Reportage

Nisse satt 14 år i fängelse

Fram till Nils Lennart Kummu var tio år var tilltalsnamnet Lennart och familjen bodde i ett skamfilat hus i Örebro, med fina villor och radhus i närområdet.

- Jag hade 15-20 kamrater och alla lekte med varandra över klassgränserna, berättar han för Inblick.

När politikerna beslutade att de skraltiga husen skulle rivas tvångsförflyttades invånarna till olika förorter. Familjen Kummu med fem syskon kom till ökända Baronbacken.

- Nu mötte vi, fyra bröder, ett sjok av 50 till 55 barn och ungdomar, och de hade antingen en eller två föräldrar med diverse problem.

Även i den egna familjen fanns problem då pappan redan vid föräldrarnas giftermål 1955 hade början till alkoholism.

Ungdomarna döpte om tioårige Lennart till Nisse eller rättare sagt Tomtenisse. Föräldrarna hade dålig koll på ungarna och redan som 13-åring provade han alkohol.

- Jag hade samma krämpor som min pappa och utvecklade snabbt ett missbruk. Det var mellanöl, vin och sedan brännvin och jag började att röka hasch.

Mamman, som var medberoende till pappans alkoholism, höll ändå ihop familjen, men 1977 drabbades hon av en blodpropp i lungan. På morgonen hade hon skickat barnen till skolan, på eftermiddagen var hon död.

- Det var traumatiskt för hela familjen.

Föräldrafria helger

Två av barnen hade redan flyttat hemifrån. Pappan var hemma tre månader i stöten för att sedan vara på behandlingshem i tre. Istället för att skicka hemmavarande barn till fosterhem anställde kommunen en hemsamarit. Klockan tolv på fredagar avslutades arbetsveckan.

- Vi blev väldigt stökiga, tre killar med föräldrafritt hela helgen som kunde sitta hemma och dricka. Det var ett hem utan gränser.

Trots allt hade Nisse klarat grundskolan och gymnasiet med bra betyg och fick jobb som sjukvårdsbiträde inom landstinget. Pengarna gick till droger, framförallt hasch, sju dagar i veckan.

- Efter att ha hållit upp med drogerna under en period då jag bodde ihop med en flickvän eskalerade det igen när förhållandet tog slut. Det blev nedförsbacke med psykiska problem och självmordsförsök.

Ändå lyckades han sköta jobbet, men efter en facklig konflikt blev han hemsamarit anställd av kommunen.

- Det var annorlunda och ett intressant jobb, att gå hem till folk.

Var på krigsstigen

En av kollegorna, en ung tjej, pratade om Jesus Kristus.

- Hon hade svar på allt, men jag tänkte att med mitt IQ skulle jag knäcka henne. Jag började läsa Bibeln för att slå henne på hennes hemmaplan.

För att få med Nisse till kyrkan hävdade tjejen att han var för feg. Det tog skruv och han följde med till trosförsamlingen.

- Det var lite dans och sång stående i bänkraderna.

Han lärde känna en kvinna som blivit änka för andra gången och inte hade några barn. Ändå var hon inte bitter.

- Änkan sa: ”Att vara kristen är inte en väg på en räkmacka, men du kan hantera det med tron.”

”Vilken kvinna” tänkte Nisse och sa: ”Du ska bli min mamma och jag ska bli din son.” De tog i hand på det. Nisse lät döpa sig, men lämnade församlingen efter sex månader.

- Man klarar inte det när vardagen kommer, utan saknar kickarna och kompisarna.

Beslut i vanvett

Haschet påverkade personligheten och livet rasade ihop totalt med höga skulder och ingen bostad. Han funderade ut en kriminell lösning.

- Jag skulle råna en klient som jag jobbat hos som hemsamarit, men rånet gick överstyr. Det blev motstånd och jag dödade rånoffret. Det var ett beslut i vanvett.

Efter två månader gick Nisse till polisen och erkände. Domen blev livstids fängelse.

- Jag hade inga kamrater, ingen självkänsla, bara skulder och skam. Det var kaos och inom mig ekade: ”This is the road to hell.” Men Jesus ville annorlunda.

