Reportage

Jonathan vill vara ett ljus i sin omgivning

Jonathan Grenmyr växte upp i en kristen familj. Föräldrarna tillhör Pingstkyrkan i Nybro och det blev naturligt för Jonathan att gå på gudstjänster och kristen barnverksamhet.

Första gången som han verkligen tog sin tro på allvar var i samband med en händelse i skolan när han gick i årskurs fyra.– Vi skulle läsa högt för varandra, två och två. Jag och en kompis satte oss i femmornas klassrum eftersom de var på rast. Det var snart påsk och klassen hade samlat ihop pengar och köpt godis som låg i ett stort godisägg.När de hade läst färdigt och skulle gå därifrån frågade kompisen om de inte skulle ta en godisbit ur ägget.– Jag tvekade lite, men sedan tog jag en godisbit och stoppade i munnen. Innan min kompis hann ta något upptäckte vi att det satt en femteklassare i rummet, som vi inte upptäckt. Han såg vad som hände.Det dröjde inte länge förrän ryktet spred sig på skolan, att Jonathan hade knyckt godis från femmorna.– De ropade efter mig på rasten och jag blev jätterädd. När jag skulle cykla hem såg jag att det stod några femmor vid cykelstället och väntade på mig. Jag vågade inte gå dit utan dröjde mig kvar i skolan i säkert 20 minuter innan de försvunnit och jag kunde cykla hem. ”Om du finns, Gud”– Den natten var jag jätterädd. Jag bad till Gud: ”Om du finns Gud, så hjälp mig. Gör du det, så ska jag följa dig för alltid.”Nästa morgon kändes cykelturen till skolan extra tung. Inte blev det lättare av att Jonathan såg några femmor stå vid cykelstället.– Men tvärt emot vad jag trodde gick det jättebra. De hälsade, frågade hur jag mådde och var bara trevliga. Jag förstod inte vad som hade hänt, mer än att Jesus måste ha gripit in. Något hade hänt, för de var inte alls arga längre.Det uppstod inga jobbiga situationer på skolan den dagen och för Jonathan blev det ett bevis på att Jesus bryr sig om vår vardag.– Jag sade till Gud: ”Du är ju med”. Efter det tog jag min tro på allvar på ett annat sätt och döpte mig. Det var där mitt liv med Gud började på allvar. Tuffa högstadieårI högstadiet upplevde Jonathan att det var jobbigt att vara kristen.– Det var en del festande och jag kände att det krockade med mig och min tro. Jag följde med på någon fest, men det kändes inte bra och jag trodde inte att jag skulle klara att stå emot grupptrycket. Så jag valde att helt hålla mig borta från festerna.– Det blev många frågor om varför jag inte drack. Jag försökte förklara att jag inte trodde det var bra för mig. Men det ledde till att jag blev lite utsatt och mobbad. Jag var inte längre en i gänget. Det var jobbigt och högstadieåren blev ganska tuffa.Jonathan ägnade mycket tid åt datorspel, ibland sent på nätterna, och han var inte alltid så pigg på att följa med till kyrkan.– Pappa fick nästan dra mig till kyrkan. Han stod på sig och såg till att jag kom dit. I efterhand är jag tacksam att han gjorde det. För det var guld värt. Dyka in i BibelnI gymnasiet blev det lättare. Där var det mer accepterat att vara kristen.– På högstadiet var jag en tönt, en nolla. Men på gymnasiet sågs det nästan som lite coolt att jag vågade vara annorlunda. De accepterade mig och jag försökte sprida Jesu kärlek genom att vara mig själv.Jonathan har gått två år på Blå kust bibelskola i Oskarshamn. Han valde en inriktning mot församling och praktiserade i Pingstkyrkan i Nybro. Jonathan jobbade tillsammans med Niclas Madestam, som då var ungdomspastor i församlingen. Under sitt andra år gick han en ledarutbildning och jobbade förutom med ungdomsarbetet även med att coacha församlingens ungdomsledare.– Bibelskolan var en tid då jag fick en djupare relation med Jesus. Jag fick ställa mina frågor och dyka in i Bibeln. Det gav mig också en rutin till personlig andakt en liten stund varje dag. Morgonandakt på cykelAtt jobba med barn och ungdomar är något som Jonathan vill fortsätta göra. Han började plugga till gymnasielärare i Växjö, men pendlingen och studierna tog på krafterna och efter två och ett halvt år tog han en paus.– Under tiden jobbar jag i skolan. På fritids, som resurs, med svenska som andra språk och i olika klasser. Just nu jobbar jag på mellanstadiet.I skolan får han användning för de lärdomar han fick under ledarskapsutbildningen på bibelskolan. Han trivs med att stå framför folk och att undervisa.Vardagsrelationen med Jesus är en nyckel i Jonathans liv. Varje morgon inleder han med en stund inför Gud.– Jag brukar ha en morgonandakt när jag cyklar till jobbet. Jag ber för konkreta böneämnen, om beskydd och för min arbetsplats. Framför allt ber jag att jag ska få vara ett ljus och sprida kärlek och glädje bland både arbetskollegor och elever. Jag tror inte att man behöver banka med Bibeln, utan att man framför allt kan visa Guds kärlek genom sitt liv. Bidra till glädje och positivitetJonathan upplever att atmosfären på arbetsplatsen har förbättrats.– När jag kom dit var det många som var negativa, men jag har fått höra att jag vänt upp och ner på hela stället. Jag har blivit uppskattad av både lärare och elever. Det känns väldigt roligt, för allt jag gör är att försöka vara positiv och hjälpsam.Alla kollegor vet att Jonathan är kristen, men reaktionerna är enbart positiva.Förutom undervisningen ser Jonathan också ett uppdrag i att sporra elever och lärare och bidra till glädje och positivitet på skolan.– Det är inte jag som gör det, utan Jesus genom mig. Mission i EtiopienI februari i år åkte Jonathan till Awasa i Etiopien. Där driver församlingen ett missionsprojekt tillsammans med Värnamo pingstförsamling.– Vi ordnade en veckolång bibelskola för kristna ledare i Etiopien. Elva personer från vår församling åkte ner för att hjälpa till. Själv arbetade jag med barndagar och barnmöten, men också med praktisk hjälp. Och på söndagen fick jag predika i en församling.Resan blev en erfarenhet för livet.– När vi körde genom landet och såg hur folk på sina ställen bodde i kojor, så fick jag ett nytt perspektiv på livet. De saker som jag bett om i Sverige, som jakten på en lägenhet, kändes så små. Och trots att många hade det svårt var de barn vi mötte så positiva. De var glada för det lilla. Jesus betyder alltJonathan delar sin tid mellan arbetet i skolan och engagemanget som församlingsledare och ungdomsledare i Pingstkyrkan.– För mig känns det självklart att lägga tid i kyrkan. Jesus betyder allt för mig. Jag vet att han alltid är med mig, varje dag, och det känns tryggt. Jag har alltid någon att komma tillbaka till, både när det går bra och när det går dåligt. Genom livet har det gått upp och ner med min egen tro, men Jesus har alltid varit med mig.