Reportage

Lisa skulle leva och inte dö

Lisa Sannholm är friskvårdskonsulent och ägnar mycket tid åt att hjälpa andra att må bra genom att ta hand om sina kroppar. Men för några år sedan drabbades Lisa själv av ohälsa. De första symptomen kom när hon deltog på en konferens.

– Jag var väldigt trött och magen betedde sig konstigt, berättar Lisa.

Tröttheten och det dåliga måendet slog ut henne totalt och hon fick gå och lägga sig bara för att orka åka hem.

– Mitt i konferensen gick jag och la mig och sov för att försöka hitta kraft för att kunna åka hem en dag senare, fortsätter hon.

Men jobbigheterna fortsatte även efter hemkomsten.

– Jag kände mig helt dränerad på energi och det var som om all energi var koncentrerad till magen.

När hon lyfte högerbenet kändes en svaghet i mellangärdet på den sidan.

– Det var inte direkt smärta, men jag kände att det var en svaghet där.

Fick feber

Någon vecka därefter kom febern.

– Jag vaknade mitt i natten och mådde så fruktansvärt dåligt så jag tänkte: “Nu dör jag.”

Hon bad: “Gud, Gud, hjälp mig!” och frågade vad är det här för någonting. Upplevelsen var att Gud svarade med att säga: “Det pågår ett krig och du ska be om hjälp i förbön.”

Några vänner i församlingen fick därför ett sms från Lisa mitt i natten med uppmaningen att be. Morgonen efter tog en läkare emot på vårdcentralen. Han misstänkte att det kunde vara blindtarmen, men var osäker.

– Jag hade så hög feber så han ville att jag skulle åka direkt till akuten.

Maken skjutsade den trötta Lisa till akuten där det nästan var tomt på folk.

– Det var ett under i sig och jag fick komma in väldigt snabbt.

Efter undersökning och röntgen misstänkte även personalen på akuten blindtarmsinflammation och bestämde att operera akut.

På väg in till operationssalen bad Lisa: “Tack Herre, att du är med mig. Du leder mig på rätta vägar, för ditt namns skull. Jag är aldrig ensam när jag är med dig. Du har allt i din hand. Ge läkare och personal vishet.”

När Lisa vaknade upp igen på ”uppvaket” fick hon reda på att kirurgen inte kunnat fullfölja operationen. Hon hade uppkopplingar och slangar på alla håll och kanter.

Kirurgen hade gått in i magen genom tre hål, men det var väldigt inflammerat och de vågade inte operera innan de talat med en jourläkare. Det fanns misstankar om att det var något mer än blindtarmen.

– När jag ligger där på ”uppvaket” slås jag av den stillhet som råder där. Stillhet och tystnad.

Hon nämner det när sköterskan kommer.

– “Ja, men så var det inte innan du kom in,” svarade sköterskan.

Fylls av tacksamhet

Stillheten berörde Lisa väldigt djupt och det var något välbekant i den. Hon hade tränat i att sakta ner, stilla sig och lyssna på Gud under flera månader.

– Gud hade talat till mig om att söka Honom i stillheten och tystnaden.

– Mitt ibland alla slangar och apparater känner jag hur jag slappnar av och fylls av en väldig tacksamhet, för jag vet att jag inte är ensam.

Fortfarande lite dåsig av narkosen dyker en bibelvers upp i medvetandet. Den är från Psaltaren 23.

– Jag upplever det som att jag sträcker mig ut efter den och tar tag i versen: “Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.”

Hon repeterade den och började tacka Gud och upplevde hans närvaro på ett märkbart sätt.

– Jag såg, som att en låg och bred våg sköljde över mig, ifrån fotändan och upp. Jag uppfylldes av en djup, överväldigande glädje.

Mitt i allt var Lisa uppfylld av glädje och det pågick i ett par timmar och fortsatte även efter att hon kommit upp på avdelningen.

Under hela processen kände Lisa av förbönerna.

