Reportage

Olof Persson: – Jag upplevde en enorm frid

Olof Persson är uppvuxen i stockholmstrakten. Som ung studerade han i Uppsala tre år men flyttade sedan till Göteborg där han bodde i 16 år.

– I Göteborg träffade jag min fru och där fick vi våra två söner. Min fru har etiopiskt ursprung och hade inga rötter i Göteborg. Hon kunde tänka sig att flytta, att bryta upp var inte så stort steg för henne, säger Olof.

Olofs föräldrar började under den tiden bli gamla och dåliga. De bodde i Täby norr om Stockholm och Olof kände att han ville komma närmare dem.

– Jag ville bo på landet och jag ville hitta en kristen grundskola där barnen kunde gå. I Rimbo fanns en kristen skola och en hel del lediga bostäder. Eftersom jag är utbildad taxichaufför var det också lätt att få jobb i Norrtälje, som ligger nära.

Rimbo ligger i Uppland, cirka fyra mil från Täby och Olofs föräldrar, vilket var ett rimligt avstånd. Dessutom kunde barnen gå i kristen skola och det fanns bostäder. Olof fick ett taxijobb i Norrtälje och familjen Persson flyttade till Rimbo. Detta skedde för 14 år sedan och de bor kvar där fortfarande.

Barnen växte upp och pojkarna älskade fotboll. Så småningom blev de en del av Rimbos lokala fotbollslag. Fotbollsintresset har följt familjen genom barnens uppväxt. Idag är sonen Joakim Persson en av spelarna i det allsvenska uppsalalaget Sirius.

Fem år efter flytten till Rimbo landade familjen i missionsförsamlingen på orten där Olof idag har ett stort engagemang.

Frälsningen märkbar

– Jag har alltid haft en tro på Gud, men när jag var 19 år hade jag ett livförvandlande möte med Jesus. Efter det beslutet märkte både jag och min omgivning att något nytt hade hänt med mig.

Olof var döpt som barn och levde i sitt barndop efter mötet med Jesus. Men efter en tid upplevde han att han ville döpa sig som vuxen. 1987 lät han döpa sig i Smyrnakyrkan i Göteborg och han var då 28, 29 år.

Cancer i munnen

Under sitt liv har Olof drabbats av sjukdom och behövt opereras.

– Vid två tillfällen har jag fått ett cancerbesked; den första gången var 2013.

Men 2024 kände Olof att han var öm på tungan. Han var inte speciellt dålig men förstod att det var något han behövde kolla upp.

– De tog prover, jag röntgades och de gjorde undersökningar. Läkaren ringde sedan upp mig och jag fick beskedet att det var en tumör på tungan och en metastas i lymfkörteln på halsen.

Läkaren som kontaktade Olof hade redan bokat in en operationstid, men Olof sa att han ändå ville tänka på saken först och ge ett besked senare om han skulle låta operera sig.

– Läkaren blev väldigt förvånad över mitt svar, säger han.

Ingen dramatik

När Olof lagt på luren och börjat reflektera över beskedet sa han till Herren: ”Ska vi träffas snart?”Han tänkte: ”Om detta är så allvarligt att jag kommer att dö, ja, då träffas vi ju snart.”

– Jag kände sådan frid, ingen dramatik och ingen rädsla. Jag är så tacksam för det. Gud är så stor och så trofast.

Olof menar att all undervisning från Guds ord genom böcker och predikningar han tagit del av under åren har hjälpt honom att förtrösta på Herren genom alla livets omständigheter.

Den 8 augusti 2024 opererades Olof. Han hade då rådfrågat sin familj och de tog sedan beslutet att ta bort tumören och metastasen.

– Vi kände att vi litade på att Herren kan hela och upplevde att operationen skulle ske.

Vid operationen tog de bort tumörerna och inte bara en lymfkörtel, utan många.

Gud är nära

När Olof låg på sjukhuset efter operationen hände något som betyder mycket för honom.

– Jag fick en ganska stor blödning i operationssåret. Det kan hända eftersom man inte kan sy på tungan, utan i stället måste bränna kärlet för att få stopp på blödningen. Jag hade varit med om en liknande situation tidigare, men vid detta tillfälle blödde det rikligt.

Personalen tog hand om honom och blödningen stoppades, men efteråt kände Olof sig yr. Han förlorade ganska mycket blod och var lite chockad.

– Jag minns att jag svimmade och när jag vaknade var det fullt med personal vid min säng. Min upplevelse var att de kämpade för mitt liv. De kollade EKG och jag tänkte: ”Detta är allvarligt, min sista stund kanske har kommit.”

– Personalen sa efteråt att deras handlande med mig var rutin när patienten svimmat, men för mig var det dramatiskt.

När Olof låg på sin brits och personalen arbetade med honom upplevde han återigen Herrens enorma frid, och han berättar att han hörde en röst inom sig som upprepade: ”Jag älskar dig, Jesus, jag älskar dig, Jesus.”

– Det var som att den helige Ande ropade inom mig. Jag upplevde en så stark närvaro av Gud att jag fick tårar i ögonen. Inte sorgetårar utan glädjetårar.

Olof menar att detta var den starkaste episoden han var med om under sin sjukdomsperiod, en händelse han inte vill vara utan. Han menar att det var värt att uppleva denna dramatiska händelse för att få känna Guds frid och närvaro.

– Jag kände att min tro bar i den stunden och det var helt enormt.

Ordet ger tro

Var det något speciellt bibelordord som bar dig under den här tiden?

– Ja, det var nog ordet i Jesaja 53 om att vi är helade genom Jesu sår och att Jesus tog alla sjukdomar på sig. Även berättelserna när Jesus helade människor har burit mig och lagt en grund av tro i mitt liv.

Idag är Olof frisk och mår bra. Livet går bra och han tänker inte så mycket på sjukdomstiden längre nu när han är på andra sidan.

– Jag arbetar ensam, har min egen taxibil och uppskattar att jag kan styra något över min tid.

Missionsförsamlingen i Rimbo betyder väldigt mycket för Olof. Han trivs och upplever att han fått växa där.

– I församlingen finns det underbara, starkt troende människor som jag uppskattar. Jag har fått ansvarsuppgifter i församlingen som gör att jag växer, vilket jag är väldigt tacksam för.