Reportage
Paul Petter Waldenström var en unik karaktär
Waldenström påverkade enligt Dahlén inte bara kyrkolivet, utan också samhället i stort genom sitt fokus på personlig tro, läsandet av Bibeln och möjligheten till en mer individuell relation med Gud. Han skrev även otaliga böcker och reste landet runt i väckelsens och nykterhetens tjänst.
– Han var en av de mest omdiskuterade och inflytelserika personerna inom denna rörelse.
Rötter i Dalsland
Paul Petter Waldenström härstammade från en prästsläkt ifrån Dalsland, ett landskap som även Dahlén har sina rötter i. Waldenström valde samma yrke som många av sina fäder och kom under sitt intensiva liv att växa upp och verka i Norrland och ha Gävle som hemmabas.
– Han var mycket beläst för sin tid och översatte själv Nya testamentet och Psaltaren. Han är känd för sin försoningslära som många kom att kritisera, främst inom Svenska kyrkan, som var statskyrka på den tiden.
– Hans största kritiker var ärkebiskop Sundberg. Inom frikyrkan hade han mindre motstånd då de såg hans enorma vilja att vinna människor för Gud, hans intresse för mission och försvar för Bibelns trovärdighet.
Kättare och grundare
– Anton Niklas Sundberg från Uddevalla var en stark motståndare till Waldenström både i riksdagen och inom kyrkan.
– Det var inte bara försoningsläran utan även hans syn att lekmän skulle få förkunna och dela nattvard; det var en organisatorisk kamp.
Sundberg blev känd sedan han som biskop i Karlstad, innan han blev utsedd till ärkebiskop 1870 under den stora stadsbranden, vilken ödelade det mesta av staden undantaget biskopsgården där Sundberg själv bodde, fick följande eftermäle: “Landshövdingen grät och bad, emedan biskopen svor och släckte branden.”
Det stora teologiska genombrottet för Waldenström kom 1872 genom hans frågeställning: "Var står det skrivet?" Han utmanade då den traditionella läran om försoningen, som fram till dess hade inneburit att Jesus Kristus genom sin offerdöd på korset blidkade Guds vrede. Waldenström menade å sin sida att försoningen snarare handlar om att Gud i sin kärlek når ut till människan för att försona henne med sig själv och visa henne sin kärlek.
– Grundaren av Missionsförbundet, E. J. Ekman, uppfattades som mer liberal i sin teologi än Waldenström, säger Dahlén, utan att gå in på alla detaljer.
– Rosenius dog innan Missionsförbundet grundades och hans syn på försoningen var den traditionella; Waldenström och framförallt Ekman kom att omtolka denna.
Denna tolkning blev omdebatterad och skapade starka reaktioner inom den teologiska världen. Som en följd av Waldenströms läror splittrades missionsföreningen i Gävle där han var medlem, och han kom att spela en central roll i formandet av den frikyrkliga väckelsen i Sverige och bildandet av Svenska Missionsförbundet 1878.
Stor folkrörelse
Väckelserörelsen i Sverige kan spåras tillbaka till början av 1700-talet och fick ett starkt uppsving under 1800-talet. De stora årtiondena enligt Dahlén var 1850-talet och 1870-talet.
– Den inspirerades av pietismen, herrnhutismen och senare den engelska metodismen som betonade personlig omvändelse, helgelse och ett aktivt kristet liv.
– Dessa kom att kallas för “läsare”.
Väckelserörelsen växte fram som en reaktion mot vad många ansåg vara en statskyrka som hade blivit formalistisk och fjärran från individens andliga behov. Under 1800-talet skedde stora samhälleliga förändringar i Sverige. Urbanisering, industrialisering och en växande läskunnighet ledde till att nya idéer och tankar om demokrati kunde spridas snabbare.
Mångsidig person
Paul Petter Waldenström föddes 1838 i Luleå där hans far var provinsialläkare. Efter att ha studerat vid Uppsala universitet prästvigdes han 1864 och blev senare läroverkslektor i teologi, grekiska och hebreiska i Gävle.
– Waldenström var så mycket mer än bara präst och teolog. Han var visionär, han var folktalare, politiker och något av en landsfader för de många som anslöt sig till Missionsförbundet.
Genom bibelspridning och läsarsammankomster i hemmen började allt fler människor söka sig bort från den institutionaliserade kyrkans hierarki för att i stället söka Gud på ett personligt plan. Missionsförbundet växte med tiden till en stor folkrörelse.
Waldenströms inflytande begränsade sig inte till den religiösa sfären. Han valdes in i riksdagens andra kammare 1884 som representant för Gävle stad. Han omvaldes fyra gånger och satt kvar till 1905. Waldenström var en ovanlig politiker eftersom han vägrade att ansluta sig till något parti. Han menade att hans plikt var att följa sin egen övertygelse i alla frågor.
– Han var både konservativ och liberal, han förespråkade lika rösträtt men satt inte i riksdagen då frågan om kvinnlig rösträtt genomdrevs, något hans lärobroder Carl Boberg – författaren till ”O store Gud” – röstade nej till.
– Boberg var medlem av dåtidens högerparti, medan Waldenström var oberoende.
Under sina tidiga år i riksdagen betraktades Waldenström, med dåtidens mått, som radikal.
– Han föreslog exempelvis att barn födda utanför äktenskapet skulle ges samma arvsrätt som andra barn.
År 1890 krävde han en utvidgad rösträtt för alla män. Trots sina radikala ståndpunkter i vissa frågor blev han med tiden mer konservativ och alltmer kritisk mot den framväxande arbetarrörelsen. När han under en riksdagsdebatt anklagades för att stödja socialismen svarade han med ett av sina mest kända uttalanden: "Om själva Den onde sade att två gånger tre är sex så skulle jag hålla med honom, utan att det därför kunde sägas att jag gjort gemensam sak med honom."
Framstående familj
Waldenström reste vida och brett och hade stora intressen i USA, där missionsförbundet fick en ny gren genom Swedish Evangelical Covenant Church of America. Guldrushen i Alaska och guldgrävaren, tillika mecenaten, John Brynteson från Svanskog kom att stödja Missionsförbundet på många sätt både i USA och Sverige, bland annat genom gåvor till Missionsskolan, som på Waldenströms inrådan grundades på Lidingö.
Waldenströms syskon, samt hans barn och barnbarn, kom att få framstående positioner inom svensk förvaltning och näringsliv som advokater och militärer, och hans son Martin blev VD för Grängesbergsbolaget och senare, från 1930 till 1950, för LKAB.
P. P. Waldenström gick bort 1917 på Missionsskolan i Lidingö. Hans begravning följde Svenska kyrkans ritual men var i praktiken Sveriges första frikyrkliga begravning eftersom den leddes av en icke prästvigd rektor. Griftetalet hade han själv skrivit. Waldenströms arv lever kvar i svensk frikyrklighet, särskilt inom Svenska Missionskyrkan, nuvarande Equmeniakyrkan.
– Hans betoning av individens frihet att tolka Bibeln och hans kontroversiella försoningslära inspirerar fortfarande kristna världen över.
Tror du Waldenström, om han levat idag, hade varit medlem i Equmeniakyrkan?
– En fråga det är alldeles omöjligt att svara på.
– Genom sitt arbete som både teolog och politiker visade han hur tro och samhällsengagemang kan samspela och åstadkomma förändring.