Reportage

Mikael Ryefalk accepterade Guds kallelse till Afrika: ”Jag blev så som Gud ville ha mig”

Mikael Ryefalk levde sitt liv som många andra med jobb, familj och kyrka på söndagarna. Han hade sin bakgrund i byggbranschen och hade också varit gruppchef på K3 inom ett jägarförband och gjort FN-tjänst i Libanon och Sinai. Nu arbetade han i möbelindustrin i Tibro, när en vän och pastor en dag utmanade honom: ”Det går inte att leva så här, Mikael. Lev helt för Jesus, annars kan du lika gärna lämna din tro”.

Det var radikalt, men Mikael tog det till sig.

– Jag gick hem och böjde knä och tog emot Jesus på nytt. Jag sa: ”Jag ger upp, du får ta över alltihop”, berättar han.

Från den dagen var han inte densamma.

– Jag blev ett Jesus-freak. Han kom in i mitt hjärta. Det förändrade mitt sätt.

– Jag började prata om Jesus med alla. Jag blev så som Gud ville ha mig, berättar han.

”Du ska lämna allt det här”

Efter en tid fick han en förfrågan från en person om att bygga en skola i Tanzania.

– “Är det mig du pratar om?”, undrade Mikael.

Mikael jobbade ”dygnet runt, sju dagar i veckan” på ett möbelföretag i Tibro.

– “Ja, du ska lämna allt det här”, sa han.

– Han kunde lika gärna ha sagt att jag skulle flytta till månen, berättar Mikael.

Men Mikael gick hem och funderade. Det gick ett helt år till. Efter ytterligare två tilltal tog Mikael Ryefalk till slut upp det med familjen.

”Jag var såld på det”

År 2000 gick flyttlasset med fru och två barn till Same i Tanzania, 20 mil söder om Arusha. Där blev Mikael projektledare för en skola som byggdes via PMU på uppdrag av SIDA, i samarbete med en lokal församling.

– När vi kom dit fanns ingen sådan mat som vi äter i Sverige, ingen spaghetti och makaroner, bara bröd och mjöl. För att handla sådan mat fick vi åka tio mil bort.

Barnen gick i internatskola 70 mil därifrån. De var sju och tolv år gamla. Den yngsta dottern fick dessutom malaria vid ett tillfälle.

– Hon svävade mellan liv och död när hon fick malaria, och vi kunde inte komma dit på grund av att det tog två dagar att köra dit, berättar han.

På vardagarna ledde Mikael arbetet med bygget av skolan och på helgerna predikade han om Guds rike uppe i bergen.

– Jag älskade detta. Jag var såld på det, säger han.

Missionärens son

När han kom till sin lokala församling i Tanzania, visade det sig också att det var samma församling som hans granne, en missionärsfru från Sverige, tillhört. Grannen hade hjälpt till att mata Mikael Ryefalk på nätterna när han var bebis och inte gick upp i vikt. När denna koppling uppdagades för församlingen blev det stort jubel.

– I Tanzania är varje kvinna som tagit hand om ett barn dess mamma. Jag sågs som hennes son, berättar han.

– Det gjorde att jag fick en helt annan ingång i den församlingen på grund av det.

Grät vid hemresan

Efter två år var arbetet med skolan färdigt och de återvände hem igen.

– Min fru och mina barn älskade att komma hem, men jag låg och grät innan vi skulle åka. Jag ville inte åka hem.

Sorgen över att han lämnat Afrika fortsatte. Mikael som hade ett eget rum i garaget sa till Gud: ”Har du inget jobb för mig?”

Ny resa till Afrika

Fyra år senare, 2006, behövdes det ett boende för föräldralösa massajbarn utanför Arusha. Mikael bestämde sig för att åka tillbaka för att arbeta. På helgerna predikade han.

Men bland massajerna fanns häxdoktorer, shamaner, som inte tyckte om Mikael. En dag krockade han med bilen på väg till kyrkan. Krocken var inte så allvarlig, men han fick höra att de tre högsta häxdoktorerna bett till djävulen att han skulle dö.

När han sedan kom tillbaka och träffade shamanerna sa de: ”Du ska inte leva, vi har bett till djävulen”.

– Jag svarade dem: ”Djävulen är alldeles för svag, för jag tror på Jesus”.

Han var fast besluten om att bygga färdigt.

