Krönika

Mognar man och blir visare med åren?

Stefan Claar

Nyligen hörde jag ett uttryck som inte är särskilt ovanligt: ”Man mognar och blir visare med åren”. Men jag tror inte att det finns någon automatik i att mognad och vishet följer med antalet levnadsår. Ibland möter jag människor som levt länge utan att deras liv präglas av vare sig mognad eller vishet. Samtidigt kan yngre människor uppvisa en förvånansvärd mognad och livsinsikt.

Det handlar alltså inte främst om hur många år som passerar, utan om vår inställning till livet och verkligheten. Vi människor bär alla på ett behov av bekräftelse. Men om jag enbart söker bekräftelse stannar min utveckling av. Verklig personlig tillväxt börjar när jag vågar möta den sanna bilden av mig själv.

I Herrens närhet möter jag ett sanningens ljus som aldrig syftar till att trycka ner eller skapa uppgivenhet. Tvärtom.

I Bibeln hör nåd och sanning oupplösligt samman. Sanning utan nåd blir kall och används ofta för att döma. Inte minst i medier handlar sanningen många gånger om att avslöja och exponera människor.

Men inte heller nåd utan sanning leder till verklig förvandling. Först när nåd och sanning får verka tillsammans frigörs människors potential och förutsättningar för personlig utveckling.

Att läsa Bibeln med ett öppet hjärta kan därför få långtgående konsekvenser. Det blir tydligt i Hebreerbrevet 4:12: ”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom så att det åtskiljer själ och ande, led och märg och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.”

Bibelläsningen skapar ibland ett spänningsfält, som både är nödvändigt och konstruktivt. Där möter vi uppmaningar och ord som avslöjar våra motiv och tankar. Vi läser om förlåtelse och om hur vi ska bemöta andra människor. Vi konfronteras också med sådant som girighet, förtal, avund och splittring.

När Guds ord och mitt liv inte stämmer överens uppstår just detta spänningsfält. Då står jag inför ett val: att stanna kvar i ljuset eller att dra mig undan.

Om jag har modet att förbli i sanningens och nådens ljus kan jag öppna mitt innersta för Jesus i bön. Genom sin helige Ande vill han ge mig både nåd och kraft till förändring, andlig mognad och fortsatt växt.

Det är där möjligheterna finns. Det är där kraften finns.

I Gamla testamentet möter vi Israels två första kungar, som illustrerar detta på ett tydligt sätt. Kung Sauls liv började väl, men han saknade viljan att se sig själv i sanningens ljus. I stället utvecklade han en vana att försvara sig och komma med undanflykter. Det blev början på ett sluttande plan som till sist ledde till hans fall.

Hans efterträdare David begick också allvarliga misstag och gjorde handlingar som skadade både andra och honom själv.

Men när sanningen avslöjade honom flydde han inte undan och förnekade inte det som skett. I stället bad han om förlåtelse och nåd. Där låg den verkliga styrkan och räddningen i hans liv. Till skillnad från Saul hade David ett botfärdigt hjärta.

Det är när nåd och sanning får verka tillsammans som mognad och vishet växer fram i våra liv.