Reportage

Robert bad om tecken från Gud

Mörker och ångest fick ett grepp om honom. Han kunde känna att han ville vara med i krig och döda folk. Några månader efter separationen talade Robert direkt till Satan: ”Kom in i mitt liv. Jag vill aldrig veta av kärlek”.

– Jag kände då en mörk närvaro som kom in i mitt liv.

Hat och misstro mot andra växte. Han fick en missriktad bitterhet mot sin mamma och föraktade det motsatta könet över lag. Robert var också rädd att hans kompisar skulle bedra och överge honom. Att gifta sig i framtiden var helt uteslutet.

Robert fick i efterhand veta att hans lågstadielärare var kristen och att hon bad mycket för sina elever.

– Jag minns att jag kände en närvaro över klassrummet när vi firade de kristna högtiderna och sjöng sånger. Tänk om det finns en Gud?, tänkte jag.

Gick på scouterna

Under mellanstadiet började Robert gå på scouterna i Missionskyrkan. Det ledde vidare till att han ibland gick till tonårssamlingar i kyrkan.

Under högstadietiden blev han rejält mobbad i skolan vilket gjorde att han funderade mer på Gud och livets mening. En av hans högstadielärare var det något speciellt med. Varje gång Robert tog honom i handen kom tanken "Jesus, Jesus" och ibland på hans lektioner såg han scener från Jesusfilmen spelas inom sig.

– Vad är detta? Det var en karisma och en godhet över honom.

På tonårskvällarna i kyrkan var det kristna inslag som Robert först inte var så intresserad av. En del av ungdomarna trodde på Jesus och andra lät sig övertygas och kom till tro. Robert märkte att det inte bara var svaga och töntiga människor som var kristna.

– Mina fördomar om kristna bröts ner. Det fick mig att börja söka Gud.

Robert sökte under flera år tecken från Gud. Han kunde sitta framför släckta ljus och säga till Gud: ”Om du finns, tänd ljusen”. Eller att Gud skulle sätta igång någon apparat, eller skapa höga vågor i sjön. Robert kunde vänta i timmar, men inget hände.

– Finns det någon Gud borde han vara intresserad av en verklig kontakt med oss. Och inte vara något passivt, diffust långt borta. Jag kunde skrika till Gud ute i skogen: ”Varför visar du dig inte?”

På en kafékväll fick Robert på ett väldigt tydligt sätt förklarat om Jesus död och uppståndelse. Men han kunde inte ta det till sig. På en andakt hörde han plötsligt röster i sitt huvud: ”Tro inte på detta”, ”Gå inte på det här”. Han blev förundrad och funderade på var ifrån rösterna kom.

I slutet av nian gav han upp sökandet med slutsatsen att det inte finns någon Gud. Han tänkte att han längre fram skulle skriva en bok som skulle motbevisa all religion.

– Det var dåraktigt att söka och inte få någon respons. Hade Gud funnits hade han svarat för längesedan.

Tecknet kom till slut

En aprildag i ettan i gymnasiet hörde Robert en oförklarlig fysisk röst som ropade på honom i hans hem. Detta pågick varje dag i ca två veckors tid. Robert blev bekymrad om han var vid sina sinnens fulla bruk. Han berättade det för sin mamma, lite orolig över vad hon skulle säga. ”Testa att svara: Vad vill du?”, var hennes oväntade svar. Två veckor senare var Robert ensam hemma efter skolan och slog på datorn och spelade ett flygsimulatorspel. Han hade radion på och plötsligt hörde han åter igen någon som ropade på honom ifrån köket: ”Robert!”, med en trevlig men bestämd ton.

Han gick till köket för att se efter men det var ingen där.

– Jag måste ha inbillat mig.

Åter igen ropade någon ”Robert!” från köket. Robert tänkte då att någon sprang ut och in i huset och skojade med honom, så han sprang snabbt ut och ropade ”Jag ser dig, kom fram det är inte kul!”. Men ingen kom fram. Robert gick tillbaka till sitt rum, stängde av datorn och stereon och satte sig i sin stol. Då plötsligt hörde han en viskande röst i sitt huvud: ”Robert, Robert”.

”Vad vill du?” sa Robert. Svaret blev: ”Du ska bli kristen och du ska gå min väg”. Robert blev tagen och la sig ner och bad till Gud.

– Jag försökte be, det var mycket frustration som kom ut.

