Reportage

Mis tomrum fylldes

Mi växte upp med fyra syskon i sin svenska familj. För Mi var uppväxten tuff.

– Jag upplevdes som aggressiv och mina föräldrar hanterade det med att ge mig stryk.

När Mi var tio år gammal började hon spela fotboll.

– För mig var det ett sätt att komma hemifrån. Jag trivdes och tyckte att det var roligt att spela.

Övergrepp av tränaren

Några år senare blev hon utsatt för sexuella övergrepp av sin tränare.

Även i skolan hade Mi det tufft.

– Jag hade stora inlärningssvårigheter och blev ofta jämförd med min tvillingsyster som var lättlärd. Jag trivdes aldrig i skolan.

Som 20-åring flyttade Mi hemifrån och började jobba. Hon hittade olika städjobb, jobb inom vården och på dagis.

Två år senare blev hon utsatt för en gruppvåldtäkt av några bekanta.

– Jag vågade inte anmäla eller berätta det här för mina vänner.

Något år senare träffade Mi en man som hon sedan gifte sig med. De höll ihop i fyra år.

– När jag blev inlagd akut på sjukhus och opererades för utomhavandeskap lämnade han mig.

Vid 27 års ålder mådde Mi så dåligt psykiskt att hon blev inlagd hos psykiatrin.

– Jag hade aldrig tidigare sett människor må så dåligt. Det blev en chock för mig att bli inlagd.

Alkoholproblem och abort

Mi träffade sin man Jens redan när hon var 28 år, men de separerade efter sina första två år tillsammans.

När hon och Jens hade gått skilda vägar träffade Mi en annan man.

– Han hade två små barn och grova alkoholproblem.

Mi blev gravid.

– Efter mycket ångest bestämde jag mig för att göra en abort. Efter det bröt jag kontakten med den här mannen.

Svårt familjeliv

Mi började träffa Jens igen, de gifte sig och fick en son. Familjelivet blev svårt, och Mi gick igenom psykisk ohälsa. Sonen fick senare diagnoserna; lindrig utvecklingsstörning, autism, adhd och tourettes syndrom, men det visste de inte då.

– Det här tog mycket på våra krafter, samtidigt mådde jag psykiskt dåligt. Jag och Jens separerade, och han fick vårdnaden av vår son.

– Jag fick inte träffa min son så ofta, jag ansågs inte vara bra för honom med min psykiska ohälsa.

När Mi mådde som sämst träffade hon en man som utsatte henne för destruktiva sexuella övergrepp.

– Jag blev dessutom mer destruktiv mot mig själv och stängde av mig mer och mer.

Mis exman Jens fick cancer samtidigt som Mi inte ansågs kunna ta hand om deras son. Deras son placerades då i sin mosters familj och socialen ville att han skulle bli omhändertagen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

– Jag och Jens gick då samman för att få hem vår son igen.

Mi och Jens gifte sig en andra gång samma år.

Fick hjälp

Förra året följde Mi med en kompis till en öppen verksamhet som heter Ria. Där hjälper de människor med alkoholproblem, men också människor i psykisk ohälsa.

– Där mötte jag Gunilla. Jag tror hon såg på mig att jag mådde dåligt, för hon hjälpte mig att få kontakt med en diakon och så bjöd hon med mig på en gudstjänst i en kyrka.

– Jag vet att jag blev berörd den gudstjänsten.

Kort därefter blev Mi inlagd för psykisk vård efter att diakonen hon träffade hade uttryckt att hon tyckte att Mi behövde ringa jouren.

– Innan mitt besök hos henne hade jag bestämt att jag efter besöket skulle avsluta mitt liv. Och hade hon aldrig sagt att jag borde ringa jouren så hade jag inte gjort det.

Mi mådde riktigt dåligt och minns väldigt lite från tiden hon var inlagd för psykisk vård.

– Till viss del tycker jag att det är ganska skönt att jag inte minns de där månaderna.

Tog ett beslut

Mis liv vände när hon började gå till en bönegrupp i en kyrka där hon bor.

– Det var som att mina ögon öppnades för vad som för mig var en helt främmande värld tidigare.

Hon märkte att bönegruppen betydde mer och mer för henne varje vecka hon gick dit.

Några månader efter att hon börjat gå dit tog Mi ett beslut.

– Jag ville att Jesus skulle vara en del av mitt liv i fortsättningen.

Senare tog hon också beslutet att döpa sig.

– När jag blev döpt var det som att det förflutna lades bakom mig.

– Det tomrum jag alltid burit på har blivit fyllt av Jesus. Det självhat jag haft har försvunnit. Jag känner en inre frid och ett lugn.

Ett förvandlat liv

– Sedan jag kom i kontakt med kyrkan första gången har mitt liv drastiskt förändrats. Jag har omvärderat både mitt tankesätt och min livssyn.

Mi ser tillbaka på vad Jesus gjort i hennes liv.

– Han har varit min räddning. Utan Jesus tror jag inte att jag skulle ha levt idag.

– Jag har själv svårt att förstå att detta kunde hända på så kort tid.

Hon betonar att hon vill dela med sig av sin berättelse för att andra ska se att livet aldrig är hopplöst.

– Jag har själv varit inlagd på psyk mer än en gång och försökt ta mitt eget liv många gånger.

– Jag är ett levande bevis på att det inte är omöjligt att resa sig från botten. All ångest och alla destruktiva tankar har försvunnit. Jag är så tacksam för att jag mötte Jesus och för att han förvandlat mitt liv, avslutar hon.