Reportage

Så stillade Gud stormen

Sommaren för tre år sedan upptäckte Sanna Välipakka en förändring på sin kropp.

– Jag började fråga folk, vad är det här, är det här något konstigt? ”Nej, det är inget, det är ingen fara” sa mina vänner, berättar Sanna.

Sommaren gick, men symptomet försvann inte, utan blev värre. Sanna började känna sig mer orolig. Vid ett tillfälle passade hon på att fråga en person, som arbetade inom sjukvården, vad det kunde vara. Han menade att det var viktigt att hon kollade upp det. ”Det är viktigt att du inte låter tiden gå. Du behöver kolla upp det här nu”, sa han.

En våg av rädsla

Sannas oro ökade. Hon kontaktade vårdcentralen om en tid.

– Jag gick dit med känslan att de kommer att skicka hem mig och säga till mig att det inte är någon fara.

Men när Sanna kom dit blev hon undersökt med orden. ”Du behöver komma tillbaka och träffa en läkare, vi behöver skicka dig vidare.”

– Det blev en chock för mig. Jag hade inte varit sjuk många gånger i mitt liv, jag hade haft feber och nästan brutit ett ben på sin höjd, så när jag hörde det kom det en våg av rädsla över mig, berättar hon.

Efteråt tog Sanna sig hem i ösregnet. Samtidigt fick hon också tips att testa något från Apoteket.

– Oron bara vällde inom mig. Det kändes som att jag inte kunde kontrollera vad jag kände eller vad jag tänkte. Jag var så orolig. Tanken flög genom mitt huvud, kommer jag dö nu? Kommer jag behöva gå igenom en svår behandling?

”Gud stillar stormen”

Väl hemma ringde hon sin vän för att få prata av sig.

– Medan vi pratade kände jag: Jag har två val nu, antingen blir jag helt paralyserad av den här rädslan eller så gör jag det som jag själv brukar undervisa andra om att göra i stormen. Jag brukar säga till dem, när det gäller lovsång och tillbedjan, ”sjung ut det som är sant om vem Gud är, då kommer du få se hur fienden flyr och Gud stillar stormen”.

Nu var hon plötsligt själv i en storm. Hon bestämde sig för att göra det hon uppmuntrat andra till. Hon tog sig till pianot.

– Jag tänkte: ”Sanna, gör det som du själv brukar uppmana andra till”.

Bara grät

Hon satte sig vid pianot och började sjunga.

– Jag sjöng sanningar om vem Gud är, att han är god och bara god mot mig. Jag var så förtvivlad. Jag bara grät. ”Jag är inte rädd, jag vet att varje storm tystnar för dig”, sjöng jag.

– Samtidigt kände jag att något började hända i mig när jag gjorde det. Jag upplevde det som att Gud sa till mig ”Du är egentligen inte orolig. Det är ingen fara”.

Lita på Gud

I stunden stod hon inför valet att lita på det som hon upplevde att Gud sa till henne eller förneka det och bli helt förlamad av rädsla.

– Så jag började säga inför mig själv ”Jag är inte orolig, det här är ingen fara”.

– Det kändes nästan lite komiskt att säga det, för jag var fortfarande väldigt rädd. Men jag märkte när jag började säga det här, att det stämde. ”Jag är ju inte orolig, för jag vet vem min Gud är”.

”Du är god mot mig”

Så kom sången till: ”Jag är stilla.”

– Sången skrevs mitt i stormen. Jag märkte att det som jag själv brukade säga till andra, det håller i den här situationen också.

Bara någon vecka senare var hon med på en konferens i Göteborg. Sången, som var helt nyskriven, var med.

– Det var inte många som visste vad jag vad jag just då gick igenom, vad jag var mitt i. Men jag kände att jag ville sjunga sången och att kanske fler behövde höra orden.

Hittade ingenting

Efter ytterligare någon vecka, gick hon tillbaka till doktorn. Hon hade märkt att de fysiska symptomen hade förändrats, att det hade blivit mindre. Hon visste inte om det berodde på medlet sjuksköterskan hade sagt att hon kunde testa från Apoteket eller om symptomet helt enkelt hade försvunnit.

– Han undersökte mig och sa att han inte hittade någonting. Så hämtade han en till läkare till och hon undersökte mig och sa ”Jag ser ingenting”. Jag gick hem från vårdcentralen, med en overklig känsla av att jag visste att jag var hel. Jag var så otroligt tacksam till Gud, att jag inte var sjuk.

– Jag var också så tacksam över hur hans röst hade stillat stormen, hade tystat de där rädslorna.

För Sanna var insikten om hur Guds röst tystar rädslan något som berörde henne djupt.

”Han strider för dig”

I dag vill hon uppmuntra andra.

– Oavsett vilken storm som du är i, oavsett vad du än möter, så kommer Gud alltid vara den som tystnar stormen, den som stillar de där rädslorna. Även när det inte blir som vi kanske själva har tänkt oss. Gud kommer han alltid vara den som tar vår strid. Han är alltid den som är vår frid.

Hon hoppas att sången kan hjälpa den som är mitt i en ”storm”.

– Med sången vill jag lyfta din röst. Du ska veta att han strider för dig. Han är god och bara god och att han håller varje löfte han har gett.

Jag är stillaJag är stilla för jag vet att, du är min frid, du tar min strid. Så är inte rädd. Jag vet varje att varje storm tystnar för dig. Så jag är inte rädd för jag vet att du försvarar mitt liv. Jag har sett det, du är god mot mig. Du är god och bara god mot mig. Ja, du visar mig, igen och igen, du är god och bara god mot mig.