Reportage

När Annie mötte Jesus försvann mörkret

Annie Schaug föddes i Honningsvåg som ligger vid Nordkap i Norge. Hon är yngst i en syskonskara av sju barn. Jag träffar henne under några ledardagar i Kristiansand. Annie är en färgstark kvinna som inte lämnar någon oberörd. Hennes liv är en resa som skulle kräva flera böcker för att beskriva fullt ut.

Uppväxten och rädslan

– Mitt hem var inte kristet och min uppväxt präglades av den naturreligion som låg över hela byn. Den var en blandning av ockultism, shamanism och gammal gudstro, berättar Annie.

Hon minns att hon var rädd och hade mycket ångest under sin uppväxt på grund av att naturreligionen låg som en tung dimma över platsen.

– När vi inte var snälla hotade mamma med att demonerna skulle komma och ta oss. Vi var rädda för Noai’d som representerade den onda, mörka kraften. Troll och demoner tillhörde vår vardag.

Besök hos trollkvinnan

Annie och hennes syster hade något fel i sina höfter som mamma ville att de skulle få hjälp med.

– Mamma kände till en kvinna i byn som man sa hade kraft att hela sjuka. Folk sa att hon kunde tala med andevärlden och gud, säger hon.

När Annie och hennes syster var mellan sex och åtta år bestämde mamman att de skulle gå till kvinnan i byn för att få hjälp. De gick dit själva men deras mamma förstod inte vilken negativ påverkan detta skulle få på de små flickorna.

– Mötet med den ockulta kvinnan och den seans hon utövade drog mig som lite flicka in i det ockulta, jag drogs till det mörka och död, berättar Annie.

Som liten sex-åttaåring drogs Annie till kyrkogården där hon gick omkring på gravarna därför att hon trodde att andevärlden då skulle tala till henne.

– Jag blev som förbytt efter mötet med den ockulta kvinnan. Jag blev elak och upprorisk mot mina föräldrar. Det ockulta blev mer och mer min livsstil.

In i spiritism

När Annie var tretton år gick hon in i det spiritistiska och gjorde anden i glaset med vuxna kvinnor och män.

– Det var en mycket oren och destruktiv miljö, med mycket alkohol och oren sex som jag som ung tonåring drogs in i. Vi drack för att dämpa ångesten och jag levde ett liv med många olika sexuella förbindelser, berättar hon.

Vid ett tillfälle då de gjorde anden i glaset, såg Annie Satan och talade direkt till honom.

– Jag tyckte och trodde att jag hade makt över honom, men sanningen är att han hade makt över mig, berättar hon.

Folkhögskolan

Det vilda livet med alkohol och killar fortsatte under tonåren. När Annie var sjutton år ville hon gå på en skola för att utveckla sitt konstintresse. Hon kom in på linjen Form och färg, på en kristen folkhögskola i Karasjok.

– Jag var inte kristet intresserad men jag ville gärna måla. Pappa sa att jag fick gå om jag lovade att sedan gå en ekonomisk utbildning för att kunna ta arbete på bank, berättar hon.

Varje morgon hade skolan en morgonandakt som alla elever skulle gå på, men Annie hittade hela tiden ursäkter för att slippa gå dit.

– Det blev en för stark konfrontation mellan det som fanns i mig och det som presenterades på andakten. Jag orkade inte gå dit.

Annie hade en faster som bodde i södra Norge. Hon var kristen och bad intensivt för hela hennes familj, och speciellt för Annie det året hon gick på skolan.

– De första sex månaderna på skolan var jag tillsammans med en same.

Vi festade mycket och när han jojkade kände jag att jag var i mitt rätta element. Vi gjorde slut men luftförsvaret hade en bas i närheten och där det fanns många män, berättar hon.

Jesus kommer

En dag under vintern var det fyrtio grader kallt i Karasjok. Eleverna fick inte gå ut utan tvingades att stanna inomhus och vara på sina rum.

– Jag gick in på mitt rum och var irriterad över att inte få gå ut och göra det jag ville.

Annie satte sig sur på sin säng och var arg.

– Då såg jag en syn, jag fick en uppenbarelse. Jag såg en torr dal och där i dalen mötte jag en man och det var Jesus, säger hon.

Annie berättar med tårar i ögonen att hon var helt okunnig om Jesus. Hon minns att hon frågade om det inte var han som var babyn som låg i krubban under julen. Den där lilla figuren som man sedan la tillbaka i en kartong när julen var slut.

– Då sa Jesus, ja det är det, men jag är också den som dog för dig för 2000 år sedan, säger hon.

I synen visade Jesus sina händer och fötter. Hon såg såren och berättar att hon sa till Jesus att hon inte ville vara orsak till hans död.

