Reportage

Mörkret på insidan försvann

Eva Marklund

Efter fyra månader på bibelskolan i Bredbyn utanför Örnskölds-s vik tog Jan Johansson tåget hem till Växjö och kunde inte hålla tyst. En man i tågkupén sänkte sin tidning frågade: ”Vad har hänt?”. Jan svarade: ”Jag har varit missbrukare i många år men nu har jag tagit emot Jesus och han ska göra mig fri!”. ”Jaha, var det inget annat, sa mannen.”

För Jan Johansson, då 32 år gammal, var det allt. Det var slutet på en negativ spiral som hade dragit honom allt längre ner i förtvivlan.

Vägen dit hade varit lång, trots att den började med höga ambitioner.

Fick tag på öl på färjan

Jans far, som slutat skolan vid tolv års ålder, bar på en önskan att sonen skulle få en ordentlig utbildning. Allt gick bra för Jan i småskolan, men när familjen flyttade till Helsingborg förändrades förutsättningarna. Staden, med sina Danmarksfärjor, erbjöd en friare horisont. Redan som tolvåring var det enkelt att dricka öl.

– Kyparna på färjan sålde gärna till oss, eftersom de fick provision, berättar Jan.

Jan uppfyllde faderns önskan, tog realexamen och gick ett år på handelsgymnasium, men sedan avstannade studierna. Vid 22 års ålder väntade ett intensivt arbete utomlands: att bygga fryshus i Polen. Han arbetade sju dagar i veckan, och alkoholen blev en allt större vana.

– Jag hade anlag för alkoholism, och spriten tog snabbt kontrollen över mig, berättar han.

Sålde hasch

Arbetet blev lidande. Jan förlorade både körkortet och jobbet. Hemkommen till Sverige mötte han stora svårigheter.

– Utan arbete hamnade jag i trubbel med skatten, och jag kände mig motarbetad av hela samhället.

I denna tomhet fann han haschet. Han upplevde det som lugnande, det ledde till mindre bråk än spriten. Som 22-åring började han sälja det han själv missbrukade.

– Jag tjänade inte mycket, men det räckte för att finansiera mitt eget missbruk. Det var en pågående cirkel, sju dagar i veckan.

Åren gick, och när haschet blev svårare att få tag i, väcktes ett samvete som legat i dvala. Vid 32 års ålder var botten nådd.

”Vad håller jag på med? Jag är fast i ett ekorrhjul och mitt liv saknar all mening”, insåg Jan.

Förtvivlan var total. Jan ville avsluta sitt liv och gjorde ett försök med gas.

– Jag tejpade fönstret, vred på gaskranarna, lade mig på golvet och lyssnade på hur gasen strömmade ut.

Han låg där i dödens väntrum, men tystnaden bröts.

– Då hörde jag Guds röst: ”Det fungerar inte, det fungerar inte”.

Jan stängde av kranarna. Han levde, men mådde fortfarande fruktansvärt.

Åkte till behandlingshem

Han insåg att han behövde lämna Helsingborg för att kunna bli fri från missbruket. Han fick hjälp av sin äldre syster med bostad, men behövde också avtjäna ett fängelsestraff. När han kom till anstalten 1978 meddelade han vakterna att detta var sista gången han satt där.

Efter frigivningen fick han möjlighet att gå en arbetsmarknadskurs i Växjö. Men det var ett anslag om Bredbygården i Örnsköldsvik – ett kristet behandlingshem – som fångade hans intresse.

– Jag behövde hjälp. Jag var tvungen att avsluta AMS-kursen, men i tankarna hade jag redan checkat in på Bredbygården.

Han var så motiverad att personalen lät honom flytta in direkt vid första studiebesöket.

– Personalen såg min starka motivation till ett nytt liv och lät mig stanna på direkten.

Böjde knä vid sängen

Jan hade konfirmerat sig, men drogerna hade hållit den kristna tron tillbaka. Det fanns en bibelskola på gården och Jan fick möjlighet att gå den istället för behandlingen. Han förstod att Jesus kunde bli hans Herre och Frälsare.

– På mitt rum knäppte jag händerna, böjde knä vid sängen och bad: ”Jesus, nu vill jag att du tar hand om resten av mitt liv, så att jag kommer ifrån det gamla”.

Han bad också om förlåtelse för alla synder han hade begått fram till den dagen. Förvandlingen kom omedelbart.

– Det kändes som att bröstkorgen öppnades och ett svart klot försvann inifrån mig. Jag upplevde en total befrielse, lättnad, förlåtelse från synd och frihet från slaveriet.

Fick nytt arbete

Efter sin omvändelse fick Jan arbete i den kristna föreningen ”Den öppna dörren” som arbetade med missbrukare.

– Varje dag började vi med bibelläsning och bön. Så småningom kom jag in i verksamheten. Det var en fantastisk start på mitt nya liv.

Efter några års drogfrihet fick Jan tjänsten som föreståndare för Ria i Växjö. Det var en öppen verksamhet för människor i utsatthet; hemlöshet, beroende eller psykisk ohälsa. Arbetet var utmanande, mycket för att det inte fanns personal på natten.

– När jag kom åtta på morgonen låg narkomaner överallt i soffor och korridorer. De var tvungna att lämna huset eftersom de inte var inskrivna.

Efter mordbrand, svartsjukedrama och inbrott, kände Jan att det var dags att gå vidare.

– Då upplevde jag att Gud inte ville att jag skulle vara kvar där.

Vill inte sakta ner

Jan fortsatte att arbeta i missbruksvården i olika former fram till pensioneringen 2012. Idag är det nästan 50 år sedan han blev fri från synd och skuld. Han har aldrig tvivlat på Gud.

– Jag blir så tacksam när jag tänker på att livet vände.

Att sitta i parken och mata fåglarna är inte lockande för Jan. Han är en livsglad och aktiv pensionär. Varje fredag fastar han och ber för Brevlådemissionens arbete.

– När jag blir 98 år ska jag sätta mig i gungstolen och fråga Gud: ”Ska bromsa in lite eller fortsätta?” Jag tror han kommer att säga: ”Kör på, kör på!”