Krönika

Konsten att leva

Rigmor Holst

Jag mötte henne på vägen. Det var måndag och den första krokusen syntes i dikeskanten.

”Nu är livet över, konstaterade hon. ”Vår yngsta dotter gifte sig i lördags. Nu är alla barnen utflyttade och det är tyst i huset.” Hon berättade vidare om drömmen i ungdomen. Hon skulle utbilda sig, träffa en man och bilda familj. Det hade gått lite i fel ordning. Hon mötte mannen, blev med barn och utbildningen fick vänta. Nu stod hon där och ansåg att livet var över.

I bland hör jag människor säga: ”Mina barn var allt, nu är de utflugna, vad ska jag göra?”

”Om min man eller hustru dör, då är livet över”. ”Den dagen jag inte längre kan arbeta, är livet slut.”

Att knyta upp sitt liv till endast en punkt, är förödande. Livet slutar inte att upphöra, även om människor dör, barnen flyttar och du blir utan arbete. Klockan kommer att fortsätta ticka. Tågen och bilarna fortsätta rulla. Barn kommer fortsätta leka och våren kommer återvända efter vintern.

Max Lucado skriver i en av sina böcker: ”Du kommer att ta dig igenom det här. Det kommer inte att gå smärtfritt. Det kommer inte att gå fort men Gud kommer ta det här eländet och vända det till något gott. Var inte dumdristig eller naiv medan du väntar. Men förtvivla inte heller. Med Guds hjälp kommer du att ta dig igenom det här,” Jag minns ett telefonsamtal från en kvinna vars man varit sjuk under många år. Varje dag hade hon ägnat sin tid åt honom. När allt var över blev det tyst och tomt. Vem var hon nu, när han inte behövde henne mera? Då kom en förfrågan om att vara med i en grupp som besökte fångar på anstalten i närheten. Något väcktes till liv och hon tackade ja. Att höra klangen i hennes röst, var som regnet efter en lång tid av torka. I mötet med kvinnan på vägen kom jag att tänka på det telefonsamtalet. ”Vad hade du velat utbilda dig till?” frågade jag. ”Lärare” blev svaret.

”Vad hindrar dig” blev min nästa fråga. ”Min ålder, jag är 48 år”.

Jag peppade henne: ”Du kommer bli en bra lärare. Du har ju uppfostrat dina barn och fått lära dig mycket om livet.”

Jag gick vidare och hon försvann åt ett annat håll. Det gjorde även minnet av henne. Tills en dag då jag medverkade på en kvinnofrukost. En kvinna kom fram till mig och berättade: ”Jag är nyutbildad lärare och har precis fått mitt första jobb. Jag kunde inte släppa frågan du ställde mig: ”Vad är problemet?” Jag slutade tycka synd om mig själv, tog tag i mitt liv och här är jag, en utbildad lärare.” Det var alltså kvinnan jag mötte på min promenad, fem år tidigare.

Allt har sin tid, säger Bibeln. Att sörja och gråta har sin tid men kom ihåg att det har ”sin tid”. Det finns också tid, där du ska ta dig vidare.

OM

Rigmor Holst har predikat i över 50 år i de flesta kristna samfund i Norden och undervisat vid olika bibelskolor.

Hon är programledare på Kanal 10 och tidigare chefredaktör på Inblick.