Intervju

”Om man inte tror kan man inte tvivla”

Carolina Carpvik

Marie Söderqvist rör sig hemtamt i tv-studion. Hon tar plats vid ett av ståborden.

– Kan du byta bakgrundsbild? hojtar hon till kollegan som sitter i kontrollrummet.

Vips så försvinner fotot med de röda bodarna ute i naturen och i stället tornar hennes eget ansikte fram bredvid parhästen Henrik Jönssons, som hon driver mediebolaget 100 procent tillsammans med.

I decennier har Marie varit en av den svenska borgerlighetens mest profilerade röster. Hon har rört sig mellan journalistik, näringsliv och opinionsbildning.

När du ser tillbaka på ditt yrkesliv, vad är det egentligen som har drivit dig mest?

Hon behöver ingen betänketid för att svara på den frågan. Hela hennes yrkeskarriär har drivits av en kombination av lust och nyfikenhet.

– Jag vill ha roligt på jobbet. Därför har jag varit väldigt kräsen med att välja jobb. Det där med att göra något bara för att det ska se bra ut på cv:t har aldrig varit något för mig. Å andra sidan har jag aldrig behövt skriva något cv. Jobberbjudandena har kommit ändå, säger hon.

Med värme i rösten minns hon tillbaka till tiden när allting började. När hon var en ung ledarskribent på Svenska Dagbladets redaktion. Hon minns lusten, arbetsglädjen och den lärorika miljön där frågor fick ställas och åsikter och argument bändas och vridas.

Från röd till blå

Marie har gjort sig känd för att vara en tydlig röst med marknadsliberala och kulturkonservativa åsikter. Så när någon hittat uppgifter på Wikipedia om att hon varit medlem i Unga Örnar som ung undrade personen om det var någon som försökte driva med Marie som varit i farten. Men uppgiften är helt korrekt. För de borgerliga värderingarna är inget hon har med sig hemifrån. Tvärtom. Hon växte upp i ett socialdemokratiskt hem i bruksorten Vargön, vid Göta älvs utlopp, med en svensk mamma och en pappa från Sri Lanka.

– Pappa var en riktig vänster-socialdemokrat och i min familj ansågs Sovjetunionen vara bättre än USA i beskrivningen av världen.

Det var en resa till Östeuropa som Marie gjorde under sina sena tonår, precis innan Berlinmuren föll, som förändrade hennes egen syn på världen.

– Den resan blev en jättestor chock för mig. Det jag fick se gick emot allt vad jag tyckte var rimligt och fick mig att tänka att det inte kunde stämma att Sovjet var bra.

Med den upplevelsen i bakhuvudet när hon sedan började läsa historia och statsvetenskap på universitetet kom hennes politiska syn att ändras.

– Man kan väl säga att min pappa har varit väldigt stolt över mig, men mycket missnöjd med mina åsikter… Ibland brukar jag skoja och säga att hela mitt liv är ett tonårsuppror mot min pappa.

Familjen finns nära

Innan Marie blev headhuntad till Svenska Dagbladets ledarredaktion sommarjobbade hon som ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren. Då var hon en ung och nybliven mamma och hennes lilla dotter fick hänga med till jobbet i barnvagnen. Alldeles nyss klev den nu vuxna dottern in genom dörrarna till lokalen på Gärdet i Stockholm där vi befinner oss, med sin egen lilla bebis i barnvagn. För de är inte bara mor och dotter, utan jobbar också tillsammans. Även en av sönerna finns bland kollegorna, den andra sonen pluggar fortfarande. Dessutom bor alla barnen i närheten av Marie och de umgås ofta och gärna.

– Barnen har varit och är en stor och viktig del av mitt liv.

För Marie finns det ingen tydlig skiljelinje mellan den hon är på jobbet och den hon är privat. Hon är samma person i båda världarna. Samtidigt är hon noga med att poängtera att långt ifrån allt tillhör det offentliga rummet.

– Jag är ingen skör person. Det betyder inte att jag inte känner så mycket, förklarar hon.

Nätverk som bär

I stället för att stänga inne sina känslor förlitar hon sig på sitt sociala nätverk.

