Reportage

Kärleken till Jesus är Edvards drivkraft

Det föddes nästan bara killar i kyrkan när Edvard Fréden växte upp. De blev ett gäng på sju, åtta grabbar som höll ihop.

– Vi hade en jättefin tid i kyrkan. Vi åkte på barnläger, olika konferenser och på scoutläger, säger Edvard.

2003 var han med sina kompisar på barnläger. Vid ett tillfälle under lägret ställde en av kompisarna frågan: ”Edvard, har du tagit emot Jesus?”

– Bra fråga. Jag hade inte tagit något aktivt beslut, så jag sa att jag ville det. Han tog med mig till ledarna, som fick avbryta sin ledarsamling för att leda mig till frälsning.

Omtumlad och frälst

När de bad för Edvard sköljde en varm ström över honom. Tårarna började rinna och han blev helt omtumlad.

– Detta blev en väldigt stark upplevelse för mig. Jag kände mig omskakad av mötet med Gud. Det rensade bort väldigt mycket tvivel i hela min barndom.

Innan Edvard skulle konfirmera sig ringde pastorn och sa: ”Det vore väldigt bra om du ville döpa dig nu.” Ett gäng i konfirmationsgruppen lät döpa sig och Edvard hängde på.

– Det var ett härligt dop inte så långt från platsen där min farmor kom till tro och hela hennes familj. De blev frälsta när en väckelsepredikant kom till bygden. Ringarna på vattnet märks idag; den familjen ligger till grund för församlingarna i Kinnarp och Åsarp. Tänk vad en kampanj kan göra!

Ungdomar prioritet

Under Edvards uppväxt i Centrumkyrkan i Kinnarp prioriterade församlingen att satsa på ungdomarna.

– Vi samarbetade under många år med Team Med Uppdrags kamratstödjare. De hade uppgiften att vara kuratorernas förlängda arm i skolvärlden, samtidigt som de engagerade sig i församlingsarbetet.

I högstadiet hade två kamratstödjare en liten grupp med Edvard och hans kompisar. Detta satte stor prägel på honom.

Församlingen hade ingen pastor under den tiden, men regelbundet kallades talare som var ungdomsinriktade och andligt varma. Denna ton präglade församlingen, säger Edvard.

– Om vi spolar fram bandet nu när vi är i 30-årsåldern är vi alla bevarade i tro. Det är ganska unikt att en så stor procent fortfarande lever i sin tro.

Under gymnasiet levde Edvard i två världar. Han hängde med i det coola gänget och drevs av dem, samtidigt som han var med i kyrkan och hade sin tro.

– Jag kände mig splittrad och drogs mellan två världar. Det var en kamp och jag var inte glad. Mina kompisar sa ibland: ”Varför ser du så sur ut?”

Vid ett tillfälle var han med på en smågruppssamling där de läste Matteus 7:21, en vers där Jesus talar om att göra saker i hans namn men ändå inte känna honom.

– Det tog tag i mig, för jag kände igen mig. Det skavde utifrån splittringen jag kände i mig just då. Det var jättejobbigt, men jag fick ett viktigt möte med Gud den gången. Det var en tuff kväll, men det ledde mig till att ta ett viktigt beslut att gå på Guds väg.

Beslut och bibelskola

Edvard ville följa Jesus och det beslutet ledde till att han valde att gå bibelskola.

– Där fick jag göra otroligt viktiga erfarenheter av Gud. I den trygga gemenskapen fick vi mycket tid att söka honom. Det var underbart.

Vid ett tillfälle kom den helige Ande starkt över honom och hans vänner.

– Det var ganska komiskt. Vi åkte bil och stannade för att en av oss behövde på toa. Då ville plötsligt tjejen som satt bak ta emot tungotalet. Vi bad men inget hände just då.

Edvard minns att han var förare och att de mitt i en uppförsbacke mot Huskvarna började söka Gud och himlen slog ner i bilen.

– När en av killarna i baksätet sa att ”nu ska vi söka Gud” blev det ett heligt kaos i bilen. En av mina annars väldigt lugna kompisar började ropa och profetera över killen i framsätet. Tjejen började tala i tungor och killen i framsätet bröt ihop och började gråta. Jag kände att Guds frid sköljde över mig och jag hörde Gud säga: ”Edvard, du ska vara glad över mig.”