På Norrköpingsanstalten blev han uttagen till en grupp som skulle gå ett program på sex veckor med två terapeuter. De samtalade om hur droger påverkar fysiskt, själsligt och andligt. Terapeuten konstaterade att alkoholism var en sjukdom och att de inte tålde alkohol, och för att klara friheten efter straffet på utsidan behövde de göra något åt problemet. Till Nisse föreslog han tolvstegsprogrammet och att fundera på vilka andliga förebilder som funnits genom livet. När Nisse berättade att de funnits i söndagsskolan, i ett kristet sommarhem och att det var fängelsepräster och pastorer, kristna besöksgrupper och änkan i Örebro, fick han rådet att börja läsa Bibeln. Så än en gång dammade han av den gamla boken.

- Min tanke var att jag inte kunde bli kristen med min bakgrund, allt jag hade ställt till med och begått den största synden av alla: att ha berövat en människa livet.

Föll ner på knä

När han kom till korsfästelsen i Lukas evangelium vände det. Bredvid Jesus hängde två brottslingar. Nisse identifierade sig med den som sa: ”Vi får med rätta vårt straff för det brott vi begått, men Jesus är oskyldig. Tänk på mig när du kommer till ditt rike.”

- Jesus svar kan fortfarande skaka om mig: ”Idag ska du vara med mig i paradiset.”

När det landade i hjärtat kom en helt ny frihet trots fängelsecellen på 2 x 3 kvadratmeter.

- Jag föll ner på knä och inbjöd Jesus att bli min Herre i livet. Då var gudsnärvaron så stark och jag sa: ”Om du vill använda mig, Jesus, så får du göra det, men det kommer att bli knöligt.”Jag blev kristen på anstalten 1994.

Tidsbestämt straff

Efter att ha ansökt om att få straffet tidsbestämt men blivit nekad, kom ett positivt svar 2003. Han blev benådad och hade nu bara nio månader kvar. Efter 13 år bakom lås och bom gungade det rejält under fötterna. Hur skulle det gå? Genom en fängelsepastor hade han fått kontakt med organisationen Individuellt, behovsstyrt, uthålligt stöd (Ibus).

- Jag ringde min kontaktperson i Ibus och han kom dagen efter.

Ibus satte ihop ett utslussningsprogram och hittade ett familjehem i Nynäshamn. Det var slut-drucket, men bakgrunden kom i kapp efter några månader.

- Det var så mycket kaos inom mig och jag kunde inte hantera det.

Han kom ihåg terapeutens råd: ”När du prövat allt ska du gå till Anonyma alkoholister (AA).”

- Det var det bästa som Gud skickat mig till.

Genom tolvstegsprogrammet hade han fått skriva olika listor livet.

– Jag skrev och rensade mitt inre från min uppväxt och framåt.

Inför Gud och en medmänniska skulle han sedan berätta sin livshistoria.

– Vet en människa det, så vet hela mänskligheten. Annars kan själafienden säga: ”Du har hemligheter.”

Så småningom ringde fängelsepastorn, grundaren till Ibus. Det fanns ett jobb i Timmersdala utanför Skövde. Nisse skulle bland annat arbeta med ungdomar, eftersom det hade börjat bli lite stökigt i samhället. Han var något tveksam, men tänkte att det kunde fungera att bo i ”hålan” ett par år. Han fick en etta med kokvrå, och förutom jobb och bostad fixade Ibus skuldsanering.

Fortsatte med AA

I Skövde hittade han en ny AA-grupp och fortsatte med stegen. Samtidigt var det naturligt att gå med i Timmersdala frikyrkoförsamling där han lärt sig att bli en del av familjen och fått fem ”extrapappor”. En av dem hjälpte honom att ta körkort. Han sökte också upp änkan, som flyttat till Arvika.

- Vi träffas och pratar med varandra regelbundet numera. Hon har bett för honom under alla år.

Den som betyder allra mest är ändå Jesus.

- Jesus betyder allt och vi umgås hela tiden. Jag är aldrig ensam, som jag trodde förr. Det är bästa som finns är när jag och Jesus åker ut och jobbar. Jag kör gärna ut på spontana bilturer runt om i länet och snackar med Jesus.

År 2009 tog han ett nytt steg och började läsa till pastor vid nuvarande ALT- högskolan i Kortebo utanför Jönköping. Hans titel i Ibus är själavårdande pastor med hela Sveriges rike som arbetsfält. Nisse fungerar också som stöd för killar som kommer från långa fängelsestraff till Ibus i Timmersdala.

- Då och då är jag ute och predikar. Jag får betalt för att prata, jag kan prata i timtal. Jag har fått mitt drömjobb. Gud visste vart han skickade mig.