Hade aldrig hört om Jesus

Området, där massajerna bodde, var en dal med ett stort berg, som massajerna tillbad och offrade djur till.

– ”Hur många bor här?” frågade Mikael den lokala pastorn, när han en dag såg ut över massajernas område.

– ”25000 personer, som aldrig har hört om Jesus” svarade han.

Ville inte

Efter fyra månader var arbetet klart och Mikael lämnade Tanzania och åkte hem.

Men kallelsen var inte klar. Ett år senare kom Gud till honom hemma i köket igen.

– Jag hörde hans röst tydligt och högt. ”Jag vill att du återvänder igen, till planen jag har visat dig i Tanzania”, sa han. Men jag ville inte, jag ville hellre tillbaka till skolan som vi byggt utanför Arusha, berättar Mikael.

Han började be över det. Ett år senare kom kallelsen igen, men Mikael ville fortfarande inte.

Gick bibelskola

Men Guds tilltal fortsatte. På Löttorps camping fick han ett tilltal att gå bibelskola. Han började med det 2008.

– Det var ju fruktansvärt, i Bibeln står nämligen: ”Gå ut i hela världen och gör alla människor till mina lärjungar”, citerar han.

Åkte ensam

Hur skulle han göra med sin kallelse?

Han grät ut sin vånda i rummet i garaget.

– Jag kom fram till att vi skulle åka tillbaka till Afrika igen. Men min fru sa: ”Jag kommer aldrig att åka dit igen”.

På sommaren 2009 hörde han Herren säga till honom: ”Jag dog för dig. Kan du åka till Afrika?”

– Då bestämde jag mig för att åka själv, berättar Mikael.

Var panikslagen

På planet fick han en stroke och segnade ner vid toaletterna. När personalen ropade på hjälp visade det sig finnas en strokeläkare från USA ombord. Vid landningen fördes Mikael omedelbart till ett sjukhus i Kenya.

– ”Är du en sådan där pånyttfödd”, frågade de mig på sjukhuset.

– ”Varför undrar ni det?”, sa jag.

– Du talar bara om Jesus.

Mikael var panikslagen. Han hade blivit förlamad i högra sidan av kroppen och var helt ensam i Kenya medan företagen fanns i Sverige.

Hur skulle det gå?

Fem minuter med Jesus

När han låg på sin brits på sjukhuset sa han till personalen: ”Nu vill jag ha fem minuter med Jesus”.

– Då ser jag honom vid foten av sängen. All oro försvinner. Han säger ”Var stark och frimodig” Sedan hör jag sången inom mig ”You raise me up”, berättar Mikael.

– Jag vet inte hur länge det varade, men när sjuksköterskan kom sa hon: ”Du strålar”.

Sedan började Gud sin rehabilitering av Mikaels kropp. Efter en tid kunde han börja lyfta sin ena arm.

– Doktorn konstaterade att tillfrisknandet gick onormalt fort för mig. ”Alla här på sjukhuset pratar om din Jesus”, sa de, berättar Mikael.

Blev återställd

Så småningom kom han hem till Sverige och kunde berätta i kyrkan vad Jesus hade gjort för honom.

– Ett halvår senare kunde jag arbeta 100 procent igen, säger han.

På en konferens lite senare fick han ett tilltal från en person: ”Herren säger: ´Det som drabbat dig är inte från Herren. Det är den onde som vill stoppa dig’”.

Åkte tillbaka

Två år senare, 2012, var han på väg till massajerna i Tanzania igen.

– ”Är du tillbaks igen, vad ska du göra?” sa häxdoktorerna, shamanerna.

– ”Jag ska berätta om Jesus”, svarade jag, berättar Mikael.

Han åkte från boplats till boplats i massajernas område tillsammans med en tolk och berättade om Jesus. Han började också bygga en kyrka och en pastorsbostad och fick be för sjuka. Utanför pastorsbostaden placerade han ett kors och hade nattvard i alla fyra hörn för att rama in den med Guds beskydd.

Många utmaningar

Sedan dess har Mikael återvänt varje år. Utmaningarna är många, inte minst den andliga kampen. Idag får han resa över hela massajernas område. Han har blivit deras vän, och 3 500 har blivit frälsta.

– Jag kommer att fortsätta med det här tills Herren säger: ”Nu är det färdigt”.