Reportage

Lennart öppnade dansskola i Borås

Söndagsskolan var för barn upp till tolv år och sedan var det bara kompisarna i kvarteret som gällde. Men i 13-årsåldern, på ett möte tillsammans med pappan, blev det ändå en kamp.

– Jag ville tro på Jesus och vara frälst, men om du bara är omgiven av kompisar som inte tror, så är det de som drar.

En kväll ett par år senare undrade kompisarna om han ville hänga med på en danskurs.

– Jag svarade att det inte var något för mig. De kontrade med att då skulle jag bli ensam, för alla andra skulle gå. Jag följde med enbart för att jag ville vara en i gänget.

Efter första tillfället tyckte kompisarna att det var helt värdelöst och ville aldrig mer gå dit.

– Jag tyckte att det var toppen och sa: ”Då går jag dit själv.”

Dans i Folkets park

När terminen var slut prövade Lennart sina vingar i Folkets park. Nästa år lockade danskursen igen. Danslärarens make mådde dåligt och Lennart blev lärarinnans assistent.

– Under flera år hjälpte jag henne som dansinstruktör.

Sedan kom det lockande erbjudandet till 20-åringen om att arbeta som instruktör på heltid med bra betalt. Pappan hade invändningar och sa: ”Ja, om du tar det där jobbet så blir det inte lätt för dig att bli frälst.”

– Det träffade mig hårt och på något sätt så var det Herren i det han sa. Dansinstruktörens make hade problem med alkohol. De levde ett hårt liv med att resa och flänga över hela världen.

Lennart vågade inte svara ja. Istället startade han en dansskola i Folkets park i Borås med över 100 elever. Livet lekte. Men i sin nyinköpta bil på sommaren 1969 blev han helt paff.

– Jag hörde en röst som sa: ”Ja, Lennart men ett fattas dig och det är frid med mig.”

– Jag kände att jag ville fly och tänka på något annat.

Hösten gick utan att något hände, men en natt vaknade Lennart och var rädd för att inte få följa med till himlen om Jesus skulle komma tillbaka.

– Jag hörde inom mig: ”Du är inte redo.” Jag gick upp och fick fram min konfirmationsbibel och bläddrade i den och rökte. Jag kanske började be ”Gud som haver”, jag vet inte.

Samma sak hörde han tre nätter: ”Du är inte redo.”

En befallning

En söndag i början av december vaknade Lennart på eftermiddagen efter en sen kväll på stan. Han hörde pappan säga till mamman: ”Det var ett härligt möte idag, Vanja.” De orden drabbade honom.

– En röst sa: ”Ikväll ska du till pingstkyrkan.” Det var inget förslag, det var en befallning.

Lennart fick lust att gå, men förstod inte var den kom från.

I kyrkan var det finalmöte med evangelisten Barbro Wallin och det var packat med folk. Lennart sprang på ungdomar från fritidsgården och blev förvånad. Några av dem skulle döpas.

– Jag visste inte att det varit väckelse sedan i augusti där människor kommit till tro i varje möte. Jag var totalt omtumlad.

Beskrev detaljer

Barbro predikade och maken Åke profeterade och beskrev detaljer i Lennarts liv.

– Jag fattade inte att han kunde veta och jag kände mig träffad. ”Nu måste jag gå ut”, tänkte jag. Men jag kände samtidigt att om jag går så är det ett enda mörker som väntar på mig utanför.

Bakom Lennart i bänkraden satt en gumma som ropade “halleluja”.

– Det skar i mig varje gång och jag tänkte: ”Nu klipper jag till dig.” Det var en kamp på liv och död.

Gumman petade på Lennart och undrade om han inte skulle gå fram. Samtidigt gick en gammal söndagsskollärare i gången och vinkade åt Lennart.

– Det var en så fin farbror och jag orkade inte stå emot längre. Jag storgrät och raglade ur bänken.

– Jag sjönk ner på första bänken och bad: ”Gud, om du finns, ta hand om mitt liv.” Jag låg säkert där i 45 minuter. Det var tårar och bön om förlåtelse.

