Reportage

Lasse Wennman: – Jag kom inte ihåg mitt personnummer

Lasse Wennman växte upp i en familj med fyra barn. Familjen var inte kristen; den enda kontakten Lasse minns att han hade med kyrkan var konfirmationen.

– Vi bodde trångt i en trea i Gävle där vi barn fick dela rum. Pappa var en erkänd idrottsledare som var engagerad i bordtennis. Han kallades ”Mister Pingis” och startade säkert tio bordtennisklubbar, säger Lasse.

Under senare delen av skoltiden började han längta efter tillhörighet och sökte bekräftelse, som det ofta är för tonåringar.

– Man ville ju vara någon. Att jag spelade halvbra bordtennis var inget som imponerade på tjejerna, säger han.

Började sniffa

Under Lasses skolår samlades ett stort gäng ungdomar i en park på stan. De var kompisar och umgicks efter skolan.

– Vi kunde vara upp till 50 ungdomar. Det var inget bråk, ingen fylla eller skadegörelse. Vi hade bara kul.

En dag kom en ny lite äldre kille som ingen kände in i parken, och han sökte sig till oss.

– Vi var några killar som pratade med honom och började umgås med honom mer än de andra i gänget.

Den nya killen introducerade Lasse och hans kompisar i något nytt och spännande.

– Vi lärde oss att sniffa thinner, solution och liknande. Detta blev starten för mitt missbruk.

Ingen visste vad sniffning var, inte föräldrarna eller lärarna heller. Lasse och hans kompisar förstod inte heller hur farligt det var.

– Vi drog oss undan med den nya killen och sniffade. Vi tyckte det var häftigt när vi flippade ur, och drogandet bara tilltog för mig.

Lasses mamma tyckte att det luktade starkt kring honom när han kom hem. Hon påpekade att han förstörde sina kläder. Hans förklaring var att de höll på med cyklar och mamma godtog den förklaringen.

– Vid ett tillfälle hade jag sniffat på rasten i skolan och när vi satte oss i klassrummet råkade jag rapa. Det kom en så stark doft ur min mun att fröken förmanade tjejerna i klassen att de inte fick måla naglarna i klassrummet.

Avslöjad och nerkörd

När Lasse var 14 år var han så förstörd av sniffandet att han mådde riktigt dåligt.

– Vid ett tillfälle blev vi stoppade av polisen eftersom vi körde moped mot enkelriktat. Vi var påverkade och när polisen frågade efter mitt personnummer kom jag inte ihåg det.

Han blev hemkörd av polisen och blev så sjuk av drogandet att han kräktes i tre dagar. Föräldrarna förstod så småningom allvaret i hans situation. Lasse kom inte ihåg sitt personnummer utan fick lära sig det på nytt.

– Efter detta sniffade jag aldrig mer och jag kan fortfarande inte känna lukten av thinner.

Trots drogerna klarade Lasse av skolan och gick ut nian, men han läste inte vidare.

– Jag fick ofta höra att jag egentligen kunde bättre än jag presterade, men missbruket hade tagit över mitt liv.

Sökandet efter tillhörighet var inte mättat. Under de åren samlades ett gäng hippies i stan. De spelade gitarr och var allmänt flummiga. Jag drogs till dem och var imponerad av deras livsstil.

En tjejkompis från Lasses skola var med i gänget. Hon introducerade honom, och han blev som sextonåring den yngsta i gänget.

Hasch och hippie

– En onsdag stod hela gruppen i en ring mitt i stan. En pipa skickades runt och alla tog ett bloss. Jag ville inte vara annorlunda utan gjorde som de andra. Jag visste inte att vi rökte hasch eftersom drogen inte ger ett omedelbart rus.

Den dagen introducerades Lasse i ett haschmissbruk som skulle vara i 23 år.

– Det var en stark tillhörighet i gänget. Vi satt i parken och rökte och i det snurriga, flummiga tillståndet skulle vi förändra världen. Jag kunde då inte förstå vilka konsekvenser detta bloss skulle få i mitt liv.

Han levde två liv, ett i skolan och ett med hippiegänget. I början rökte han inte varje dag men så småningom blev drogen nummer ett i hans liv.

– Jag jobbade och körde bud med flakmoppe. När jag fick min första lön köpte jag hasch. När jag var 18 år var jag helt fast, berättar Lasse.

