Krönika

Några bibliska mellanrum

Jonas Dagson

De mest centrala texterna i Bibeln är evangelierna som berättar om Jesu födelse, uppväxt, liv, död och uppståndelse. Men i slutet av sitt evangelium skriver Johannes: ”Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn” ( Joh 20:30–31).

Det kan vara intressant att också reflektera över vad som inte står om Jesus. För kanske är bilden vi får av honom i evangelierna inte så heltäckande som vi först tänker.

Det första vi vet väldigt lite om är vad som hände med Jesu styvpappa Josef. Vart tog han vägen? Sista gången han nämns är Matt 2:19. Sedan är det tyst.

Maria, Jesu moder, besökte tidigt sin ”släkting Elisabet” (Luk 1:36). Men vi får inte veta på vilket sätt de är släkt. Det gör att vi heller inte vet på vilket sätt Johannes Döparen, hennes son, är släkt med Jesus.

Jesus hade en stor skara halvsyskon (Mark 6:3). Men vi vet inte mycket om relationen till dem. Det står inget om uppväxten och endast några få verser under Jesu verksamhet, bland annat att de inte trodde på honom ( Joh 7:5).

Vi vet inte så mycket om Jesu uppväxt över huvud taget. Jesus träder fram offentligt efter drygt 30 år (Luk 3:23). Om vad som hände under hans första 30 år har vi bara en enda (!) text, och det är berättelsen om Jesu besök i templet, tolv år gammal (Luk 2:42). Och så att han kalllas för snickare (Mark 6:3).

Jesu offentliga verksamhet sträcker sig över tre och ett halvt år, omkring 1230 dagar. Av dessa finns endast 64 enskilda dagar beskrivna med någon eller några detaljerade berättelser. Den övriga tiden, långt över 90 procent, är höljd i dunkel.

Bland de dagar som helt förbigås finns det vi kallar för den tidiga judeiska verksamheten. Från den första påsken fram till slutet av året tillbringar Jesus åtta månader i Judeen. Tiden sammanfattas i en enda vers: ”Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte” ( Joh 3:22).

Ett liknande fenomen noterar vi senare om händelser i Galiléen. Matteus skriver ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida!... om kraftgärningarna som gjorts hos er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig” (Matt 11:21). Det ger intryck av att de fått se många under, men det finns inte ett enda under från vare sig Korasin eller Betsaida i Nya testamentet. Betsaida nämns vid ett tillfälle men Jesus ser till att undret sker utanför staden, och inte i den.

Och vi kan även fundera på tiden mellan Jesu död och uppståndelse. Vad Jesus gjorde under den perioden är höljt i dunkel. Ett par verser i 1 Petrus brev 3:18–20 påstås ibland beskriva händelserna, men slutsatsen är tveksam.

Och sedan kan vi fundera på tiden mellan uppståndelsen och himmelsfärden: 40 dagar där vi bara har några korta episoder. När visade han sig till exempel för ”mer än 500 bröder”, det får vi inte veta något om (1 Kor 15:6–7).

Men vi ska inte misströsta. För det vi har fått berättat om Jesu liv är tillräckligt. Det fanns uppenbarligen händelser och situationer som kanske bara var betydelsefulla just där och då (jämför Mark 6:54–56, Luk 6:17–18 och Joh 6:2) men som vi inte behöver veta något om.

För det andra, om det vi inte fått veta ska vi inte spekulera. Det finns en apokryfisk bok som kallas Jesus barndomsevangelium som samlar spekulativa påhitt. Det vi har är vad Gud ville att vi skulle ha. Inte mer och inte mindre.