Reportage

Rune Agnarsson: – Inger väntar på mig i paradiset

Trots sin relativt höga ålder har Rune kvar sin energi och goda hälsa, och han är aktiv i sitt andliga liv. Varje dag ägnar han tid åt att be för sina barn och barnbarn, och han ser det som en gåva att få följa sina många efterkommande.

– Livet är en gåva, min hustru Inger lämnade mig och det hade jag inte räknat med skulle ske så hastigt.

Detta skedde för ett antal år sedan och det fick Rune att tänka till och att börja studera Bibeln på ett nytt sätt.

– Hennes bortgång fick mig att söka mig djupare in i Bibeln, särskilt om vad som händer efter detta livet.

– Jag ville nämligen förstå vad som väntar oss på andra sidan, och för mig är det klart – hon är nu i paradiset.

Tron central

Den kristna tron är central i Runes liv och har funnits i familjen Agnarsson i många generationer. Hans föräldrar var aktiva i pingströrelsen och levde ett liv i tro. Rune berättar stolt om sin mor, Astrid, som var så intensiv i sin bön att det sägs att hon bad så det blev gropar i golvet där hon stod. Hon bad för familjens och bygdens väl, och hennes andliga engagemang satte djupa spår hos Rune.

– Min mor var en kvinna av stark tro. Min farfar brukade ibland skoja och säga: "Elia, han bad en gång", men hans svärdotter bad desto fler. Hon inspirerade oss alla att se bönen som en kraft.

Rune växte upp i ett stort hushåll, på ett småbruk nära sjön Stora Lee, och han minns barndomen som en tid präglad av enkelhet och stark gemenskap. Med ett småbruk på cirka 30 hektar var resurserna begränsade och livet var ofta tufft.

– Det var en tid där man fick vända på varje krona. Vi levde på det vi odlade och vad vi kunde få från naturen, minns Rune.

Det var också under uppväxtåren som Rune fick sin första kontakt med den kristna tron på ett personligt plan. På 1920- och 1930-talet svepte en väckelserörelse över bygden, och missionshus och bönehus uppfördes för att ge plats åt de många som sökte sig till Gud. Rune minns tydligt hur han som 13-åring blev frälst på ett stugmöte i byn Gröttnäs.

– Det var som en eld som spreds och den finns kvar ännu.

På tal om under, tecken och mirakler så har han bevittnat flera i de kristna sammanhang han befunnit sig, bland annat på Livets Ord i Uppsala sedan dess begynnelse. För egen del anser han att familjen är ett stort bönesvar.

– Carl Gustaf Severin är en favorit, Lester Sumrall likaså. Ulf Ekman känner jag väl och jag var med på en båtresa där vi tog ryska judar tillbaka till Israel.

Sågverkschef i Dalsland

Rune har genom sitt liv arbetat mestadels inom skogsindustrin. Hans karriär började som virkesmätare, en så kallad "bandhund", men han avancerade sedan till sågverkschef, bland annat vid ett sågverk i Bengtsfors. Det var en tid han ser tillbaka på med stor glädje och stolthet.

– Jag hade en fantastisk arbetsgivare, Liljeqvist på Baldersnäs. De åren gav mig mycket, både yrkesmässigt och som person, minns Rune.

Familjen Agnarsson är en stor och sammansvetsad släkt där Rune och Inger fick tre barn, och idag har han även många barnbarn och barnbarnsbarn.

– Jag har bilder på alla här hemma, över 30 personer totalt. Att ha en så stor familj är en välsignelse, säger han.

Även om Rune nu har sin bostad i Uppsala har gården i Värmland en speciell plats i hans hjärta.

– Det är där jag känner mig hemma, och det är också där jag vill bli begravd när min tid är kommen, säger han.

Det var under ungdomsåren som Rune mötte sin hustru, Inger, som kom från Oslo. Hennes far var pastor i pingstförsamlingen Betel på Stovner utanför Oslo, och även hennes bror Arne var predikant. Familjen hade en stor musikalitet, något som även Rune uppskattade. Musik och sång har alltid varit en viktig del i familjens liv, och när Inger gick bort för några år sedan sjöng alla barn och barnbarn på hennes begravning i Holmedal.

– Efter begravningen kom kyrkoherde Wallmyr fram till mig och sa att hon aldrig varit på en begravning med så fantastisk sång och musik. Det värmde verkligen mitt hjärta.

Paradiset och evigheten

Efter Ingers bortgång, efter ett 60 år långt äktenskap, fördjupade Rune som sagt sin bibelläsning, särskilt om himmelriket och paradiset. Han ville få klarhet i vad som väntade hans hustru och vad som väntar honom själv när hans tid på jorden är över.

– Edens lustgård stängdes av Gud, men i Uppenbarelseboken öppnas paradiset åter, och jag tror att det är där Inger är nu.

– Det är samma paradis som Jesus lovade rövaren vid sin högra sida på korset.

Intervjun förvandlas nu till ett synnerligen intressant bibelstudium, som tar oss från Bibelns första bok till den sista. Rune förklarar på ett enastående sätt hur det hänger ihop med Edens lustgård och hur den öppnas igen i Uppenbarelseboken.

Rune ser på sin tro som ett djupt rotat fundament, något som hjälpt honom genom livets svåra stunder. Tron ger honom styrka att möta både vardagens utmaningar och tankarna på livet efter detta. På hans farmors och farfars gravstenar, Anders och Elisabet Olsson – vars svärdotter bad mer än Elia – står det än idag“En segervinnare”, något Rune vill vara.

– Tron är min kompass, min kraftkälla och glädje.

– Jag vet att himlen och paradiset väntar på andra sidan och det ger mig frid.