Reportage

Sanna vill tala om att Gud är god

– Mitt vittnesbörd handlar inte om ett tillfälle som förvandlade allt, utan hur Gud har visat mig gång på gång vem han är. Det har varit ett helt liv av att få lära känna honom. Jag har fått uppleva att han är god och att han är ännu bättre än så, säger hon.

Längtade efter Gud

Sanna berättar att hon hade en ungdomsledare när hon var 15, som pratade om Gud på ett sätt som hon blev så tagen av och som hon inte hade hört förut.

– Hon pratade om att höra Guds röst och hur Gud var en så naturlig del av hennes vardag. Hur hon hörde honom tala och hur hon talade med honom, berättar hon.

– Det var så på riktigt och jag blev så tagen av det. Jag började längta efter Gud så mycket och efter att få vara i hans närvaro.

Oron försvann

Sannas favoritsätt blev att ligga på sängen och lyssna på lovsång och bara veta att Gud var där.

– Jag märkte att när jag var i hans närvaro var det tyst här, säger hon och pekar på huvudet.

– De lögner, rädslor och den oro som snurrade i mitt huvud annars, var plötsligt tysta. De fanns inte i hans närvaro. Det var bara tyst. Istället talade Gud sin sanning över mig.

Det var inte alltid hon gjorde något mer än att ligga där, men hon märkte att ju mer hon var på den platsen, desto mer började det hon upplevde i den stunden vara sant hela tiden. Lögner brändes bort, oro försvann och rädsla blev tyst.

– Jag upptäckte att där jag är, där är Gud. Om jag är i min soffa och lyssnar på lovsång och bara är, så förvandlar det mig. Hans närvaro fyller mig med vem han är. Det genomsyrar mina tankar med sanning.

– Vi blir förvandlade. Han älskar oss. Han är god.

Också tvivel

Det har dock också funnits tillfällen när hon tvivlat på detta. Hon berättar om ett tillfälle när det hade släppts många låtar om Guds godhet.

– Jag märkte att när vi sjöng de där sångerna började så många frågor snurra. ”Den här situationen, vad tänkte Gud då och den här grejen, var någonstans var Gud då?” Jag tänkte att jag kommer att fortsätta sjunga att han är god, så får Gud lägga frågorna på plats, säger hon.

En kväll, när hon var med några vänner, mötte Gud henne med sin godhet.

– Ibland kan man ha ett möte med Gud, där man känner ”Han älskar mig så mycket”. Det var så Gud mötte mig, men med sin godhet. Det var som att varje cell, varje del fick erfara hur god han är. Där rann så många frågor av. När vi får erfara vem han är kommer ifrågasättandet inte att kunna tala, för vi vet vem Gud är och vi vet hur god han är.

– Det var ett möte för mig där jag fick uppleva att han är god och bara god. Och att jag kan lita på honom med allt, med hela mitt liv, för han är god.

Sa stopp

Ett annat tillfälle när hon fick möta Guds godhet var när hon gick på gymnasiet och gjorde många olika grejer. Hon bara körde på och till slut sa det stopp.

– Jag skulle bara sjunga en sång på en gudstjänst, men jag kände att jag inte klarade det. Småsaker blev som stora berg för jag var så konstant stressad.

– När jag fick något att göra fick jag ett tryck över bröstet. Allt blev en stor grej, berättar hon.

Hon hoppade av vissa kurser på gymnasiet, la undan vissa saker som hon egentligen inte behövde göra och mådde ganska dåligt ett tag. Så småningom blev hon lite bättre och fick lite energi. Hon förstod inte förrän efteråt, när hon började läsa psykologi på gymnasiet, vad utmattning och depression var.

– Jag förstod att det hade varit något liknande för mig, även om det inte var så mycket. Men det var på riktigt.

Kom tillbaka

Ett halvår senare märkte hon att det började komma tillbaka.

– Det började trycka över bröstet och jag blev så stressad. Det kändes som ett berg att göra en liten uppgift, säger hon.

– Jag vågade inte säga detta till någon för jag trodde inte att någon skulle tycka att det var en stor grej, men jag mådde inte så bra.

Bad för henne

Under en gudstjänst kom det fram en person till henne: ”Sanna, Jag upplever att jag ska be för dig, är det något särskilt som vi ska be för?”

– Nej, det är ingenting, du kan bara be för mig, svarade jag, berättar Sanna.

Så bad personen för henne och gick därifrån.

Sedan kom en annan person fram till henne: ”Sanna, jag upplever att jag ska be för dig. Är det något särskilt som vi ska be för?”

– Nej, det är ingenting, du kan bara be för mig, svarade jag, berättar Sanna.

Så bad personen för henne och gick därifrån.

Sedan kom det fram en tredje person till henne. ”Sanna, jag upplever att jag ska be för dig, är det något särskilt som vi ska be för?”

– Då sa jag det till slut, om hur jag upplevde mitt liv och hur det hade varit förut. Han bad jätteenkelt att Gud skulle komma med ljus där det var mörkt, sa amen och gick därifrån.

”Jag är fri”

Sanna ställde sig upp och hörde sig själv säga: ”Jag är fri”.

– Det var som att jag förstod det här innan jag förstod det här, att något hade hänt, säger hon och pekar först på hjärtat och sedan på huvudet.

– Sedan den dagen har jag inte känt det trycket över mitt hjärta. Saker har inte känts som ett berg. Gud har verkligen gjort mig fri, från det som kanske bara var en liten utmattning eller depression, men den var fortfarande verklig.

– Det här är vår Gud, han gjorde mig fri. Inget är omöjligt för honom. Han är god.