Reportage

Maris fick hjärtstopp

Maris föräldrar kom till Sverige från Lettland i slutet av Andra världskriget. De flydde på en överfull fiskebåt. Till slut kom familjen till Borås, där Maris föddes.

– I Borås fanns det arbete, en textilstad med många fabriker. Mina föräldrar hade en protestantisk luthersk tro och gick till kyrkan i Lettland innan de flydde. Deras tro var inte levande men den fanns, säger Maris.

I Borås samlades flyktingarna från Lettland till gudstjänst en gång i månaden. Maris och hans bröder tvingades med, men det var inget de uppskattade.

Ja till Jesus

– Jag minns att mamma talade om Jesus när jag var barn, det fastnade i mitt hjärta och jag förstod att Jesus finns på riktigt.

I stadsdelen där familjen bodde fanns det en söndagsskola, där Maris fick mer kunskap om Jesus.

– I vårt hus bodde en pingstpastor som hade möten för barn och unga i sin lägenhet. Vid ett tillfälle inbjöd han till frälsning, jag sa ja och tog emot Jesus i mitt hjärta. Då var jag åtta år, berättar han.

Maris växte upp och annat fick hans uppmärksamhet. Dans, kompisar, och tjejer blev mer intressant. Inga allvarliga saker, men det tog hans fokus.

– Vid ett tillfälle då jag var ute och dansade träffade jag Irene och vi blev ihop. Hon var inte frälst och jag levde borta från Gud.

Maris och Irene började sedan att plugga i Göteborg och fortsatte att träffas. Vid ett tillfälle när de var ute på stan mötte de några ungdomar från Jesusfolket, bland andra Jim MacInnes och Tony Gadd.

– De hade hyrt konserthuset i Göteborg och inbjöd oss till ett möte. Jag och Irene gick dit. Jag kände att Gud drog på mig att följa honom på riktigt, men jag vågade inte ta steget då.

Gud söker i drömmar

En tid efter denna händelse gjorde Maris och Irene ett uppehåll. Gud började dra på Maris och söka hans hjärta. Han fick drömmar som påverkade honom starkt.

– Jag drömde att Jesus var i drömmen och att han gav mig ett par sandaler i julklapp. För mig betydde det att det var dags att börja följa honom. Vid ett annat tillfälle när jag låg och vilade i min och min kompis lägenhet hörde jag ett starkt basunljud. Kompisen hörde det inte, bara jag.

Maris hade läst i sin bibel om den sista tiden och visste att det skulle höras basunljud innan Jesus kommer tillbaka. Maris upplevde detta som ett Guds tilltal.

– En kväll när jag varit ute och dansat gick jag och en kompis hem på natten. När vi gick över Älvsborgsbron pratade jag konstant om Gud. Samtalet ända hem rörde sig om meningen med livet och om att det måste finnas en Gud.

Jesus på riktigt

När de så småningom kom hem till lägenheten sa Maris kompis: ”Nu har du pratat om Gud hela kvällen och om att bli frälst. Nu får du väl göra något åt detta!”

– Min kompis, som inte var frälst, utmanade mig att ta tag i saken. Nästa dag bestämde jag mig för att söka upp Jesusungdomarna, som hyrde en skola i närheten. Jag ville bli frälst.

När Maris, efter att ha tvekat en lång stund, bankade på dörren öppnade en kille och frågade: ”Vad vill du?”

– Jag var så sökt av Gud att det enda jag kunde svara var: ”Jag vill bli frälst.” Vi böjde knä, jag bad efter honom och tog emot Jesus. Nu var det på riktigt, nu ville jag följa Jesus av hela mitt hjärta.

Maris blev en del av Jesusfolket och bodde på Jutatorpet i några månader. Han och Irene hade fortfarande kontakt; vid ett tillfälle när han var på besök i Göteborg tog han med henne till ett möte.

– På det mötet blev hon frälst. Jag hade bett och vittnat för henne under lång tid, men nu var det hennes tur. Då förenades våra vägar igen. Sedan dess har vi fortsatt tillsammans med Jesus och varandra.

