Reportage

Pekka Liljebloms epilepsi försvann

I hemmet fanns inte mycket av gudstro men Pekkas farfar hade tagit emot Jesus när han var frontsoldat i Andra världskriget. I fem år krigade han vid fronten, och det var tron på Gud som gjorde att han klarade sig igenom den tuffa tillvaron.

– Farfar såg ofta döden i vitögat och hade blivit frälst i en skyttegrav, när han stred mot ryssarna. Farfar överlevde alla strapatser. Jag träffade honom när jag var liten och minns hur han brukade säga: “Lär er att be!”

Pekka föddes i Finland, men familjen flyttade till Sverige när Pekka var sex år. Han är äldst i en syskonskara som med tiden skulle landa på sex barn.

– I Sverige bodde vi på olika platser där pappa kunde få jobb som gjutare. Pappa hade vuxit upp som krigsbarn i Sverige och hade periodvis problem med alkoholen. Jag fick mycket stryk som liten, både för det jag gjort och för det jag inte gjort, kommenterar Pekka utan att röra en min.

I skolan trivdes han inte, han hade svårt att sitta still. Hade det gjorts ADHD-utredningar på den tiden är Pekka övertygad om att han fått den diagnosen och kanske någon ytterligare bokstav. När han var i sjuårsåldern råkade han ut för en olyckshändelse som lämnade spår efter sig.

– Jag var ute på en brygga och metade. När jag sträckte mig efter maskburken tappade jag balansen och ramlade rakt genom en glasruta på en motorbåt, och ner på golvet i båten. Jag blev sönderskuren på höger arm; pulsåder och senor skars av och blodet bara sprutade. Det blev akut operation och efter några månader hade skadorna läkts ganska bra.

Det enda men som kvarstår nu är att han inte kan räta ut höger långfinger och därför har han alltid varit svårslagen i fingerkrok.

Gick till sjöss

Efter åttan slutade han skolan och hade bestämt sig för att han skulle ut på sjön. Då hade han redan börjat använda alkohol och sniffa thinner och var inblandad i diverse gängbråk. Livet var stökigt och oroligt. Men karriären som sjöman blev inte så lång, eftersom han råkade ut för en allvarlig olycka.

– Jag höll på med något arbete på däck, då ett tjockt rep av tågvirke brast och träffade mig i pannan som en iska. Pannbenet trycktes in tre cm och det gick hål på ena ögat. Synen försvann nästan helt, och jag började få flera epilepsianfall varje dag.

Dessutom hade Pekka redan hjärnskador på grun av missbruk av droger och alkohol.

Tog emot Jesus i fängelset

När Pekka var 18 hamnade han i fängelse för vissa mindre förseelser.

Han fick kontakt med en finsk pingstförsamling och tog emot Jesus i fängelset. Sedan kickades han till psyket på grund av epilepsianfallen och dit kom några ledare från den finska församlingen och bad för honom.

– När de bad för mig så försvann mörkret från mitt liv, jag fylldes av den helige Ande och började tala främmande ord. Så starkt kom Anden över mig att jag började tala ut profetiska hälsningar till bröderna som bad för mig, minns Pekka.

Efter den stunden försvann epilepsin och läkarna kunde inte längre hitta några spår av hjärnskador heller. Pekka började ett helt nytt liv med att gå på folkhögskola och läste in gymnasiekompetens. Han träffade också en ung finsk tjej som han gifte sig med 1986. 1991 kom den okonventionelle predikanten John Wimber från USA, till skolan där Pekka studerade.

Ögat gradvis helat

– Wimber bad gärna för sjuka på ett mycket odramatiskt sätt, men ändå hände det rätt ofta märkliga saker. Jag beskrev min synskada för Wimber och sedan bad hans team för mig i sju, åtta minuter. Hela den tiden lättade jag från golvet och svävade fritt ungefär en halvmeter upp i luften utan att tappa balansen.

Efter den bönen fick Pekka styrka till både kropp och själ och synen förbättrades betydligt. Efter ytterligare förbön vid senare tillfällen har Pekka fått bekräftat att han nu har cirka 94 procent syn på det skadade ögat.

– Ja, jag tror på mirakler och jag har sett dem hända många gånger, både i mitt eget och i andra människors liv. Innan jag var frälst hade jag mottot ”lev farligt – dö ung!” men det ändrade jag sedan till ”tro på Jesus – tro på mirakler!”

Startade café

1994 startade Pekka Café Liv för utsatta människor. Efter nära 30 år har han fortfarande inte tröttnat på detta arbete, eftersom det ger honom så mycket välsignelse tillbaka. Han förklarar att han aldrig hade kunnat utföra detta omfattande arbete på egen hand och lyfter fram det fina team av volontärer han har omkring sig.

– Teamet har ökat med cirka 20 personer de senaste åren och vi har nu en fin blandning av äldre och yngre, vilket är viktigt. Det är tack vare det goda samarbetet i teamet som allt fungerar så bra. Varje onsdag anordnar vi Café Liv i gamla Citykonditoriets lokaler, då vi bjuder på mat och fika, predikan, förbön och sånginslag. Då brukar det nästan alltid vara fullt i lokalen. Torsdagar och fredagar har vi öppet på LP-City i Citykyrkan Stockholm.

Upprättade liv

Pekka är ödmjukt tacksam för att arbetet växt hela tiden. Han har inte hållit räkning men säger att det rör sig om hundratals som under åren blivit upprättade till ett mer meningsfyllt liv.

– Vi är glada över att vara en del av LP-verksamheten, som bedriver missbrukarvård på kristen grund. Vår verksamhet här handlar bland annat om att dela ut kläder och mat, hjälpa till praktiskt, erbjuda samtal, bön och i vissa fall hjälp till vård.

Pekka har förstås många exempel på människor som upplevt en genomgripande förvandling. Han nämner till exempel en kille som nu ingår i deras team.

– Han kom hit för några år sedan och plågades då av ett drogmissbruk som han gärna ville bli av med. Vi bad för honom och han fick hjälp och stöd att börja sin väg till upprättelse. Han fick möjlighet att gå bibelskolan vi har här i församlingen och nu har han fått ordning på sin ekonomi och även fått jobb.

Pekka försäkrar att detta inte är något unikt fall utan det finns många liknande exempel. Till exempel en kvinna som var djupt involverad i New Age. Hon blev befriad och idag varnar hon andra för dessa villovägar.

Många bestående helanden

– En annan kvinna kom till oss med svåra hjärnskador. Balanssinnet fungerade inte och hon gick med hjälp av rullator eller käppar. Hon fick förbön och blev helad, och det håller fortfarande. Det finns många fler exempel på bestående helanden och förvandlade liv. Många har också fått jobb sedan de blivit av med sitt missbruk.

Pekka understryker till sist att det centrala i deras arbete är bön, samtal och undervisning i Guds Ord. Regelbundet evangeliserar de också på gatorna i samarbete med bibelskolan IBIOS. Att introducera de nyfrälsta i gemenskapen i församlingen är också prioriterat.

– Att det finns plats för hemlösa och svaga människor i en församling är en stor välsignelse för alla, förklarar Pekka, samtidigt som han gör sig beredd att gå vidare till nästa uppgift.