Reportage

Kyrkoherde Annika Borg: – Gud har utstakat vägen

Annika Borg har under en längre tid burit på en inre längtan efter en ny uppgift inom Svenska kyrkan. En dag för inte så länge sedan blev hon kontaktad av en konsult på uppdrag av Nordmarkens pastorat.

– Han informerade om den här kyrkoherdetjänsten och frågade om jag var intresserad.

Då Annika fick samtalet hade hon redan sett annonsen i Kyrkans tidning.

– Jag upplevde en dragning och satte mig in i tjänsten och bygden. Sedan blev det intervjuer och tidigt ett ömsesidigt förtroende som gjorde att jag nu tillträtt tjänsten och flyttat till Årjäng.

Hon har satt sig in i arbetet och bygden och ser fram emot att vårda de gamla traditionerna och bygga nytt för framtiden.

– Kyrkoherdetjänsten i Nordmarkens pastorat kom i rätt tid på så många sätt och är för mig ett stort bönesvar.

Bönen viktig

Korset har en mycket central plats i Annikas liv och är något hon gärna bär kring sin hals.

– Jag hade en mycket stark andlig upplevelse i min ungdom då jag upplevde att Gud kallade mig att bli präst. Denna konfirmerades då jag var på Medeltidsmuseet i Stockholm och såg ett krucifix med, som jag upplevde det, levande ögon som såg rakt igenom mig.

De levande ögonen visade sig vid en andra iakttagelse vara av andlig karaktär, men den heliga upplevelsen av att Gud hade en plan för hennes liv var klar. I vandringen på den smala vägen har bönen varit viktig.

– Jag lever efter devisen att du ska gå in i din bönekammare och be i det fördolda.

Där har bönen Fader vår varit en viktig följeslagare.

– Jag älskar bönen Fader vår och vid så många tillfällen som möjligt använder jag den gamla översättningen. Den lever i mitt inre och är så starkt förankrad i den svenska folksjälen och kyrkans medlemmar.

"Mitt kors"

Annika Borg har en lång karriär bakom sig i kyrkans värld, men har som teologie doktor även varit lärare på universitetet, gjort Tankar för dagen i Sveriges Radio P1 och arbetat som kolumnist om livsfrågor i tidskriften Amelia. Hon har varit ledarskribent och opinionsbildare på bland annat Barometern och tog även initiativet till Mitt Kors.

– Jag och några kollegor startade en solidaritetshandling med utsatta kristna i världen, Mitt Kors, där vi uppmanade människor att lägga ut bilder i sociala medier på sitt eget kors.

Detta var några år tillbaka i tiden då förföljelsen av kristna i Mellanöstern var som starkast, och det rönte mycket uppmärksamhet även internationellt.

– Korset är en levande symbol i Sverige. Jag skulle vilja att vi tar fasta på det varje dag och att kyrkan skapar vägar och kanaler för detta.

Den kristna tron fick Annika med sig från sin farmor som var en varmt troende människa.

– Det var min farmor som förmedlade den kristna tron till mig och med det så växte kallelsen fram att bli präst, vilket jag blev 1991.

Annika har flera professionella ben att stå på. Grunden är den kyrkliga tjänsten och kallelsen, men den röda tråden är det talade och skrivna ordet.

– Det bästa med kyrkan, det andliga regementet, kontra det världsliga regementet och samhällsdebatten, är att kyrkan har det eviga perspektivet.

Senast arbetade Annika med krissjälavård och hon har även jobbat som präst på Kronobergshäktet.

Lag och evangelium

Hennes make sedan många år, Peter Adamsson, arbetar passande nog som domare och rådman i Stockholms tingsrätt. Även han tyckte att Annika skulle tacka ja till tjänsten som kyrkoherde, då den passade bra och han upplevde att det fanns goda förbindelser.

– Trots många frågetecken och praktiska problem som flytten skulle kunna innebära för mig och min familj har allt löst sig på ett mirakulöst sätt.

I familjen står Peter för lagen och Annika för evangeliet, i god harmoni.

– Själv har jag aldrig bott i Värmland tidigare, men min farmor och farfar kom från Värmland och jag var med i Värmlands nation när jag studerade vid universitetet i Uppsala.

Hennes anfäder kommer från Långserud och Åmål, men längre tillbaka har släkten rötter från Sillerud, något hon gärna vill utforska mera.

Historisk prästgård

Annika har installerat sig på Silbodals prästgård i Årjäng, en historisk plats som hon gärna vill göra till en mötesplats för kyrkan och bygden.

– Jag vill odla lite gammaldags “prästgårdskultur”. Kyrkan har ett tidlöst och viktigt uppdrag att förmedla den kristna tron.

– Mycket av våra skatter har fallit i glömska och det undervisas mindre om kristendomen i våra skolor.

Annika menar att sekulariseringsprocessen har drabbat hela västvärlden, med rädsla och fördomar mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet.

– Förr var det självklart att medierna pratade med präster när det gäller livsfrågor och stora högtider. Så är det tyvärr inte längre.

Ett av de mål hon har med sin tjänst i Nordmarken är att göra kyrkan synlig ”mitt i byn” och förmedla det kristna budskapet i både tal och skrift.

Andlig längtan

– Kristendomen och gudsmötet ser lite olika ut från individ till individ. Dels är det en djup upplevelse på det känslomässiga planet, dels en intellektuell insikt. För andra en klangbotten som bara finns där, men som inte gör så mycket väsen av sig.

– Det finns ingen motsättning, enligt mig, mellan tro och vetande. De fördomarna finns i hela samhället idag och de måste motbevisas.

Annika upplever att det finns en stor andlig längtan och nöd i dagens Sverige, delvis som en effekt av den starka sekulariseringen som pågått under årtionden. Något kyrkan, enligt henne, kan vara en viktig del av lösningen på.

– Att förmedla tron och kunskapen om Kristus och det eviga hoppet ligger i vårt uppdrag. Vi behöver nå fler människor i både praktisk och teoretisk mening.

Kriget i Ukraina, den stora inflationen och oron i samhället har gjort människor mer öppna för de andliga frågorna och kyrkans roll i samhället ännu viktigare.

– Kyrkan har en självklar plats i Nordmarken och i hela Sverige, men det finns mycket att utveckla och bevara.

Annika vill gärna arrangera kurser i kristen tro.

– En idé jag närt är att vi skulle kunna arrangera teologiska dagar; “Nordmarkendagarna” med program och inbjudna gäster som förmedlar kristen tro och andra aktiviteter kring kyrkan.