Reportage

Mary Osbeck: "Jesus var klippan i sorgen"

Mary Osbeck växte upp i en kristen familj. Hon berättar att hon alltid varit frälst, men vid tolv års ålder bad hon att Jesus skulle frälsa henne.

– Min syster hade blivit frälst på ett läger, då ville jag ha detsamma. Jag var mycket frimodig som barn och vittnade ofta om Jesus, säger Mary.

Ung sångevangelist

När hon var femton år 1953 började hon på bibelskola i Stockholm. Efter det blev hon Sveriges då yngsta evangelist i Munkflohögen i Jämtland.

– Jag var i mitt esse och älskade mitt uppdrag, men efter den perioden återvände jag hem, säger hon.

Mary gick några kurser, men snart började kallelsen att tjäna Gud återigen bränna i hjärtat och hon återvände till bibelskolan.

– Sedan jag var tolv år hade kallelsen till Norrland legat i mitt hjärta och denna gång skulle jag till Jokkmokk, som var min kallelses område. Men jag kompromissade och valde istället Jugansbo utanför Sala. Detta blev mitt livs första misstag, berättar hon.

Hon älskade att sjunga, spela dragspel och vittna, men efter sju månader blev hon sjukskriven efter problem med stämbanden.

– Jag fick inte använda min röst och det tog lång tid att bli återställd.

Skilsmässa och ensamhet

När Mary var tjugotvå gifte hon sig med en varmt kristen man, men de bråkade ofta och äktenskapet blev inte som hon önskat.

– Detta blev mitt livs andra stora misstag. Jag trodde att allt skulle bli bättre när våra döttrar föddes, men så blev det inte.

Många gånger var hon förtvivlad även om hon försökte hålla masken utåt.

– Efter cirka tio år orkade inte jag längre, skilsmässan blev ett faktum och jag var ensam med mina två döttrar, sex och åtta år gamla.

Detta är över femtiotre år sedan. Skilsmässan slog ner som en bomb. Mary hade ju brutit mot Guds bud. Efter skilsmässan kände sig Mary ofta ensam och förtvivlad.

– ”Jag går tillbaka till min man om du låter ett under ske, annars får du ge mig en ny man eller ett arbete som jag känner mig trygg med inför framtiden.”

1977 var Mary på ett möte i sin hemförsamling i Avesta då Gud talade till henne.

– Ingen kände mig och plötsligt får pastorn ett ord från Gud: ”Du som ropat ut din nöd inför mig, om en kort tid skall du få se din framtid ordnad.”

Per och Mary möts

I hennes församling i Hässleholm fanns Per. Aldrig hade Mary tänkt att de två skulle bli ett par.

– Vi kände knappt varandra. Han var elva år äldre och hade två vuxna döttrar. Men vi fann varandra och gifte oss och det blev ännu en bomb i församlingen. Idag är alla sådana attityder borta och kärleken har segrat.

En väninna påminde Mary om leret som misslyckades i Mästarens hand, leret som han gjorde ett annat kärl av, till hedersamt bruk.

– Vilka sanningens ord om Guds förlåtande nåd; han började om än en gång i mitt liv. Per och jag har haft ett underbart liv och firat guldbröllop.

Samtidigt som Per och Mary har haft ett fint liv tillsammans har de mött flera svåra perioder.

– Under alla svårigheter har vi hållit fast vid Psaltaren 46:12: ”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.”

Mirjams kamp

Marys första dotter Mirjam hamnade i fel sällskap i tonåren och började dricka och röka. Trots detta var hon frimodig och berättade om Jesus för sina kompisar.

– Jag grät floder och ropade till Gud för henne. Mitt i allt såg jag ändå Guds beskyddande hand över hennes liv.

Mary bad ofta: ”Gud, låt mig få se Mirjam frälst och lycklig med en man som verkligen älskar henne.”

– En dag ringde hon och berättade att hon träffat en kille som hon flyttat ihop med.

Hon kom hem på besök och berättade om Beppe, som var snäll och verkligen älskade henne. Några dagar senare låg hon på intensiven i Hässleholm och hade svårt att andas.

– Hon var så mjuk och fin där hon låg. Vi trodde att det var lunginflammation och att hon skulle bli bra, men på måndagen måste hon flyttas till Kristianstad.

Mary följde med och dagen efter berättade läkaren att de inte visste om de kunde rädda henne.

– Jag blev chockad och tårarna strömmade nerför mina kinder.

Frälsning och sorg

På onsdagen la läkarna Mirjam i respirator. Beppe kom till sjukhuset och Mary fann att han var en bra kille.