– Det var helt fantastiskt och det bar mig genom allt. Det var till och med människor som kontaktade mig som jag inte alls hade förväntat mig.

– Jag hade inte själv bett dem om förbön, det bara dök upp förebedjare som bad för mig.

Lisa fick antibiotika för att inflammationen skulle lägga sig, så att de skulle kunna se vad det var som dolde sig i buken.

Det som var i buken tryckte på urinledaren vilket gjorde att det var problem med att kissa.

– De satte in ett dränage ifrån högra njuren med en slang från ett hål i ryggen till en kateter som jag fäste med en linda på benet.

Kunde var en tumör

Det planerades in flera röntgen av buken, koloskopi och flera olika provtagningar. Lisa fick i alla fall åka hem, men var på vårdcentralen och sjukhuset flera gånger i veckan, även på grund av dränaget som skulle hållas efter och katetern som skulle bytas.

Efter ett antal veckor fick hon komma tillbaka på återbesök, men trots tester kunde inte läkarna säga vad det var.

– När jag skulle gå därifrån, tittade den ena läkaren på mig medlidsamt och sa med eftertryck “Lycka till!” Då kände jag att det här var inte bra.

– Men igenom allt det här så upplevde jag mig väldigt buren av Herren, jag visste att det finns ett hopp, att detta inte var slutet.

Lisa blev inskriven på mag- och tarmavdelningen för en ny omgång med undersökningar och röntgen. Hon kunde läsa sjukhusjournalerna.

– De skrev att det eventuellt kunde vara en tumör. Vi förstod att det var det de ville ta reda på.

Lisa är studierektor på en helandeskola. På hösten, mitt i turbulensen, välkomnade hon eleverna till den nya terminen.

– Nu stod jag framför alla elever, som studierektor, för att välkomna dem till en ny omgång av Helandeskolan, med tre hål i magen och ett i ryggen och läkarvetenskapen hade inga svar.

Undersökningar fortsatte och efter att flera läkare tittat på röntgenplåtarna var de säkra på att det var en tumör.

– Jag slutade att läsa journalerna efter ett tag. Det var inte uppbyggligt för mig.

– Men min man läste och det var till och med en av läkarna som skrev att det var cancer.

Ny operation

En ny operation planerades till mitten av oktober. Tjocktarmen, lymfkörtlarna och ytterligare en del skulle tas bort för att vara säker på att det inte var något som skulle sprida sig.

– När jag kom in och fick träffa kirurgen som skulle operera var det första jag såg att han hade ett uppståndelsekors.

Det blev en stark uppmuntran för Lisa.

Operationen var förberedd med chefskirurgen och två ytterligare kirurger. Efter operationen lyssnade Lisa på Psaltaren i Bibelappen i väntan på läkarnas besked.

– Jag var väldigt trött och somnade till, men vaknade när läkaren kom, han sa: ”Vi öppnade upp, men det fanns ingenting farligt där.”

Läkarna var så glada och lättade att de inte hittat någonting. De berättade att de tog blindtarmen eftersom de ändå hade öppnat upp.

– Men det var inget fel på blindtarmen och ingenting tryckte mot urinledaren längre. Allt såg jättefint ut. Läkarna hade öppnat Lisas mage med två decimeter och det krävdes rehabilitering för att såret skulle läka.

När läkarna gått upptäckte Lisa att Bibelappens uppläsning stannat av sig själv, precis innan Psalm 118 där det står: “Herren är min styrka och min lovsång, han blev min frälsning. Fröjderop om frälsning hörs i de rättfärdigas hyddor: "Herrens högra hand gör mäktiga ting! Herrens högra hand upphöjer, Herrens högra hand gör mäktiga ting! Jag ska inte dö, utan leva och förkunna Herrens gärningar.”

Idag är det enda som syns ett två decimeter långt ärr, ett ärr som påminner henne om Guds trofasthet.

– “Jag ska inte dö, utan leva och förkunna Herrens gärningar,” citerar Lisa Bibeln som avslutning.