Reportage

Samuel gav upp sitt sökande

Samuel Lundström föddes och spenderade sina första tio år i Tanzania. Hans föräldrar var missionärer och hängivna kristna med en naturlig gudsrelation. Samuels första minne av ett bönesvar var när hans klocka hade blivit stulen. De bad och han som stulit klockan kom tillbaka med samvetskval och lämnade tillbaka den.

– Det var en ganska fridfull tillvaro och vi hade väldigt roligt i Afrika. Mina föräldrar var äkta och levde kärleksfullt ut sin tro, berättar Samuel.

När familjen flyttade tillbaka hem till Sverige började han umggås mycket med vänner som inte delade den kristna tron och han var inte så mycket i kyrkan. Hans tro försvann inte men den tynade.

– Gud fanns där någonstans i periferin, berättar Samuel.

Under tonåren kunde Samuel ibland känna hur Gud sökte honom. Men han hade ett motstånd mot att öppna upp sig och hänge sig åt Gud. Han var rätt nöjd med läget och han var orolig att Gud skulle kalla honom att göra något han inte ville göra.

– Jag kände inte Gud som en personlig vän. När jag blir gammal kan jag fokusera på Gud, tänkte jag.

Djupt otillfredsställd

Trots att Samuel hade en kärleksfull familj, bra kompisar och att skolarbetet gick bra utvecklade han en negativ självbild. Det blev allt värre och under gymnasiet hatade han sig själv för den han var och han jämförde sig mycket med andra. Han hade en djup känsla av otillfredsställelse som åt upp honom inifrån. Även om det hände bra saker fick han ingen frid.

– Det var som en bikupa med negativa tankar som attackerade mig. Vad jag än försökte göra var det mycket som tryckte ner mig. Jag hade en extrem hunger efter frid.

”Ifrågasatte allt”

Samuel har alltid haft en filosofisk och grubblande sida. När han var 18 år kom han i en period då han på djupet ifrågasatte sin kristna tro. Han hamnade i grubblerier och ifrågasatte hela sin tillvaro och de upplevelser som han varit med om. Skulle det hålla för en kritisk granskning?

– Jag ifrågasatte allt. Jag lyckades montera ner mer och mer av de kristna lärorna och den kristna världsbilden.

Det var inte så att han var besviken på Gud eller på kristna människor. Han var inte heller motiverad av att kunna leva precis som han ville och slippa kristendomens krav. Det var sanningsfrågan som var det centrala. Samuel diskuterade med andra, läste böcker och tänkte så det knakade.

Frågan om hur Gud kan tillåta allt lidande och frågan om skapelse eller evolution var saker som nu började peka på att Gud inte fanns. Det gick så långt att Samuel tappade sin tro och kom fram till ståndpunkten att Gud nog inte kan finnas.

– Grunden som jag tidigare hade stått på krackelerade.

Ett nytt sökande

När Samuel hade börjat landa i en ny världsbild insåg han att det i så fall inte finns någon djupare mening med livet. När han förnekade Gud och Jesus var det ändå två saker som fanns kvar i hans sinne som blev en början på ett nytt sökande.

– Jag kunde köpa att allting har utvecklats av en slumpmässig evolution. Men att det existerar någonting över huvud taget pekade ju ändå på en skapande Gud.

Det var den första saken, existensen i sig själv. Det andra var att Samuel inte känslomässigt kunde acceptera en tillvaro utan en mening, hans intuition sa något annat. Om allt bara är materia och energi så finns ingen egentlig mening.

– Jag kunde ändå inte förlika mig med det. Jag kan inte acceptera en verklighet utan en sann mening.

Samuel hade nollställt sin livsåskådning och påbörjade ett nytt eget sökande efter Gud. Han började läsa Bibeln, gå till kyrkan och åka på kristna konferenser.

– Jag öppnade upp mig. Om Gud finns får han visa sig för mig, var min inställning.