– I cirka en månad fanns jag och Beppe vid Mirjams sida. Per kom med mat ibland och där vid Mirjams sjuksäng tog Beppe emot Jesus, berättar Mary.

Hon hade brottats med tanken att Mirjam skulle dö. Till slut kunde hon bara be: Gud, ske din vilja.

– Strax innan Mirjam tog sitt sista andetag vaknade hon och fick fram orden att hon blivit frälst. Beppe och Mirjam stämde möte i himlen. Deras kärlek var så fin, säger Mary.

I rummet stod personal runt väggarna. Beppe och Mary satt vid sjuksängen med Mirjams händer i sina. Plötsligt frågade Mirjam varför de var så ledsna.

– Vi vill inte att du ska gå ifrån oss, sa Beppe.

– Är du glad om vi är glada? frågade jag och fick ett ja till svar.

Tiden tycktes stå stilla och himlen kändes så nära när Mirjam lämnade jordelivet. Hennes ansikte lyste så att även personalen såg det.

Beppe kom sedan ofta och hälsade på hos Per och Mary, och en söndagskväll döptes han i pingstkyrkan.

– När sex månader gått ringde Beppes pappa och berättade att Beppe inte längre fanns. Jag skrek bara rakt ut, berättar Mary.

Hon hade fått bönesvar fast inte som hon tänkt sig, men nu tappade Mary sin glädje.

– Jag orkade vidare med Guds hjälp och förböner. Vid ett tillfälle fick vi förbön att glädjen skulle återvända, men jag hade svårt att ta emot när hjärtat blödde och stenen fanns kvar.

Senare i badrummet hände något. Det började porla inom Mary och hon hörde sig själv tacka Jesus för att han är glädjen och kraftkällan.

– Sorgen lyftes av och jag badade i glädje trots min smärta.

Kinna blir sjuk

Åren gick och Marys andra dotter Kinna gifte sig med Peter och fick två döttrar.

– 2005 kom Kinna och Peter till oss oväntat en eftermiddag. De berättade att Kinna fått bröstcancer och jag blev alldeles kall och stel. Nej, Gud, detta får inte ske!

Det kändes som att himlen var stängd och Mary kämpade med sin tro när telefonen ringde. En släkting som inte visste något om situationen berättade att hon fått en sång.

– Sångens ord var ”Ett steg till i tro, ge mig tro för ett steg till i tro på Gud, att vandra vidare”. Genom de orden löste Gud mig och jag kände att tron bar igen.

Kinnas ena bröst blev bortopererat och efter behandling och förbön blev hon friskförklarad.

– Men cancern kom tillbaka och hade nu drabbat lungorna. Kinna var stark i sin tro och familjen var enig om att hon skulle bli frisk även denna gång.

Kinna blev dock sämre, men vid ett möte fick ett en afrikansk pastor ett kunskapsord och bad för en kvinna med cancer. Kinna kände igen sig när han nämnde alla ställen sjukdomen drabbat. Hon fick nu uppleva ännu ett under. Smärtan släppte och andningen blev normal.

Tyvärr kom sjukdomen tillbaka igen. 2013 försämrades Kinna och hamnade på hospice.

– Kinnas närmaste och vår pastor vakade vid hennes säng. Vi sjöng ”Genom allt, genom allt” och ”Nu ser jag himlen, vilken härlig syn” när Kinna svagt sa att hon såg himlen, sedan lämnade hon oss. Saknaden var enorm.

Allt rasade för Mary, Peter och barnen som var vingklippta och förtvivlade.

– Men natten före begravningen kändes det som om jag låg på dun och kände en himmelsk frid. Jag bad Gud att visa mig en bild av det jag upplevde.

Trygg och beskyddad

Marys tankar var på begravningen, hur skulle hon orka? Då såg hon en syn, ett upprört hav och en klippa mitt i havet. Hon befann sig på klippan och vågorna slog med all sin kraft över den.

– Plötsligt ändrades bilden och jag såg mig själv i en skreva på klippan där jag var trygg. Det bekom mig inte att vågorna slog och gick över klippan. Bilden gav mig trygghet inför begravningen, som blev en försmak av himmelen.

– Vi har gått igenom så många svårigheter, men Gud och förbönen har burit oss alla, säger Mary.

Nu som åttiofemåring är hennes dagar fulla av engagemang för människor som behöver Jesus och tröst.

– Jesus är min klippa. Jag möter människor överallt och berättar vad Gud har gjort för oss, säger hon.