Reportage

Margaretas julångest försvann

Margareta Gabrielsson växte upp som enda barnet i en familj i Skåne. De firade jul hemma med de traditionella inslagen; god mat, gran och julklappar.

– Det var förväntningar och mysig stämning. På annandagen brukade vi träffa några av mammas syskon med familjer. Jularna var enkla men trivsamma, säger Margareta.

När Margareta var 17 år hände något oväntat och oförutsebart just på julafton.

– Vi hade precis julfikat till Kalle Anka och öppnat julklapparna. Mamma bar ut kaffebrickan i köket, och plötsligt ropade hon till och föll ihop, berättar hon.

– Pappa satt hos henne, jag ringde ambulans och hon kom iväg till sjukhuset.

Vak på sjukhuset

Dagar av ovisshet följde. Pappan var på sjukhuset och vakade medan Margareta fick bo hos en kusin för att slippa vara ensam.

Det visade sig att mamman hade fått en hjärnblödning och tillståndet var instabilt.

– Ena dagen kunde hon vara lite bättre, men sedan tillstötte nya blödningar. Precis före nyår dog hon.

Det blev begravning och många brydde sig om Margareta och visade omsorg efter mammans död, men som tonåring ville hon vara självständig.

– Jag bestämde mig för att ingen skulle få tycka synd om mig, utan jag skulle klara mig själv. Jag stängde till om sorgen.

Livet gick vidare och Margareta blev klar med gymnasiet, fick jobb, flyttade, träffade en man och gifte sig. Det mesta var bra.

Mentala skyddsmurar

– Men varje jul var en plåga för mig och redan på hösten kunde jag känna hur jag reste mentala skyddsmurar mot den annalkande julen.

– Inte förrän framåt nyår kunde jag slappna av igen och ta till mig intrycken av julen.

Så småningom flyttade Margareta och familjen till Kungsängen utanför Stockholm för att gå bibelskola ett år. I ett möte i församlingen inför den första julen på orten gav pastorn möjlighet att få hjälp i bön med jobbiga känslor kring julen.

– En kvinna som satt bredvid mig bad utan att veta något om mig och sa till sorgen att släppa sitt grepp om mig.

– Till min egen förvåning kunde jag känna fysiskt hur sorgen lämnade mig på ett ögonblick. Mitt känsloliv fick en omedelbar förändring.

Margareta trodde att hon var ensam om att tycka julen var en svår tid.

– Så tror man ofta när något är jobbigt, men det var massor av människor i mötet som kämpade med julen på olika sätt.

Finaste granen

Den kommande julen blev helt annorlunda; att något hade hänt i känslolivet var tydligt.

– Jag tyckte vår gran det året var den finaste gran jag sett. Julmaten var godare än någonsin tidigare. Jesus hade gett mig julglädjen tillbaka, och jag upplevde den med alla sinnen.

Detta var 1996, så nu är det 26 år sedan. Och det håller i sig.

– Numera älskar jag verkligen julen igen och affärerna kan inte ta fram julpyntet för tidigt. Skyddsmurarna är borta, och jag kan ta till mig allt som hör julen till på ett annat sätt än förut.

– Jag är en julfantast och granen behåller jag gärna in i februari. Jag förlorade julen, men fick den tillbaka – av Jesus.

Det blev mer än ett år i Kungsängen. Hon bor fortfarande kvar med maken Thomas. Dottern har flyttat till Huddinge där också det första bedårande barnbarnet finns.

Margareta delar sin historia för att fler ska veta att Jesus bryr sig om varje människa och vill återställa efter det som varit tufft i livet.

– Han både vill och kan göra mirakel, och gör det, när vi räknar med honom. Både på det ena och det andra området. Hos Jesus finns fullständig läkedom för vårt inre.

– Det vi som individer drabbats av påverkar inte bara oss själva, utan också de människor vi har omkring oss. Jag är så glad och tacksam att jag nu kan få sprida julglädjen vidare till andra.