Lovsången är evig

Maris och Irene fick med sig sången och lovsången från tiden med Jesusfolket. Senare har de tjänat Gud och varit överlåtna medlemmar i olika församlingar.

– Den enkla lovsången som präglade Jesusrörelsen har hela tiden varit vårt uttryckssätt. Vi har skrivit en del sånger, lett lovsång och gör det fortfarande. Lovsången har burit oss genom åren. Den är ingen trend, vi är skapade att tillbe, lovsången är evig eftersom vi i all evighet kommer att prisa och tacka Jesus.

Göteborgsvarvet 2018

Maris och Irene har alltid älskat att promenera. Så småningom började Maris springa tillsammans med en arbetskamrat och fortsatte med det i flera år. När Maris hade blivit 65 år sprang han sitt första Göteborgsvarv.

– Jag hade sett på TV att detta var en folkfest med många tusen löpare och tänkte att det kanske vore kul att göra detta en gång i livet. Jag anmälde mig, det gick jättebra och jag fortsatte att springa som 66-åring och 67-åring.

Året Maris skulle springa som 68-åring, 2018, kände han sig inte lika tränad som tidigare men bestämde sig för att göra ännu ett lopp. Under det loppet hamnade Maris i en situation ingen kunnat föreställa sig.

– Jag kände mig lite tröttare men hade inga andra symtom än att jag hade lite ont foten. Det var som vanligt mycket folk och hög musik när loppet startade, adrenalinet var på topp.

När han sprungit över Götaälvbron mot Hisingen, sex, sju kilometer in i loppet, började det snurra i ögonen och i huvudet och Maris blev helt vimmelkantig.

– Det enda jag kommer ihåg var att jag satte mig ner, men sedan var jag borta.

Maris hjärta hade stannat och han hamnade på marken. Då kom en läkare springande över bron och fick se folksamlingen runt Maris. Hon berättade att hon direkt såg att i hans ansikte att hjärtat hade stannat och hon kände ingen puls.

– Läkaren har sedan berättat för mig att hon såg min ring och berördes av att jag var förbunden med en annan person. Hennes enda tanke var då att hon måste hjälpa mig. Hon började direkt att ge mig hjärtmassage, revbenen gick sönder, men hon var tvungen att ta i och hålla en viss rytm.

Hjärtat startar igen

En narkosläkare kom och hjälpte till att blåsa in luft och ambulans hade tillkallats. Under tiden höll hjärtlungräddningen på. I åtta minuter hade Maris hjärtstopp innan ambulanspersonalen satte en hjärtstartare. Genom en stöt tickade hjärtat i gång och Maris kom till liv.

– Läkaren som hjälpte mig hade anmält sig till loppet tillsammans med sin dotter och två väninnor. De skulle springa lugnt, men hade gett varandra frihet att den som orkade kunde springa före de andra. Läkaren kände sig stark och sprang före, vilket gjorde att hon kom i rätt tid till olycksplatsen.

Efter några minuter med ambulans var Maris på Sahlgrenska. Ganska snart fick han veta att fyra kärl i hans hjärta var förträngda.

– På en gång åtgärdades kärlen i hjärtat och jag kände hur man arbetade utifrån min handled. De vidgade kärlen och satte in ”stentar”som skulle hålla dem öppna. Under hela tiden kände jag mig buren av Gud, jag hade ingen fruktan eller rädsla. På tre dagar var jag hemma igen med en bättre genomströmning är tidigare i mitt hjärta. Vid utskrivning sa läkaren: ”Det finns inget ärr, vilket det ofta blir vid infarkt eller hjärtstopp.” Detta är ju också stort, säger Maris.

Tacksamhet för livet

– Vi och läkaren som räddade mitt liv har haft kontakt efteråt. Jag har tackat henne för att jag lever, hon är också väldigt berörd över att det gick så bra.

Maris menar att händelsen gjort honom ännu mera tacksam för varje dag och nu vill han bara fortsätta att leva för Gud och tjäna honom ännu mer.