Reportage

Nenne fick börja om på nytt

I höstas fyllde Nenne Lindberg 70 år. Egentligen heter han Lennart, men smeknamnet har hängt med länge.

– Jag var endast fyra år när morfar Gustav lyfte upp mig i famnen och sa: ”Vad du är fin, du Nenne. Jag älskar dig!”

– Känslan av att vara älskad glömmer jag aldrig. Hans enkla kram och tilltal kom att betyda oerhört mycket för hela mitt liv.

I tonåren tog Nenne beslutet att följa Jesus på allvar och blev reseevangelist och sångare. Första tjänsten var i pingstkyrkan i Eksjö och sedan i Vetlanda.

– Så småningom blev jag någon som kom att sjunga och tala i många kyrkosammanhang.

Reste med Ted

Livet blev intensivt och hektiskt med många resdagar ihop med kusinen Ted Sandstedt.

– Till slut tog psyket stryk, men jag brydde mig inte så mycket om det, utan fortsatte så gott jag kunde.

– Slutligen kom mitt livs värsta tid, kraschen, som gjorde allt så svart, och jag kände att jag inte ville leva.

Som av ett under överlevde Nenne flera allvarliga självmordsförsök, men var fullständigt bruten och krossad.

– Jag hade absolut inget kvar, utom min tro på att Gud fanns där någonstans ändå.

Han blev inlagd och fick tillbringa flera månader på psyket med mycket tung medicinsk behandling. I Bibeln som han fått av sin pappa stod: ”Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga.”

I bakgrunden under ett självavårdsamtal med en kvinnlig präst gick en sång översatt av Bosse och Anita från Vetlanda: ”Det blev så stilla när jag hörde Jesus tala.”

– Prästen hade inte kunnat sova på natten och hade fått en bibelvers till mig: ”Vår Gud är oss en väldig borg. Han är vårt vapen trygga.”

– I samtalet rann all ångest, mörker och sorg av mig. Det blev fullständigt stilla mitt i min brusande ångest och i mitt mörker. Det blev bara lugnt och fridfullt på insidan.

Spelade gitarr

Också självmordstankarna försvann och udden av de destruktiva krafterna bröts. Livet hade segrat över mörkret.

– Den sista tiden som inlagd hade jag fått upp min gitarr på sjukhuset. Jag spelade och sjöng för de andra patienterna på avdelningen. Det blev mycket uppskattat och personalen sa, när jag skrevs ut, att jag hade varit en resurs på sjukhuset.

Psykologer hade frågat varför han behövde vara på psyket om det nu fanns en Gud. För Nenne var det ingen motsättning.

– Gud var så mycket större än mitt trasiga psyke. Jag brukade säga att jag var där för att Gud skulle använda personalen för att hjälpa mig. I det kunde jag vila och vara trygg.

Tron fanns kvar

Hemkommen från psyket i lägenheten i Nässjö var känslan att livet gått i kras. Även äktenskapet hade spruckit, det enda som fanns kvar var tron på Gud.

– Jag som hade varit en eftertraktad talare och sångare i många kyrkosammanhang hade nu nästan ingenting kvar.

– Tron fanns där mitt i allt det andra, som jag tyckte var nattsvart. Under ett samtal med Gud frågade jag min Herre och skapare om jag kunde få börja om på nytt.

Rädslan fanns att Gud skulle säga nej på grund av det totala misslyckandet.

– Svaret jag uppfattade var: ”Du kan börja om när som helst.”Då ställde jag nästa fråga: ”Kommer jag att få någon hjälp då?”

– Svaret kom direkt: ”Du har fler vänner än du anar, men JAG ska vara med dig, det kommer att räcka.”

Nenne, som tänkte att omstarten skulle innebära att få åka land och rike kring och vara inbjuden som sångare och talare i kyrkor, frågade till sist: ”När kan jag börja då?”

– ”Du kan börja i morgon på torget om du vill.” Svaret gjorde mig både förvånad och lite tagen.

Bland torghandlare

Den inre uppmaningen var alltså att börja nya sångarlivet bland ”vanligt” folk.

– Det var i och för sig inte första gången, det hade jag gjort flera gånger tidigare. Men nu var läget annorlunda. Jag var en krossad man, som verkligen inte hade mycket att komma med.

Dagen efter samtalet med Gud, en torsdag, gick Nenne ner till centrum och ställde sig på en drickaback. Torghandeln pågick för fullt.

– När jag väl stod där kände jag att det hela vände. På något förunderligt sätt fick jag tillbaka det som hade varit mitt kall och mitt liv.

– Visst hade jag tänkt att kanske någon kyrka skulle höra av sig, men så blev det inte. Istället blev det ett enmansmöte på torget i Nässjö.

Många i trakten kände till Nenne bland annat genom hans farbror Målle Lindberg. Några hade troligen hört ryktesvägen att livet gått i kras. Men torgmötet gick bra och han fortsatte sjunga och tala där på torsdagar.

– Det var så mitt trasiga liv fick en ny start.

För övrigt var det stiltje med sångaruppdrag. Myndigheterna ville egentligen pensionera honom, men släkten och några vänner uppmanade till att inte ge upp.

– Pension var inget alternativ för mig, utan jag ville vidare. Ett stort steg framåt var när det gick att trappa ner på medicinerna.

Av alla inbokade uppdrag fanns ett enda kvar och det var i en kyrka i Bredaryd. Men för att orka med kortades det ner till en möteshelg.

– Pastorn hade känt att jag skulle få komma. Jag kände ett enormt underläge, men Gud var med mig och det gick väl.

Budskapet blev ”Låt inte hoppet lämna dig, Gud är på vår sida.”Något som gick att säga med övertygelse.

– Jag hade fått gå från det mörkaste mörker till upprättelse som person och till en ljus tillvaro igen.

”Allt var annorlunda”

Snart började kallelser från andra kyrkor att rulla in.

– De ville höra hur det var möjligt att komma tillbaka efter att varit så krossad och sjuk som jag varit. Livet vände och jag fick komma tillbaka, men ändå var allt annorlunda.

– Det var som om jag fått en ny ton. Jag hade också en ny tillförsikt att även om jag, som jag kände det, inte orkade hålla fast vid min tro på Jesus, så höll han fast i mig. Gud ger inte upp.

När Nenne, som fyllde 70 år i höstas, tittar tillbaka på den svåraste tiden i livet är slutsatsen att han har fått allt och mer därtill tillbaka.

– Mitt liv har blivit rikare. Det som såg ut som om det skulle bli slutet, blev istället starten på ett helt nytt liv. Min tro och tonen mot mina medmänniskor har djupnat och blivit varmare.

Han har familj och är både pappa och morfar. Livet är härligt och han möter många människor när han är ute och sjunger och talar. Genom engagemanget på Kanal 10 och TBN Nordic når han ut i hela landet.

– Mitt tema handlar om hopp och om att aldrig ge upp, hur nattsvart livet än kan te sig. Jag vet idag, att även om mörka dagar kan komma, finns det alltid en väg igenom.

Han har några uppmaningar till den som befinner sig i mörker.

– Håll fast vid Jesus, Jesus håller dig och sviker aldrig dig. Har du det mycket mörkt, se till att du söker samtal med människor där du kan få hjälp. Också enkla samtal kan hjälpa en hel del. Vi både kan och behöver hjälpa varandra.

Fotnot: Vittnesbördet finns med i ”Boken om hopp”, som tagits fram av Roul och Birgit Åkesson på Bible for the Nations.