Artikel

Länken som vägrar brista i en föränderlig värld

Monika Ekström Gomér

Ulf Cahn har länge varit en av de mest framträdande rösterna i det svensk-judiska civilsamhället. Efter många år som generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod arbetar han nu för organisationen Med Israel för fred (MIFF). Det är en roll som i dagens Sverige ofta innebär att stå i skottlinjen i en polariserad debatt. Men för att förstå vad som driver en människa att dag efter dag kliva in i den stormen, måste man vandra längs de stigar som började i Helsingborg.

Tystnadens arv och minnets plikt

Uppväxten i Skåne var på många sätt trygg, men den vilade på en tystnad som är typisk för många judiska hem efter kriget. Föräldrarna kom till Sverige som flyktingar; mamman överlevde Förintelsen, men bar på minnen som var för tunga att omsätta i ord inför ett barn. När Ulf som liten ställde frågor om släkten och varför de var så få, möttes han ofta av ett undvikande svar.

– Man förstår ju i efterhand att det handlade om självbevarelsedrift, reflekterar Ulf och ställer ner glaset.

– Man måste bygga något framåt för att orka, man kan inte alltid titta i backspegeln när den är fylld av mörker.

Men den där tystnaden skapade också ett tomrum som behövde fyllas. Sökandet efter autenticitet har för Ulf blivit synonymt med att vägra låta historien suddas ut. Han ser sig själv som en länk i en kedja – en metafor han återkommer till flera gånger. Om föräldragenerationen använde tystnaden för att överleva, använder Ulf ordet för att säkerställa att kedjan inte brister vid just hans länk. Det är här hans djupaste mening finns: i medvetenheten om att han inte bara är här för sin egen skull, utan för att föra ett arv vidare.

När samtalet rör sig mot vem han egentligen är i tystnaden, bortom titlar och offentliga debatter, blir han eftertänksam.

– Jag känner mig faktiskt sedd av Gud. Jag känner att jag har en uppgift, att jag inte bara är här för att finnas till. Det handlar om att föra någonting åt rätt håll för det judiska folket och för Israel. Det är där jag finner min kärna.

Det eviga och det tillfälliga

Det är en hållning som i det sekulära Sverige kan verka främmande, men för Ulf är det en självklarhet. Det judiska livet är inte en hobby; det är hans existensberättigande. Han drar en tydlig linje mellan det tillfälliga och det eviga. Det svenska samhället, med dess trender och politiska svängningar, framstår som något föränderligt, medan det judiska arvet representerar det bestående.

– Det judiska är det eviga, medan det svenska är högst tillfälligt, konstaterar han med en skärpa i rösten.

Att leva autentiskt innebär för honom att vara sann mot det arvet, även när det innebär kraftig motvind. Meningen i tillvaron skapas i handlingen att inte ge vika. Flytten till organisationen Med Israel för fred, har gett en ny plattform för detta, men meningen är inte knuten till en specifik organisation, utan till det bakomliggande syftet: att försvara rätten till en identitet och ett nationellt hem.

Att möta motståndet med optimism

Det går inte att betrakta Ulf Cahns gärning utan att beröra det motstånd han möter. Hatet i sociala medier är stundtals massivt, men han tycks besitta en ovanlig sorts emotionell motståndskraft. Han tar sällan kritiken personligt. Istället lutar han sig mot en moralisk princip som fungerar som en inre kompass: tanken att varje människa är skapad till Guds avbild.

– Om vi verkligen tror på det, att människan bär på en gudomlig gnista, då finns det hopp även när det ser som mörkast ut. Man måste se det goda i människan, annars går det inte att fortsätta. Tanken att en människa är ett helt universum är central för mig. Även människor som gör dåliga saker är skapade av Gud.

Han bär sin mammas grundmurade optimism som ett skydd mot hopplöshet. Trots allt hon upplevt, förlorade hon aldrig tron på livet.

– Jag har fått en väldig optimism från min mamma. Hon var en person som alltid såg det ljusa, trots det hon varit med om. Att deppa ihop är inte ett alternativ för mig; det vore att ge upp.

Respekten för rötterna

Samtalet fördjupas i frågor om dialog och möten med andra grupper, inte minst inom kristenheten. Det finns en märkbar frustration över att ofta bli betraktad som ett objekt i någon annans teologiska plan.

– Jag tycker man kan respektera rötterna för vår tro. Vi behöver en dialog, inte bara att en part ska förstå den andra. Jag kan uppskatta engagemanget för Israel, men jag vill inte bli ’rättad’ i min tro. Vi har vår tradition, och den har funnits länge.

Han ler snett och citerar ett gammalt judiskt talesätt som sätter fingret på skillnaden i perspektiv:

– När Messias kommer, så frågar vi: "Är du här för första eller andra gången?" Då vet vi. Men fram till dess måste vi kunna respektera varandras olikheter.

Det handlar om en existentiell rättighet: rätten att få definiera sig själv. Det är i dessa möten som integriteten prövas som mest, och han håller fast vid sin linje med en blandning av dämpad skånsk envishet och en djupt rotad stolthet.

Hemmet som ankare

Trots det stora fokuset på det judiska folkets öde, finns det en mycket privat sida av Ulf. Den största tryggheten när världen stormar finns inte i ideologiska segrar, utan i det lilla formatet.

– Min trygghet hämtar jag väl i hemmets lugna, trygga vrå, säger han med ett mjukare tonfall.

– Min fru är en fantastisk lyssnare och hon lyssnar på allt mitt tjat.

Här blottas en universell sanning – att oavsett hur stora frågor en människa brottas med, så är det i den nära relationen som kraften hämtas. Det är där återhämtningen sker, långt från Sergels torgs brus och sociala mediers skärpa.

Arvet till nästa generation

Frågan om framtiden kokar ner till arvet. För Ulf handlar det om att hedra sina förfäder genom att föra deras historia vidare.

– Jag vill hedra mina far- och morföräldrar. De gjorde mina föräldrar till dem de blev, och jag vill föra det vidare. Att man är en länk i en kedja som förhoppningsvis leder vidare till nya länkar. Jag vill att mina barn ska känna samma stolthet och trygghet i sitt ursprung som jag gör.

Framgång mäts inte i titlar, utan i kontinuitet. Har kedjan hållits intakt? Det är en definition av framgång som är befriad från modernitetens krav på ständig förnyelse; här är det bevarandet och förvaltandet som är det meningsfulla.

En man på sin post

När eftermiddagen på Kulturhuset går mot sitt slut återstår bilden av en man som är osedvanligt helgjuten. Ulf Cahn vet var han kommer ifrån och han vet var han ska.

– I grunden handlar det om min tro. Att få arbeta för det judiska folkets hem, Israel. Jag menar verkligen att det är att göra Guds verk på jorden.

Han söker inte bekräftelse i samtiden, utan i evigheten. Och så länge det finns en tro på att varje människa bär på en gudomlig gnista, kommer han att fortsätta vara den där länken som vägrar att brista. Han påminner oss om att även i en tid av flyktiga identiteter, finns det de som väljer att stå fast vid sina rötter med blicken stadigt riktad mot framtiden. •

OM: Ulf Cahn

Yrke: Kommunikationsansvarig för Med Israel för Fred (MIFF).Bakgrund: Tidigare generalsekreterare för Förenade Israel-insamlingen under 30 år.Ålder: 61 år (född 1964).Bor: Stockholm.Familj: Gift, har vuxna barn.