– Vem har gjort så mot dig, frågade hon.

– Det var din synd som dödade mig, sa Jesus.

När Jesus sagt detta vände Annie på huvudet och fick se Satan stå där och le ett överlägset mot henne och sa: Annie, du är min.

– Han hade rätt att säga det, eftersom det var han som hade makten över mig, säger hon.

Tydligt mörker och ljus

I den stunden upplevde Annie en tydlig skiljelinje mellan mörkret och ljuset. Hon konstaterade bestämt att det fanns inga gråzoner utan ett tydligt mörker och tydligt ljus.

– Nej jag vill inte vara din, sa jag till Satan. Sedan såg jag bara Jesus. Hans ljus var så tilldragande, berättar hon.

– Då upplevde jag att Jesus frågade mig om jag ville bli frälst och jag sa ja.

Plötsligt såg hon att Jesus tog hennes namn, Annie, ur Satans mun så att han inte längre kunde kalla på henne.

– Sedan såg jag att Jesus la mitt namn på sitt hjärta och sa: Du är min, säger hon.

Plötsligt ändrades hela synen och Annie såg att hon kom upp ur dalen ut i ljuset och en ny situation uppdagades.

– Jag såg något så underligt som sex demoner som bar på en kista och jag stod vid sidan tillsammans med Jesus. Jag hörde en falsk, bräkande sorgesång som demonerna sjöng.

– Plötsligt hör jag dem säga: Om inte Annie dött och blivit frälst hade hon blivit sjutton år i mars, berättar hon.

Totalt förvandlad

Annie var död för dem men hade fått nytt liv genom Jesus. Efter synen och den starka upplevelsen var Annie totalt förvandlad.

– Många som känt mig tidigare trodde att jag var en annan människa, och det är jag ju också säger hon och skrattar.

Det första Annie tänkte på när hon mött Jesus var att hon måste bli snäll mot sina föräldrar och att hon ville sluta med svordomar, grova dömande ord och elakhet.

– Jag som hade varit helt vild och inte kunnat sitta still, kunde nu sitta lugn och samtala utan att svära och bete mig illa. Min syster var helt chockad över min förändring, berättar hon.

Annies föräldrar ville inte att hon skulle flytta hem till Honningsvåg efter att skolan var klar och hon blivit frälst.

– De skämdes för mig och ville inte att jag skulle störa deras liv. De skickade mig till min syster i södra Norge.

Jag var vilsen och hade inga kristna vänner, men en dag gick jag till missionskyrkan på ett möte. Där träffade hon en äldre kvinna som frågade henne var hon bodde. Annie svarade att hon inte visste var hon skulle bo.

– Då tog denna äldre kvinna med mig hem till sig. Jag fick bo i ett rum på hennes vind. Hon fostrade och reste upp mig, och jag är så tacksam för hennes omsorg om mig, säger hon.

Annies säger med eftertryck att den som är äldre aldrig ska förminska sitt värde. Äldre och yngre behöver varandra och den som har erfarenhet i att leva med Jesus är viktig i Guds rike.

– Jag har tre kvinnor som varit mina fostrare och förebilder. Det är viktigt att generationerna möts och har relation till varandra.

Träffar Svein

När Annie var tjugo år träffade hon Svein. Han blev hennes man och under de första åren var han inte frälst.

– Svein trodde på Gud men efter en tid upptäckte jag att han aldrig mött Jesus.

Annie brann för att predika och Svein hindrade henne inte, men de kunde inte dela livet med Jesus fullt ut.

– Svein är en fantastisk man och vi har två fina söner tillsammans. Idag är han frälst. Gud är så god, säger hon.

Under de vilda åren i Annies liv blev hon med barn och gjorde abort. Ett trauma hon höll inom sig i många år.

– Vi har förlorat två av fyra graviditeter. Baby nummer två, Aurora, dog i plötslig spädbarnsdöd och vårt sista barn Benjamin dog i magen. Jag trodde att deras död var ett straff och jag vågade inte berätta för Svein min hemlighet. Det tog många år innan jag äntligen berättade för honom, säger Annie.

Helad i sin själ

Såren och skammen bar Annie med sig under många år men när det svåra kom upp i ljuset kunde läkedom komma till hennes själ.

– Det var en viktig bit i min läkedomsprocess att berätta för Svein om aborten. Jag fick också samtal och förbönshjälp.

– I perioder måste vi gå igenom öknen för att dö ifrån det som behöver skalas bort, men Herren vill att vi skall komma ut ur öknen smyckade och fruktbärande, precis som bruden i Höga Visan, avslutar Annie.

redaktionen@inblick.se