Robert öste ur sig all sin frustration i bön till Gud: ”Varför lät du mina föräldrar skilja sig?”, ”Varför har du inte gripit in mer?”, ”Varför har du varit tyst när jag har sökt dig?”

Plötsligt tändes det en bioduk i rummet. Den var lite genomskinlig, som vatten. Robert fick se en långfilm med händelser från sitt liv, från fyraårsåldern och framåt. Det var ingen rolig film, den visade massor med dåligt som han gjort och hur det hade påverkat andra. Han fick se dolda motiv och tankar och även saker som han borde ha gjort som han inte gjorde.

– Jag fick panik. Jag trodde jag var hyfsat god ändå.

Medan han såg filmen kom en minnesbild fram från en Jesusfilm han såg på tv som åttaåring. Det var scenen från Jesus på korset och han hörde då Gud säga ”Räcker inte det här? Räcker inte det här?”.

Robert förstod inte riktigt budskapet, men hörde sig själv i ånger ropa på Jesus. Han blev förbluffad över detta men bad en gång till, fast medvetet till Jesus.

– Då kom som en bomb av Guds närvaro. Luften blev tung på ett skönt sätt. Jag kände mig så levande och förnyad.

Alla log

Dagen efter gick han i korridoren på skolan och alla vände sig mot honom och log. En muslimsk klasskamrat kom fram och sa ”Vad har hänt med dig? Det bara lyser om dig. Är du kristen, förresten?”

Robert blev ställd och kunde till slut klämma fram: ”Ja, typ. Men det är precis nytt”. Klasskamraten hade många frågor om den kristna tron men Robert hade inte så mycket till svar.

De två kommande åren blev annorlunda. Robert var med mycket i kyrkan på allting. Men han ville inte berätta för andra om vad han varit med om. Om Guds röst, bioduken och sina upplevelser. Han var rädd för vad de skulle tycka och tänka om det. Det tog ett tag för honom att smälta det han varit med om. Han upplevde inte Guds närvaro som vid sin frälsning under dessa två år men han märkte att han hade fått en tro som han inte kunde bli av med.

– Dessa två år var som en ökenvandring.

Sista året i gymnasiet var han utbytesstudent i USA och han hade bönepromenader i naturen då han upplevde Guds närvaro. Han tyckte att han inte hade förändrats så mycket till det bättre sedan han blev kristen men att hans samvete hade skärpts. Han plågades fortfarande av rädsla att bli sviken, av fruktan och av dåligt självförtroende. Men han kunde höra Guds uppmuntrande röst och läget blev bättre.

Personligt genombrott

Som tjugoettåring träffade Robert Emma, som nu är hans fru, när han gick pionjärlinjen på Hållands folkhögskola. Utbildningens praktik hade han genom Operation Mission (OM) i Nepal, där han fick vara med om många helandemirakler, profetiska tilltal och Andens kraft.

– Jag bad för en blind man, vars öga var helt grått och han fick ett nytt öga!

I Nepal var Robert med om ett personligt genombrott och befrielse i samband med att han kunde förlåta sin mamma. På ett möte, under lovsången, upplevde han hur demoniska krafter ryckte och slet i hans kropp. Även andra som var där kände en mörk närvaro. Ledarna tog honom åt sidan och samtalade och när han kunde förlåta sin mamma kände han hur något släppte honom.

– Det blev en stor skillnad. Jag kunde sedan älska andra fullt ut utan rädslor och oro.

Snart prästvigd

Roberts väg gick senare vidare till en pastorsutbildning. Efter utbildningen bad han för sin framtid och då hörde han: ”Markaryd, Markaryd”. Han visste inte ens var det låg. Han googlade och hittade en församling i Markaryd och kände att han skulle skicka in en intresseanmälan om tjänst. ”Har Gud sagt att du ska posta det nu?” frågade hans fru Emma.

Det gick flera veckor och till slut hörde Robert en mjuk inre röst att han skulle posta brevet. Det hamnade på församlingsledningens bord precis efter att deras pastor meddelat att han ville gå ner i tjänst. Pastorn sa att det skulle passa med en till pastor på halvtid som kunde jobba utåtriktat och med ungdomar. Just vad Robert hade skrivit om sig själv i brevet.

– Brevet kom precis i rätt tid och jag fick anställning där.

Nu har Robert just påbörjat ett nytt uppdrag i Svenska kyrkan och EFS i Ljungbys kommun med sikte på prästvigning januari 2022.