Reportage
Michael Jeff Johnson om corona-tiden: – Jag tvivlade, men aldrig på Gud

Han skriver alltid utifrån sin egen erfarenhet, säger Michael Jeff Johnson, när jag möter honom på Brogyllens café i centrala Göteborg, ett stenkast ifrån musikgymnasiet Rytmus, där han arbetar deltid som musiklärare, vid sidan om sitt arbete som frilansmusiker.
Han har varit professionell musiker i över 25 år nu, släppt åtta album och samarbetat med artister som Carola, Uno Svenningsson och Roland Utbult. Han är känd för sina låtar om Guds trofasthet genom livet, musik som ger tröst och hopp.
När corona-pandemin kom var han van vid att ha almanackan full av kallelser till olika sammanhang och platser.
– Ja, jag älskar det jag gör, så jag svarar ofta ja på förfrågningar, konstaterar han glatt, där han sitter med gaffeln i salladstallriken.
Varit tufft
Våren 2020 tog det stopp. Fullständigt stopp. I samband med coronapandemin, slutade förfrågningarna att komma, nästan som över en natt. Alla bokningar försvann. Liksom många andra i kulturbranschen drabbades han, inte bara ekonomiskt, utan också i sin yrkesroll och som människa. Det blev en mycket speciell tid.
– Man gör något intensivt, man möter människor och helt plötsligt kan man inte göra det längre. Man kan inte göra det som man upplever är ens kallelse, säger han med viss resignation.
– Det har varit väldigt tufft, konstaterar han, en omställning, inte minst ekonomiskt. Det var fanns ingen förberedelse. Det tog bara stopp.
Började tvivla
I början kunde det vara skönt, medger han, att sänka tempot, men med tiden kom också ifrågasättandet och de existentiella frågorna. Genom att samarbeta med andra digitalt och ha egna konserter från vardagsrummet, via internet, kunde han hålla arbetet och modet uppe, men han började tvivla på sig själv. ”Var det verkligen det här han skulle syssla med?”, ”Vem var han egentligen, som tog sig den här platsen?”, ”Om han inte hade detta, vem skulle han vara då?”
Det blev en slags kalibrering, säger han.
– Jag tror ju att det är det här jag ska göra, men jag började ställa en mängd frågor till mig själv.
Ta emot Guds kärlek
Som värst var det under hösten. Då publicerade han ett flertal inlägg på sin Facebook-sida, där han gav uttryck för sin ångest. Men på Gud tvivlade han ändå aldrig.
– Nej, jag fick öva mig i att ta emot hans kärlek, utan att jag själv hade något att komma med till honom, konstaterar han.
– Samtidigt började jag ställa de grundläggande frågorna till honom ”Vem är du, Gud?”, ”Vad gör du?” och ”Vad vill du med mig?”.
– Det är en viktig relation för mig, att han älskar mig. Jag kände att jag ville lära känna honom bättre.
Skriver ur sitt eget liv
Ur situationen kom också ny musik -”Stormens överman”. Den är skriven som ett direkt tilltal till någon, men också till honom själv, och handlar om att Gud är med mitt i kaoset.
– Jag skriver ofta ur gröten i mitt eget liv, där det är högt och lågt, där det är kamp. Ofta är det när jag själv upplever ljuset, som sången kommer, när jag får erfara att jag är älskad, då föds den. Det är det anslag jag har fått.
– Så jag sjunger sångerna lika mycket för mig själv. För att jag lever i detta själv, men jag känner en kallelse att jag ska dela mitt liv. Jag vill vara transparent. Jag vill måla hoppet.
I vanliga fall går det enkelt att skriva sångerna, men denna gång var det svårt, säger han.
– Det var en kamp att skriva den. Jag var rädd att den kanske inte landar.
Enormt gensvar
Men gensvaret blev enormt.
– Jag har aldrig fått en sådan respons. Senast kom det en hälsning ifrån Malmö Latin efter morden på lärarna, där. Många kämpar också med sjukdom och upplever tröst mitt i kampen.
Några strofer går: ”Han är med genom natten. När din själ står i brand. När du bara ser vågen. Håller du hans hand. Han är med dig i kaoset, som drev ut dig från land. Han ska ta dig igenom - stormens överman.”
– Jag vet inte var jag har hört orden ”Stormens överman”, men jag återkommer nog ofta till att sjunga om en Gud som kan stilla alla stormar i livet. För mig är Jesus Kristus varje storms överman. Han kan förvandla din situation.
I vår är det fullt ös igen, med många spelningar inbokade runt om i landet. Samtidigt är han mer noggrann nu när han tackar ja till spelningar.
– Pandemin har gjort att jag stannar upp mer nu och låter Gud leda. Jag säger till Gud, du får gärna peka ut tydligt, var kan jag göra en skillnad. Vilka bollar ska jag springa på, vad vill du med mig?