– Dels har jag ett ganska tajt gäng med människor runt omkring mig som jag umgås mycket med och tycker mycket om. Sedan är jag absolut inte en person som går hem och biter ihop hårt eller ligger och gråter i kudden. Om jag går hem och känner mig nedslagen ringer jag en kompis och ältar.

Med åren har hon lärt sig att navigera i de sociala sammanhang som följer med hennes yrkesroll och vet att en del av intresset från andra är kopplat till hennes inflytande och inte till den hon är.

– Ju äldre jag har blivit har jag lärt mig att skilja på de här sakerna. Människor är oftast intresserade av min position och vill ha någonting av mig. De är inte intresserade av mig som person.

En troende tvivlare

Marie tillhör dem som i hela sitt liv har funderat mycket på Gud och religion samt vilket förhållningssätt man egentligen ska ha till Gud. Hon betonar att hon har den största respekt för troende människor. För egen del ser hon ett värde i att inte ha alla svar.

– I grunden tror jag att det är bra att ha en stillsam, tvivlande Gudstro. Det tror jag är det bästa sättet att leva på.

Detta sökande förhållningssätt ser hon som en nödvändighet för den personliga utvecklingen. Då tvingas man ständigt vara självreflekterande och fundera över vad som är rätt och fel, fundera över världen och vad som är gott och ont. Att inte göra det tror hon är väldigt förslappande för en själv.

Hur funderar du själv kring tro och andlighet idag?

– Jag tänker ofta på hur man lever sitt liv. Tre av mina bästa väninnor är djupt troende. En är konverterad katolik, en är född judinna och en annan har konverterat till judendomen. Så jag är omgiven av människor med mycket starka religiösa föreställningar. Min egen är mer lågmäld och tvivlande. Om man inte tror kan man ju inte tvivla, så det är klart att jag ständigt brottas med tankarna om Gud existerar eller inte existerar och vad som är det rätta sättet att förhålla sig till det.

Vad tror du att människor egentligen längtar efter i vår tid?

– Det människor mest av allt behöver och längtar efter är ju att vara behövda. Det tror jag är väsentligt. Att alla har, om än bara en liten, plats i tillvaron där man får känna sig behövd.

Själv har Marie varit med och format opinion och påverkat samtiden, genom ledarsidor och vd-poster.

När du blickar tillbaka på de strider du tagit och de idéer du har drivit, vad känns då som det mest bestående?

Genom sina skarpa analyser, sina argument och sina svar på aktuella frågeställningar har hon haft inflytande i många olika sammanhang under årens lopp, det är hon väl medveten om. Saker och skeenden som var viktiga just då.

I dag driver hon tillsammans med entreprenören och samhällsdebattören Henrik Jönsson mediebolaget 100 procent. Företaget är ett oberoende mediehus som producerar samhällsprogram, talkshows och podcasts, där Henrik Jönsson är chefredaktör och programledare, och Marie Söderqvist är vd, ansvarig utgivare och producent. Tanken är att utmana public service och etablerade medier.

Marie tycker det är ett väldigt roligt projekt att jobba med.

– Kanske är det detta som kommer att bli det mest bestående, funderar hon. Åtminstone hoppas hon det.

Om du hade fått ge ett råd till ditt yngre jag, vad skulle det vara för råd?

– Coola ner lite, säger hon och skrattar. Och njut av att du är ung, för det går över.

Det innebär inte alls att Marie själv tycker det är jobbigt att bli äldre. Inte alls.

– Mitt liv har nog aldrig varit bättre. Jag är som en tonåring fast med all frihet och god ekonomi, vilket är väldigt sällsynt bland ungdomar. Så jag har nog aldrig haft ett enklare och roligare liv än just nu. •

OM Marie Söderqvist

Ålder: 58 årFamilj: Tre vuxna barn och ett barnbarn samt hundBor: Gärdet i StockholmGör: Vd och ansvarig utgivare för mediebolaget 100 procent Sverige AB som producerar nyheter, analyser och opinionsinnehåll samt vd för tankesmedjan EPHI (Environment and Public Health Institute) som är en svensk tankesmedja som fokuserar på frågor om miljö- och folkhälsofrågor.Bakgrund: Hon har bland annat varit ledarskribent på Svenska Dagbladet, krönikör i Expressen, paneldeltagare i TV4:s Nyhetsmorgon samt vd för Livsmedelsföretagen och vd för analysföretaget United Minds.