Efteråt uppmanade söndagsskolläraren till att berätta för andra om frälsningen, att han tagit emot Jesus.

Väl hemma på kvällen sa Lennart till mamman och pappan att han varit i pingstkyrkan. Det blev först tyst och mamman undrade sedan om han gått fram för förbön. När svaret blev ”ja” fick mamman syndanöd. Hon hade tidigare varit med i kyrkan och kastade sig nu ner på golvet och bad: ”Gode Gud förlåt mig, jag vill komma tillbaka till dig.”

– Där lämnade mamma sitt liv till Jesus på nytt.

Tuff miljö

Själv var Lennart avvaktande och visste inte hur han skulle bete sig i vardagen.

– Det värsta var att jag skulle bekänna min tro på jobbet som plåtslagare. Det var en tuff miljö.

En kollega var norrman och Lennart berättade för honom om besöket i pingstkyrkan. ”Icke nåt fel med det”, blev svaret och Lennart tänkte: ”Var det så lätt?” Men han hade inte bekänt att han tagit emot Jesus, bara att han varit i kyrkan.

Sedan åkte de båda ut på ett jobb. När de kom tillbaka igen sa grabbarna: ”Vi hörde att du varit i pingstkyrkan och fått syndernas förlåtelse.”

– Det har jag aldrig sagt, svarade jag och de kontrade: ”Har du inte det då?” Jo, blev mitt svar och fick höra: ”Har du blivit religiös nu? Är du inte riktigt klok?” Jag kände mig som ett fån.

Lennart, som hade hört att kyrka och dans inte gick ihop, berättade för pastorn att han inte kunde vara frälst längre. ”Det där sköter Gud, kom du till kyrkan”, svarade pastorn Ingemar Rahm.

Under nyår var det möten för ungdomar i kyrkan. Under ett möte fick de ställa frågor till en panel av pastorer. Någon undrade: ”Får man röka när man är med här? Jag har sett att det är de som gör det.”

Lennart satt med sitt paket med 17 cigaretter i bröstfickan. Pastorerna svarade att alla ännu inte fått ljus över det med att sluta röka.

– Vad då inte röka? Det har ingen sagt. Jag var irriterad.

Lennart bad om att få ordet och gick upp i talarstolen och sa: ”Jag tillhör dem som inte fått ljus över detta.”

– Det var världens bästa försvarstal när det gäller att röka och att det inte står något om det i bibeln.

Men så hörde Lennart en röst inom sig som sa: ”Lennart, det är fel.”

– Jag stannade upp och kunde inte prata längre. ”Vad sa du, Gud?” undrade jag. ”Det är fel att röka”, hörde jag igen. ”Vad säger jag nu?” tänkte jag och fortsatte:

– Men å andra sidan så tror jag nog att det är fel att röka så jag har bestämt just nu att sluta och går ut och slänger mina cigaretter nu.

Det blev applåder i kyrkan. Lennart rev sina cigaretter och slängde dem i papperskorgen.

– Jag tror att jag blev andedöpt den kvällen, på natten till måndagen.

”Brann i alla knutar”

Hes efter att ha talat i tungor kom han till jobbet och kollegorna undrade om det varit hockeymatch.

– Nej, jag fick möta Gud, svarade jag. Från den stunden var det jag som tog över. Det brann i alla knutar.

Bilradion kastades ut och ersattes med en bandspelare med kassetter med Einar Ekberg och Artur Eriksson.

– Jag klarade inte av dansmusik längre och där överbevisade Gud mig om att jag inte kunde fortsätta med dans.

Efter att Lennart blivit döpt gick han med i församlingen samtidigt som sin mamma Vanja. För föräldrarna var det en dröm att se sin son förvandlad.

Sedan träffade Lennart sin fru Rosie. De gick på bibelskola och Lennart upplevde i sitt hjärta att han skulle sprida evangelium genom böcker och biblar.

– Det var ingen tvekan, och det håller jag på med än.

Rosie och Lennart fick dottern Camilla till deras stora glädje.

Läs mer i Inblick nr 33 2021.