Nyåret -81 var Lasse 25 år och hade utökat sitt missbruk med amfetamin. Han drack också, men sparsamt eftersom det var riskfyllt att blanda drogerna.

– I missbruket träffade jag Ann-Britt som då var bara 17 år. Ett flumromantiskt förhållande där jag flyttade in i hennes lilla lägenhet och sov på madrass.

Ann-Britt som också levde i missbruk hade en morbror som var frälst. Han var en brinnande kristen företagare.

– Jag tyckte att han var på oss för mycket och det irriterade mig. När Ann-Britt sedan blev frälst blev det katastrof för mig.

Ann-Britt förändras

Lasse såg att Ann-Britt mådde bra. När de sedan flyttade ifrån varandra en period sörjde hon inte så som han förväntat sig utan mådde bättre.

Paret hade fått tre barn tillsammans och efter en tid fick de flytta in i en nyrenoverad lägenhet mitt i Gävle. Lasse var fortfarande inte fri från sitt missbruk men familjen bodde tillsammans.

– Ann-Britts liv hade förändrats socialt genom nya kontakter i kyrkan. Hon fick ett nytt självförtroende och började ställa krav.

Lasse fick inte missbruka hemma vilket gjorde att han började ljuga och satt i källaren och drogade.

– Till slut ställde hon ett ultimatum. Jag fick välja mellan henne och missbruket. Antingen måste jag sluta eller fick jag flytta ifrån familjen. Då valde jag missbruket.

Lasse fick en lägenhet i samma bostadsområde och höll kontakten med sin son.

– Jag ville vara en bra pappa och sökte efter att vara någon, men jag ska erkänna att han var med mig på fel ställe många gånger.

Micke gav bekräftelse

Sonen Micke var viktig för Lasse. Han gav honom bekräftelse och en viss stolthet.

– När vi pratade i telefon var det viktigt att fråga honom vem som var bäst i världen. Svaret jag fick var alltid att det var jag som var bäst, och det bekräftade mig.

Under denna tid var trosrörelsen och Livets Ord viktigt för många kristna och Ann-Britt var en av dem. Hon lyssnade på undervisning och såg på möten på video.

– Vid ett tillfälle när jag kom på besök var tv:n på. Ulf Ekman predikade och jag blev jättearg. Allt mitt samhällshat och kritiken från samhället mot honom spädde på min ilska.

Lasse bröt sönder videobanden och kassetterna från Livets Ord som Ann-Britt hade lånat. Hon blev jätteledsen.

– Vid ett annat tillfälle när jag ringde och ställde den viktiga frågan till Micke om vem som var bäst i världen svarade han: “Det är Ulf Ekman”. Då slog det helt slint i mig.

Lasse bröt sönder telefonluren och härjade runt i lägenheten. Han anklagade Ulf Ekman att det var hans fel att Lasses liv inte fungerade.

– Jag projicerade mitt inre svarta hål på honom och kände att jag ville döda honom. Jag betedde mig som en människa i psykos.

Skadad hand och Gud talar

I sitt raseri slog Lasse hål i en dörr i lägenheten. Han skadade sin hand så illa att han var tvungen att besöka sjukhus.

– På sjukhuset var jag fortfarande upprörd och personalen försökte lugna mig. De gav mig en spruta som de sa var smärtstillande. Jag somnade och vaknade nästa dag utan ilska och med handen i bandage.

När Lasse kom hem till sin sönderslagna lägenhet gick han fram till dörren där han slagit i sin hand.

– Då såg jag märken från mina knogar och att slaget träffat precis där två reglar bildade ett kors.

När han såg korset hörde han Guds röst för första gången som sa: “Lasse du kan inte krossa korset, men korset kan krossa dig”.

Ett självmordsförsök

Nu blev det kaos i Lars huvud. Han bestämde sig för att ta sitt liv och gick till järnvägen. Där ställde han sig på spåret för att invänta tåget.

Då såg han plötsligt två stora filmdukar på himmelen där scener med hans barn spelades upp.

– Är jag verkligen en sådan skitstövel till pappa att jag lämnar mina barn, tänkte jag. Precis när jag klev av spåret kom tåget och jag drogs nästan med av vinddraget.