid blir som man vill eller har tänkt sig.

– Livet är inte någon räkmacka. Det är inte säkert att livet blir det lyckligaste att leva. Men livet är en stor välsignelse. Och även om det inte alltid blir som man har tänkt sig, så kan det faktiskt bli mycket bättre.

_____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Lär känna Jesus

Att ta emot Jesus är mycket enkelt. Bibeln säger i Romarbrevet 10:9: "Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre och tror i ditt hjärta att Gud uppväckt Jesus från de döda, då ska du bli frälst." Frälst betyder räddad och att få gemenskap med Gud.

Det enda du behöver göra är att tala med Honom ärligt och direkt från ditt hjärta, ungefär som du talar med en vän. Jesus väntar och längtar efter att du ska tala med honom.

Om du har svårt att forma egna ord kan du be den här bönen:

Nu kommer jag till dig, Jesus. Jag tror att du är Guds son och att du har dött för alla mina synder.

Jag erkänner att jag inte är fullkomlig. Förlåt mina fel och tillkortakommanden. Tack för att du kan rena mig från alla synder.

Jag vill att du ska bli Herre i mitt liv. Tack för att du tar emot mig nu. Tack för att jag får vara ditt barn. Låt mig känna din kärlek! Amen.

Ta gärna kontakt med en församling där du bor eller gå en Alpha-kurs för att få veta mer.