Samuel var duktig på golf och spelade och tävlade mycket. Nu blev det att han ibland valde kyrkan och konferenser före golfen. Men Samuel upplevde inte Gud och kände sig också ensam i de kristna sammanhangen. Ett helt år gick och Samuel var väldigt frustrerad. Han fick se en talong om en fem-veckors bibelskola och blev intresserad.

Gav Gud en sista chans

– Jag sa till Gud att detta var hans sista chans. Om han inte visar sig så skiter jag i det här.

På bibelskolan var alla glada med en enkel tro och lovsången flödade. Det var inte så många som brottades och ställde frågor som Samuel gjorde. Han sökte Gud seriöst och läste och bad men han upplevde ingenting och fick inte klarhet i sina frågor. Han hade goda samtal och det fanns de som tog sig an honom, men det ledde inte till något genombrott.

– Det var fullt med glada ”happyclappy”-kristna på bibelskolan.

De fem veckorna började lida mot sitt slut och Samuel funderade på sitt liv. Han hade inte haft så mycket glädje och energi de senaste åren och tyckte inte att det var ett roligt liv att gå tillbaka till. Det fanns en fortsättning på bibelskolan och Samuel valde att fortsätta i brist på bättre alternativ.

– I mitt sökande var jag helt utmattad. Jag hade ingen tro kvar.

Gud kom till slut

Samuel kom till en punkt då han hade tappat allt hopp i sitt sökande efter Gud. Det fanns ingen kraft kvar att söka. Han släppte behovet av att kunna få ett intellektuellt grepp om Gud. Han hade fortfarande inställningen att Gud gärna får visa sig, men med en total uppgivenhet, och utan någon som helst förväntan. Då började Gud visa sig personligt för honom.

– Jag fick ett eget personligt möte med Jesus. Han visade sig på olika sätt, trots att jag var kritisk.

Bibelordet började tala som aldrig förr. Gud började montera ner dålig självkänsla och negativa fästen i Samuels inre och bygga upp en ny självbild. Gud visade hur mycket han älskar honom och hans destruktiva självbild fick ge vika. Det kom ett nytt ljus in i hans själ. Inget hade tidigare kunnat befria honom från det mörker han levde i.

– Bibelorden träffade mig väldigt starkt med en förlösande kraft.

Det kom en underbar efterlängtad frid i Samuels hjärta. Han hittade en djup tillfredställelse i Jesus och kände att det inte behövde hända något mer i hans liv för att han skulle bli nöjd.

– Det är det här som är livet, upplevde jag. Jag behövde inget annat.

Senare träffade Samuel sina gamla gymnasiekompisar och de var helt tagna av att träffa den nya Samuel. Den tidigare tomheten var utbytt mot glädje och brinnande ögon.

Drabbades av kallelsen

Samuel insåg att Jesus inte bara var sann för honom och att andra också kan få den hjälp som han hade fått. Han åkte till Hultsfredsfestivalen och där bland de tusentals besökarna drabbades han av en oerhörd kärlek och nöd för alla ungdomar. Det tändes en passion att nå ut till andra med evangeliet. Han kunde se andra som befann sig där han själv hade varit och att Gud inte var långt borta från någon av dem.

– Jag bara gick runt där på festivalen och grät i Guds närvaro. Jag måste göra allt jag kan för att berätta för andra om Gud.

Samuel var med och startade upp evangelisationsarbetet Pannkakskyrkan för 15 år sedan. De var ute på stan och bjöd på pannkakor för att få träffa folk och dela Guds ord. Det finns nu många grupper runt om i landet och de har startat nätverket Reach där Samuel har varit ledare, för att samordna, stötta och inspirera till nya lokala grupper.

Samuel kan se en andlig öppenhet hos svenska ungdomar. Att de längtar efter Gud men kanske inte attraheras av kyrkan som institution. Han delar inte den negativa bilden av Sverige som extremt sekulariserat.

– Ungdomarna kommer inte till kyrkan utan kyrkan behöver komma till ungdomarna på deras planhalva.

– Gud är verkligen så god. Vi kristna behöver söka Gud uppriktigt och på hans premisser.