Reportage
Mordet blev inte slutet
Det var i april 1985 som det brutala mordet inträffade och Anita tvingades återvända till Sverige med familjens tre barn. Arbetet som de var inne i och de planer som de såg framför sig fick ett abrupt slut. Hemma i Sverige skulle Anita försöka skapa en hållbar framtid för sig själv och barnen. På några få timmar hade familjens hela tillvaro vänts upp och ner, och det tog lång tid för Anita att ta sig igenom sorgearbetet.
Frågorna var förstås många. Inte var det lätt att förstå att Assar, som befann sig mitt i livet och hade så starkt kallelsemedvetande, så plötsligt skulle lämna jordelivet. Hur hade Gud råd att ta hem sin trogne tjänare, som hade gått in i sin livsuppgift med så stor överlåtelse? Nog var det svårt att se någon mening mitt i den tunga sorgen. Samtidigt vaknade Anitas egen kallelse till liv, och övertygelsen växte att Gud hade en fortsatt uppgift för henne.
– Två år efteråt fick jag möjlighet att tillsammans med två väninnor komma tillbaka till platsen där det fruktansvärda dådet hände. Där kunde jag göra ett avslut och jag upplevde att Gud gav mig nåd att förlåta min mans mördare och gå vidare i livet. Det var ett medvetet beslut som gjorde mig fri från smärtan av det tragiska som hänt, kommenterar Anita.
Akut behov av skolor
Anita var hemma i Sverige i ytterligare sju år, då hon bland annat utbildade sig till förskollärare. 1994 fick hon möjlighet att återvända till Kenya och kunde med stöd av SIDA bygga upp flera förskolor och även en skola för flickor i massajområdet.
– Det var en intensiv men rolig tid då mycket hände. Jag medverkade också till att trycka och distribuera undervisningsmaterial till skolorna och gjorde många resor till olika delar av Kenya. Samtidigt var min dotter Ann-Margréth och hennes man Thomas engagerade i det evangeliska arbetet i Trosgnistans dotterförsamlingar i massajområdet, där Assar verkligen hade sitt hjärta.
I Kenya ligger medelåldern på cirka 21 år, vilket har inneburit ett akut behov av skolor. Även på många platser långt ute i bushen har viktiga insatser gjorts. Anita har under senare år besökt Kenya ett antal gånger och sett den explosiva utvecklingen inom skolområdet.
Helt nyligen var hon på plats igen tillsammans med sin nuvarande make Lennart Osséen, evangelist och hantverkare. Vännerna Börje och Görel Norlén, som liksom Anita tidigare varit missionärer i Kenya, var också med på resan.
– Innan Assar dog hade vi en gemensam vision om att bosätta oss i massajområdet i sydvästra Kenya, på en plats som heter Nkararo, med fin utsikt över blånande höjder. Det påminner om de vackra vyerna i Ångermanland där Assar växte upp.
– Vi var också på gång med att bygga ett hus där, som det senare byggts vidare på i omgångar. På senare år har min man Lennart lagt ner en hel del jobb på att rusta upp detta hus.
Besök i kyrkor och skolor
Med bidrag från Trosgnistans mission och privata sponsorer har huset nu genomgått en rejäl ansiktslyftning, lagom till det senaste besöket av Anita och Lennart och deras vänner. Med huset i Nkararo som bas besöktes under några intensiva dagar skolor och kyrkor på många platser. Det gick inte att ta miste på att Anita trivdes som fisken i vattnet i den miljön. Hon tog sig verkligen tid med alla som ville prata med henne.
– Jag fick också tillfälle både till att predika och att tala till sammanlagt flera 1 000 skolelever. Det är så viktigt att alla får möjlighet till utbildning. Det stora problemet nu i landet är att hitta jobb åt alla när skoltiden är slut, förklarar Anita.
Anita har tidigare i samarbete med Trosgnistan samlat in pengar för att bygga en yrkesskola i Nkararo. Skolan, som bär Assars namn, erbjuder för tillfället bilmekanikerutbildning, syskola och datautbildning. När Anita träffade kommittén för skolan framfördes många önskemål om utveckling av verksamheten. Där finns en hel del utmaningar att ta tag i för att utöka antalet elever.
– Det kändes roligt att vara tillbaka i Nkararo igen. Flera av de ledare som Assar och jag samarbetat med är tacksamma för det vi gjort och jag känner att ett stort förtroende strömmar emot mig.
– Det är också så glädjande att se hur församlingarna i denna del av Massaj mognat och stabiliserats. Antalet församlingar har växt i antal och på senare år har arbetet sträckt sig vidare över gränsen in i norra Tanzania.
Väckt opinion
Könsstympning av kvinnor praktiseras i några av stammarna i Kenya, bland annat bland massajerna. Anita har varit starkt engagerad för att försöka få stopp på detta lidande. Tillsammans med barnmorskan Gunilla Ek har Anita vid flera tillfällen aktivt informerat och väckt opinion mot denna grymma sedvänja, som dessutom är förbjuden enligt kenyansk lag.
– I samarbete med lokala kyrkor har vi gömt unga flickor under omskärelsetiden och även sponsrat skolavgifter för några av flickorna. Jag gläds över att de massiva kampanjerna, som från olika håll bedrivs mot könsstympning, har haft effekt.
– Antalet unga flickor som utsätts för detta minskar, men total nolltolerans är det enda som kan accepteras. Gud skapade kvinnan perfekt och könsstympning nämns varken i Bibeln eller Koranen.
Anita tillägger att könsstympningen enbart vållar problem och lidande; män drabbas också eftersom det försvårar den äktenskapliga gemenskapen. När Anita och Gunilla föreläser brukar de rekommendera ”hjärtats omskärelse”, det vill säga att få ett nytt sinnelag och livsförvandling genom Jesus Kristus.
Stark kallelse från Gud
Maken Lennart är ett stort stöd för Anita i hennes kallelse. När hon blivit änka tyckte hon att det kändes tungt att än en gång bli lämnad ensam. Då fick hon ett tilltal ifrån Herren att hon skulle träffa en ny man i sin bekantskapskrets. Så blev det också.
– När jag lejde Lennart att måla huset utvecklades mina känslor för honom och vi upplevde att vi ville tjäna Gud tillsammans. På senare tid har Lennart också fungerat som min chaufför, eftersom jag förlorade körkortet på grund av problem med synen.
– Det som vi fick vara med om nu under vårt senaste besök har gett mig ny glädje och inspiration. Jag är så tacksam för den kärlek, respekt och tacksamhet som massajerna visade oss.
Den sådd som Assar Johansson fick vara med och så in bland massajerna var inte förgäves utan fortsätter att bära rik och härlig frukt. Trosgnistans samarbetsförsamlingar i Massaj beräknas uppgå till mer än 200, med sammanlagt mer än 10 000 medlemmar.
– Det här är ingenting jag själv har hittat på. Jag känner en stark kallelse från Gud att bidra till en god utveckling i Massaj, såväl socialt som andligt.
– Det vi gör i samarbete med Gud är inte förgäves, i tidens längd bär det en betydande frukt. I Guds rike blir vi aldrig pensionärer och jag brinner fortfarande för att göra en insats för mina vänner i Kenya, säger Anita Johansson Osséen övertygat.