Kampen han känt under gymnasietiden mellan Gud och världen hade gjort att han kände sig ledsen. Därför var rösten från Gud en tröst och det Gud sa var relevant för honom. Senare har Edvard i stället fått höra: ”Edvard, du är alltid så glad.”

Förälskad i Jesus

Erfarenheterna Edvard fick på bibelskolan var viktiga för honom. Han blev förälskad i Jesus och längtan att få se Gud verka genom honom blev en brand i hjärtat.

– Detta måste de få tag på därhemma, så jag ringde till Centrumkyrkan och sa: ”Ska ni inte anställa mig som ungdomsledare?” Väldigt frimodigt, men är man ung och vild så är man.

Församlingen tackade ja och Edvard blev ungdomsledare. På hösten besökte en pastor Centrumkyrkan, han inbjöd Edvard att predika för första gången i hans församling.

En äldre pastor i närområdet som kände till Edvard sen tidigare, kallade honom. Det var första gången Edvard predikade.

– Det blev en betydelsefull bekräftelse på att Gud ville använda mig. Det Gud gjorde åren när jag var ungdomsledare var också viktigt för mig – konfirmandgruppen där flera blev frälsta och döpta och killen utan kristen bakgrund som kom till kyrkan och blev frälst och döpt.

Kallelsen har varit en process för Edvard som bygger på kärleken till Jesus och församlingen.

– Om jag kan få leva det livet och göra något för andra, då är det livet jag vill leva.

Efter åren som ungdomsledare ändrades situationen i Kinnarp. Flera av ungdomarna flyttade och Edvard blev ensam kvar. Det var en jobbig tid.

– Jag behövde ett äventyr och bestämde mig för att åka till Kina på lärjungaskola, men det blev inte så som jag tänkt mig. Det var en torr andlig miljö som kändes som öken, men Gud ledde mig dit för att mina rötter skulle gå djupare.

Utbildning till pastor

Nu fick han upp ögonen för att gå djupare. Tanken på teologiska studier väcktes.

– Jag landade i att flytta till Örebro och gå pastorsutbildningen där. ”Jag gör detta för att jag måste och det är bra för mig”, tänkte jag men det var till församlingstjänst jag skulle.

Nu fick han nya vänner att dela livet med under fyra år med teologiska studier.

– En kväll när jag cyklade hem blev jag så tacksam över mina fina vänner att jag grät. Det var en stor kontrast till ensamheten jag känt tidigare.

De hade några evangelister i klassen som ibland drog med honom till universitetet för att möta ungdomar och be för dem. Det var uppfriskande, tyckte Edvard. Pastorsutbildningen upplevde han som en berg- och dalbana när han ställdes inför olika ståndpunkter.

– Jag tänkte: ”Jag börjar här och bearbetar mina tankar.” Sedan landade jag oftast ganska nära där jag startade. Det är viktigt att hitta sig själv och komma fram till vad man tror. Då blir man tryggare och frimodigare när man ska tjäna Gud.

2020 på sommaren var Edvard klar med sin utbildning. Då hade han träffat sin fru och var nygift.

– Vi bestämde oss för att stanna i Örebro ett år innan vi flyttade. Vi ville inte ta alla utmaningarna på en gång. Vi tillhörde Hillsong det året och jag jobbade med Teen Challenge.

Edvard gillade att möta utsatta människor, men efter ett år ville hans fru Mimmi börja plugga i Göteborg.

– Vi började söka efter öppningar till en församling som var nytänkande och fräsch, inte för traditionell. Mimmi hade nyss mött Gud och var van vid kulturen på Hillsong.

Rätt man på rätt plats

Edvard kände till pingstförsamlingen i Varberg och visste att det var en bra församling där människor kom till tro.

– Jag ringde upp pastorn, som direkt var med på mitt förslag. Han blev jätteglad och idag är jag anställd i församlingen med ansvar för ungdomar och unga vuxna.

Vid gudstjänsten när Edvard välkomnades reste sig en man upp och sa högt: ”Rätt man på rätt plats i rätt tid.”Exakt så blev det.

– Jag trivs jättebra och vill inte vara på någon annan plats. Människor blir frälsta och församlingens attityd är att välkomna alla. Många går runt och längtar efter Jesus, så kyrkan behöver ha en skördementalitet och tro att vi kan vinna nya människor, säger Edvard.