Reportage

Patricia kände Guds närvaro

När Patricia Bengtsson gick gymnasiet hade hon vänner som hon upplevde var dåliga för henne.

– Det var en giftig stämning bland mina vänner och mycket festande. Det var inte nyttigt för mig. Jag mådde inte bra och lade skulden på Gud.

Hon var inte aktiv i kyrkan, men gick dit ibland.

– Jag kunde vara ute och festa på fredagar och lördagar, och sedan gå till kyrkan på söndagen.

– Just då var det naturligt för mig på något sätt, jag kände ingen ånger över min livsstil.

Patricia började följa med sin syster på ungdomssamlingar i kyrkan.

– Jag började få en längtan efter att döpa mig.

Patricia hade tidigare blivit döpt under sin konfirmation.

– Då hade jag fått några vattendroppar på huvudet. Men nu längtade jag efter att gå ner i en riktig dopgrav. För mig handlade det om att ta ett aktivt beslut att följa Jesus.

Kände en inre frid

Den sommaren följde Patricia med sin familj och några vänner till Rumänien.

– Våra vänner brukade åka dit och hjälpa fattiga. Den här gången följde vi med.

– I början av resan berättade jag att: “Någon dag vill jag döpa mig”.

Under resan fick de träffa några vänner till deras vänner som var kristna och brukade profetera.

– När vi var på väg hem till dem tänkte jag: “Gud har ändå inget till mig, han ser ju hur jag lever. Det kommer bara bli jobbigt att sitta där”.

När de kom dit sa en av deras nya bekanta till Patricia: “Jag tror verkligen att Gud har mycket för dig idag.”

– Jag blev förvånad och undrade om han kunde läsa mina tankar.

Senare under kvällen fick Patricia profetiska tilltal.

– Jag förstod inte så mycket, det mesta var på rumänska, men jag kände en sådan frid på insidan. Jag grät. Det här var första gången jag fick ett profetiskt tilltal.

En av personerna Patricia inte träffat förut sa till Patricia: “Jag upplever att du ska döpas någon dag”.

– Jag tänkte först att någon hade berättat för honom, men det hade de inte.

– Jag svarade att jag ville döpa mig och två dagar senare var vi på väg ut till en kyrka på landet där de ordnat en riktig dopfest.

“En helt ny värld”

Dopgudstjänsten varade i tre timmar och innehöll många inslag som Patricia var ovan vid.

– De spelade dragspel och saxofon, människor grät av glädje. Det var lite ovant för mig, men jag kände att den helige Ande var närvarande och tre timmar kändes som 30 minuter.

När Patricia stod i dopgraven fick hon frågan om hon ville döpa sig.

– Jag svarade på rumänska: “Da”. Alla rumäner skrattade hjärtligt. Jag tror de tyckte att det var gulligt av en svensk att försöka sig på deras språk.

Under dopet hände något på Patricias insida.

– Jag kände hur ångest och nedstämdhet försvann, allt från det förflutna var borta. Det var som en helt annan värld för mig.

Patricia ser tillbaka på dopet och det profetiska tilltalet.

– Det var inte meningen att jag skulle döpa mig i Rumänien av alla ställen, men jag är så tacksam för att Gud mötte mig den sommaren.

– Det profetiska tilltalet var så viktigt, det gav mig hopp och jag levde på det resten av min gymnasietid.

“Inte längre normalt”

När Patricia på hösten kom tillbaka till skolan fortsatte hon leva ungefär som innan sommaren.

– Jag ville inte vara helt själv, så jag fortsatte umgås med samma vänner.

Men någonting var annorlunda.

– Min livsstil kändes inte längre normalt. Jag upplevde att Gud sa att den var fel.

Utanför skolan blev livet däremot annorlunda.

– Min familj och jag gick med i en kyrka. Jag hade aldrig tidigare gått till en kyrka så aktivt. Där hittade jag en andlig familj.

Människorna runt omkring märkte att det hade skett en förändring hos Patricia.

– En kristen vän till mig sa: “Jag ser en förändring. Jag gillar den nya du”.

När det var svårt i skolan återkom Patricia till en bibelvers.

– I Filipperbrevet 1:6 står det: “Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”. Det bibelordet återkom i mina tankar och jag levde på det när det var tufft.

Hon kommer ihåg en dag då hon gick och tänkte på stämningen hon upplevde i sin klass.

– Det hade varit så stelt, så jag bad Gud att samtalen i klassen skulle flyta på den här dagen.

– När jag kom in i klassrummet satt alla och pratade med varandra. Och samma dag fick jag reda på att en annan tjej i min klass var kristen. Vi blev bra vänner.

Kristen i vardagen

Patricia berättar att gymnasietiden lärde henne något viktigt.

– Jag såg att jag inte mådde bra av att leva halva livet som kristen och halva livet på annat sätt.

Hon ser också vikten av gemenskapen i en kyrka.

– I en kyrka får vi hjälp av varandra när vi växer i vår tro. Det är viktigt att vi har någonstans där vi känner oss hemma.

Patricia tycker att det är viktigt att ha med sig sin kristna tro i vardagen.

– Jag hörde en predikan om att Bibeln behöver vara vårt dagliga bröd. Bibeln är inte bara en dessert, den behöver vara mer än så. Det är viktigt för mig.

Hon har upplevt att Gud lätt hamnar i bakgrunden och att livet blir fullbokat av annat. Så hon har bestämt sig för att börja dagen med sånger till Gud.

– Jag börjar alltid morgonen med lovsång. Jag tar mig den stunden oavsett hur trött jag är.

Inte alltid lätt

Patricia berättar att livet som kristen är inte alltid lätt.

– Det finns dagar som är svårare än andra. Men jag tror att det är bra för då växer vi i vår tro och söker Gud på ett annat sätt.

– Just nu har jag problem med bilar jag köpt, de vägrar att fundera. Det är en prövning. Gud vet det, jag vet det.

Trots motgångar kan Patricia konstatera en sak.

– Jag kan inte se mitt liv utan Jesus.