Reportage

Margarethe Karlsson blev fri från sitt beroende av alkohol: ”Guds nåd är ofattbar”

Efter att ha levt som ensamstående i många år, med ett stressigt jobb där hon ofta var på resor med hotellövernattningar, insåg Margarethe Karlsson att hon var beroende av alkohol. Ofta slutade dagen under resorna med att kollegorna sa till varandra: ”Nu tar vi en öl, så ses vi imorgon”.

– Alla drack, och jag kunde inte alltid somna eftersom jag var så stressad på jobbet. Men efter ett glas vin var det lättare, konstaterar Margarethe.

Ett glas vin blev två. Alkoholberoendet smög sig in i vardagen och i tio år drack hon. Livet handlade alltmer om att visa upp en fasad och tog mer och mer av hennes energi.

Tungt och ensamt

Margarethe hade varit ensam med sonen sedan han var nio månader gammal. Försörjningen fick hon stå för helt själv då pappan inte längre fanns med i bilden.

– Vi hade det bra, tak över huvudet och mat på bordet, och jag hade ett fast jobb. Men livet var ändå tungt och ensamt, säger hon.

Flera gånger hamnade hon i utbrändhet. Första gången när sonen var fyra år och sedan flera gånger efter det. Hon kom tillbaka till jobbet och blev sedan utbränd igen.

Arbetet var krävande och med åren reste hon alltmer i jobbet. Samtidigt tog hon ofta hand om sin mamma eller sin syster som behövde stöd. När hon var hemma hade hon ofta kompisar till sonen eller andra människor i hemmet om de behövde hennes hjälp.

Sjukare än någonsin

Men hon mådde inte bra och kände sig ensam.

– Mina vänner sa till mig att jag hade ju allt, och jag höll med. ”Vad är det för fel på mig, varför är jag inte nöjd med livet?” tänkte jag.

När hennes pappa hittades drunknad sjönk hon allt djupare ner. Margarethe blev kontaktperson, och det var mycket som behövde ordnas. Polisen måste kopplas in, kroppen obduceras och begravningen hållas.

Ett år senare kom allt i kapp henne.

– Då blev jag sjukare än jag någonsin varit tidigare. Det var sorgen, att han hade drunknat.

– Jag blev rädd för en massa saker och fick gå i terapi, berättar hon.

Margarethe var sjukskriven i ett och ett halvt år.

Väl tillbaka på jobbet började resorna igen och det höga tempot med hotellnätterna. Där lade hon grunden till sitt alkoholberoende. När arbetet så småningom kunde bedrivas hemifrån kunde hon dricka hemma utan att någon märkte det.

”Vad håller jag på med?”

Efter mer än 40 år på samma arbetsplats fick hon till slut erbjudandet av att avgå med avgångsvederlag. Hon skulle inte behöva jobba på tre år och kunde sedan ta ut sin pension. Då nådde hon botten. När sonen, som nu var vuxen, åkte på en tre veckor lång resa till Thailand drack hon ohejdat hemma.

– Jag försökte hela tiden hitta lösningar på mitt problem, men det gick hela tiden åt pepparn. ”Vad håller jag på med, jag kan inte sluta” tänkte jag, berättar hon.

Föll ihop

Till slut stod hon framför hallspegeln och konstaterade ”Maggan, du har problem, du är alkoholist”.

– Jag föll ihop och började gråta och skrika. Jag led något fruktansvärt. Jag vet inte hur många kuddar jag skrek i.

Hon ringde sin bror och hans fru.

– Jag vädjade till dem att hjälpa mig. Då sa de: ”Vi har väntat på detta”.

Hennes bror och syster tog henne till en grupp ”Anonyma Alkoholister” för kvinnor i närheten och hon började gå dit.

– Jag bara grät hela tiden. Jag var så rädd, men när jag kom ut från första mötet hade jag tappat 10-15 kilo från mina axlar, berättar Margarethe.

”Så trött på mig”

De bestämde att de skulle köra henne dit varje söndag. Samtidigt kontaktade hon självmant PAN i närheten av hemmet och hade turen att få en avbokad plats samma dag.

När sonen och hans flickvän kom hem bjöd Margarethe ut dem på restaurang för att berätta vad som hade hänt.

– Jag började gråta. Han var ju så trött på mig, men när han fick höra vad som var på gång sa han: ”Jag tror på dig mamma”.

Tvivlade

Det blev mycket tacksamhet och gråt under en månad, samtidigt som hon fortsatte med sitt program.

– Men jag tvivlade också. När jag läste igenom mitt program kände jag att ”jag kommer inte att orka detta”.

Men då hände något.

– Jag kände något varmt på mitt huvud. Det liksom rann ner. Jag fortsatte läsa programmet. Då kom värmen igen. Tredje gången jag försökte läsa så rann värmen ända ner på bröstet.

Samtidigt kände hon sinnesron inombords, berättar Maggan.

– Jag blev så förändrad. Lugnet kom över mig som en slägga. I efterhand förstår jag att det var Gud.

– När jag kapitulerade, då kom han, säger hon.

”Att vara räddad”

Hon upplevde det som ett mirakel.

– Jag fick en sådan sinnesro, jag lugnade ner mig, jag till och med gick långsammare och pratade långsammare och slutade svära. Beroendet försvann. Jag blev läkt, säger hon.

Men vad kunde det vara? Hon började fråga sin syster som brukade gå i kyrkan vad det betydde att vara frälst. ”Jag tror att det betyder att Jesus räddat mig”, svarade hon.

”Gud drabbade mig”

Efter att Margarethes mamma dött började hon följa med sin syster till kyrkan. De var ändå trevliga där, tyckte hon. Där fick hon kontakt med ett tolvstegsprogram i kristen regi för kvinnor, Celebrate Recovery, och bestämde sig för att delta.

Våren 2021 var de färdiga och de blev inbjudna till kyrkan för att tala om vad gruppen hade betytt. Gerd Pettersson, en kristen artist, spelade piano. Tårarna rann nerför kinderna på Margarethe.

– Gud bara drabbade mig, berättar hon.

Hungrig efter Guds ord

När hon kom hem tog hon fram Bibeln och började läsa.

– Jag läste i tre månader i sträck tills jag hade läst ut Bibeln samtidigt som jag hade Gerd Pettersson i högtalarna och ett tänt ljus.

– Jag var så hungrig på Guds ord, berättar hon.

Hon började också engagera sig i kyrkan.

– Folk som kom hem till mig sa att det var en sådan atmosfär hemma hos mig. Jag var så glad och ville bara krama om alla. Jag hade drabbats av en otrolig lycka och glädje, berättade hon.

Ringar på vattnet

Det blev ringar på vattnet. Hennes son, som såg hennes förvandling började intressera sig för bibelläsningen och de samtalade ibland tillsammans.

– Jag vill också gå med Jesus, sa han en dag.

När Margarethe sedan bestämde sig för att döpa sig berättade han att han också ville döpa sig. Hans fru tog samma beslut. De bestämde sig också för att välsigna sonen, som då var två år.

Dopet hölls av pastorn som hade begravt hennes mamma. Hennes vänner och ledaren från Celebrate Recovery var där.

– Tänk att det är drygt ett år sedan jag döpte mig nu, säger Margarethe och ler stort där hon sitter i sitt kök.

Från tv-rummet hörs lovsång. Idag hjälper hon till på barnverksamheten, går i kyrkan varje söndag och är med i kristna pensionärsorganisationen RPG.

– Idag är Gud min bästa vän. Jag vill bara lära känna honom ännu mer.