Reportage

Julia vill göra skillnad

För Julia Adolfsson har det alltid känts naturligt att gå före och ta ansvar. Som ledare vinner hon på sitt omtänksamma sätt människors förtroende. Hos denna jordnära småländska tjej finns inga lik i garderoben; hon lever det hon tror på och är ett gott föredöme för andra.

Vi möts på hennes arbetsplats, en föreningslokal mitt bland höghusen, i Stockholms-förorten Husby. Julia är anställd av Frälsningsarmén, och tillsammans med sitt team samlar hon killar och tjejer 8-14 år till olika aktiviteter. Hon vill jobba långsiktigt med att bygga relationer och förmedla goda värderingar. Sedan hon var elva år har den kristna tron varit en naturlig del av hennes liv.

– Mina föräldrar skilde sig när jag var fem och jag bodde varannan vecka hos mamma och pappa. Tro var inget vi pratade om hemma, det var först när jag var elva som jag fick kontakt med en kyrka. Jag träffade pastorsparet på en grillfest i byn och de bjöd in mig till kyrkan. Sedan gick jag ofta till den kyrkan och tron växte fram helt naturligt när jag deltog i gudstjänsterna, säger Julia.

Tron en självklarhet

Tron är fortfarande något självklart och naturligt för Julia. En integrerad del av hennes identitet som person. Den bara finns där, den intima relationen till Jesus, mitt i det dagliga livet. Hon har alltid varit ambitiös och gjort bra ifrån sig och går ”all in” i allt hon gör.

– Sen jag fick en egen tro har jag inte haft något intresse av att leva utan Jesus. Därför lämnade jag inte min tro under tonåren, utan i stället gjorde jag vad jag kunde för att mina kompisar ska få höra om Jesus. På högstadiet delade jag ut lappar om Jesus i alla elevers skåp. Många var muslimer så det blev lite rabalder, skrattar Julia.

Hon har aldrig långt till ett smittande skratt, men hon försäkrar samtidigt att hon inte varit förskonad från svårigheter i livet. Det som ger henne styrka och energi att ta på sig det ansvar som det innebär att ha övergripande ansvar för stora grupper av ungdomar, är att hon ser att det gör skillnad.

– Jag ser mig själv som en kula i ett flipperspel, som sprätter iväg i min iver att ge vidare vad jag själv fått. Jag blev själv bjuden till kyrkan och fick höra om Jesus. Hade jag inte fått det tror jag att hela mitt liv hade handlat om att prestera för att få bekräftelse. Jag vill ha låga trösklar och högt i tak så att de som kommer utifrån ska känna sig hemma.

Julia berättar om en hälsning från Gud som hon fick som 14-åring genom en predikant från England. Bland annat var budskapet att hon skulle få kontakt med många människor som inte känner Jesus och det skulle inte vara särskilt svårt eller ansträngande.

– En bild han använde var att jag skulle vara som en sandstorm i andligt döda landskap. Det var så starkt att jag bara låg utslagen på golvet flera timmar under den helige Andes kraft. Jag skulle kunna beskriva det som att jag var så full som en människa kan bli, men utan alkohol.

Bubblar av kreativitet

Musik är ett stort intresse för Julia och det var musikstudierna som tog henne till Stockholm. Efter studierna har hon sysslat med lite av varje, mest har det handlat om barn, musik och Jesus. Det finns så mycket kreativitet i henne som bara bubblar och vill ut och barnen trivs i hennes närhet, för det händer alltid en massa spännande saker omkring henne.

– Många som kommer hit trivs så bra att de tar med sig vänner hit och ryktet sprider sig. Jag ser det som en stor nåd att jag får möta och samla så många olika nationaliteter. De flesta av föräldrarna visar stort förtroende för vår verksamhet, trots att de har en annan religion.

Julia betonar hur viktigt det är att få barnens öra tidigt, innan några hinner rekryteras till kriminella gäng och riskera hela sin framtid. Därför inriktar hon och hennes team in sig på åldersgruppen 8-14 år. Mottot är ”trygga kids blir stabila teens”.

Förebyggande insatser

– Vår verksamhet går ut på att aktivt förebygga att någon blir offer för droger och kriminalitet. Här får de lära sig att stå emot erbjudanden om snabba cash och att tänka i nästa steg – vilka konsekvenser det kan föra med sig. Vi försöker också boosta deras självkänsla och få dem att förstå att deras värde inte sitter i kläder och coola prylar, utan att de är värdefulla som de är.

Julia och hennes team ser också till att barnen får något att äta och tar dem med på spännande utflykter. Det är mycket populärt och barnen tar ofta med sig någon kompis eller släkting. I varje samling ingår också tio minuters ”Life Class”, där de får veta mer om goda värderingar, grundade i den kristna tron.

– Jag tror att de kan börja fundera på vad som ligger bakom att vi satsar vår tid på detta. Då kan polletten ramla ner att det beror på att vi älskar Jesus och vill ge den kärleken vidare. Och visst är det roligt att se att tjejerna som går i tjejgruppen tycker det är så kul att de kommer springande från skolan för att hinna vara med. Barnen har heller ingen brådska att gå hem när samlingen är slut.

Den lilla föreningslokalen börjar redan efter ett halvår bli för liten och Julia och hennes medarbetare försöker hitta andra lösningar. De är medvetna om att det är ett långsiktigt arbete att förändra tänkande och självbild. Flera kämpar med psykisk ohälsa och Julia skulle önska att hon hade mer tid att ägna åt var och en personligen.

Planterar frön

Hon drömmer också om att bygga en kristen gemenskap av mer otraditionellt slag. Genom sin naturliga utstrålning drar denna nordiskt blonda tjej som en magnet till sig människor med olika kulturell bakgrund, intressen och personligheter.

– Jag sätter inga etiketter på människor, utan bryr mig bara om insidan. Nu har jag jobbat med Frälsis i närmare nio år och vill utveckla min kompetens inom det sociala området. Därför pluggar jag till socionom, men har just nu studieuppehåll.

Julia berättar att en av tjejerna i hennes grupper sa till henne efter en samling att ”en gång ska jag också hålla ’Jesus-tal’ ”. Helt klart är Julia en inspirationskälla.

– Jag tror på att sprida kärleken i vår tro på Jesus vidare och det gör vi bäst utan att snacka hål i huvudet på nån. När de känner förtroende för oss kommer deras frågor och funderingar naturligt. Vi tvingar inte vår tro på nån, men vi vill plantera frön och kommer följa dessa barn tills de blir unga vuxna. Det ska bli spännande att se hur de frön vi sått gror och växer vidare, kommenterar Julia.