Intervju

Sanning, teknik och ansvar i en ny medietid

Petter Allgulin

Kärleken till skrivandet gjorde att Martin Schori tidigt visste att han ville bli journalist. Idag är han AI och innovationschef samt ställföreträdande ansvarig utgivare på Aftonbladet. I vår ger han ut en handbok för journalister om hur branschen kan förhålla sig till AI. Martins far är Pierre Schori, som har en karriär som politiker och diplomat bakom sig.

– AI har skapat ett helt nytt ekosystem för hur människor tar del av information, säger Martin Schori.

Svårare med källkritik

AI har förändrat arbetsverktygen för journalister, och det är bra för läsare och tittare att hänga med i utvecklingen och bli lite insatta i hur AI fungerar. Till exempel kan en journalist ge en instruktion som: ”Gör en tidslinje över den senaste månadens utveckling i kriget mellan Ryssland och Ukraina” till sitt AI-program och få levererat ett färdigt utkast, vilket sparar mycket tid i arbetet.

Martin Schori menar att när medierna använder AI på ett bra sätt märks det inte så mycket för läsaren. Det kan till exempel handla om att man får lite mer av det innehåll man är intresserad av, och lite mindre av det man absolut inte är intresserad av.

– Men det har blivit ännu svårare med källkritiken nu när vem som helst kan skapa bilder och filmer med ett knapptryck med hjälp av AI. När människor vet att det går att göra fejkat innehåll kan man bli misstänksam mot allt, även det som kommer från myndigheter och nyhetsredaktioner, fortsätter Martin Schori.

Möjligheter och oro

AI är väldigt bra på att hantera stora datamängder. Martin tar Epstein-filerna, med tre miljoner dokument, som exempel. Det skulle ta väldigt lång tid att gå igenom dem manuellt. Med AI kan man söka mer kontextuellt samt hitta samband och mönster.

– Ny teknik kan också göra att medier upplevs som mer relevanta för olika målgrupper. Man kan skräddarsy innehåll och tilltal. AI kan också underlätta för att få ta del av myndighetsinformation, förklarar han.

Martin är bekymrad över hur Google och de olika AI-programmen tar innehåll från andras artiklar och skriver om det till egna nyheter.

– Om du googlar eller frågar ChatGPT så får du en sammanfattning som AI har genererat. Då har de med hjälp av AI läst kanske Aftonbladet och Inblick och paketerat om det. Men läsarna behöver inte klicka sig in på Aftonbladet. Det är dåligt för oss, eftersom vi lever på att folk ska betala för journalistiken och se våra annonser.

Martin reflekterar över hur falskt material kan spridas i medier, både medvetet och omedvetet.

– Om man vill lura någon är det lättare med AI, både vad gäller medier och publiken. Nyligen råkade Agenda på SVT publicera en AI-video av misstag, vilket de senare bad om ursäkt för. Det tror jag kommer hända fler gånger. Agenda sa att de borde ha sett att det var AI, men det är ganska svårt. Jag tror att det är helt omöjligt att vara helt immun mot det. Om fler sådana saker händer så är det klart att det inte är bra för mediernas trovärdighet.

Medier om tio år

Martin ser vissa tendenser när han försöker förutspå framtiden i svensk media. Bland annat att det går mot mer personalisering; människor vill ta del av nyheter på det sätt de föredrar. Vill man titta på video eller läsa längre eller kortare texter? Samtidigt växer personberoende plattformar, som Substack.

– Folk litar på och följer en viss person istället för att man följer en redaktion, som till exempel Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet. Jag tror det blir väldigt mycket mer fragmenterat. Färre gemensamma lägereldar och delade verkligheter, även om några stora medier säkert kommer finnas kvar.

Martin tror att papperstidningen kommer finnas kvar i framtiden som en nischad produkt för vissa. Han har dock svårt att se att det kommer bära sig ekonomiskt med dagliga nyhetstidningar i längden.

– Kanske är det någon som kommer hitta en affär i det. Men jag tror inte att Aftonbladet, Expressen eller Dagens Nyheter kommer göra papperstidningar på daglig basis.

Etik och ansvar

Med många år som ansvarig utgivare har Martin erfarenhet av de etiska frågorna i journalistiken. När är det viktigt och rätt att publicera en nyhet trots att det skadar någon?

– Medieetiken tillåter medier att skada människor, men det måste vara försvarligt. Och vad är försvarligt? Det är upp till den ansvariga utgivaren, och kanske i slutändan Mediernas etiknämnd.

Martin upplever att ganska mycket har hänt på det etiska området den senaste tiden. Man skulle kunna tro att de etablerade medierna har blivit mer offensiva och liberala med sin pressetik nu när det finns Flashback och sociala medier.

– Jag upplever tvärtom att vi pratar mer än någonsin om etik på redaktionerna. Just för att publiceringar får så oerhört stora konsekvenser för människor. De lever för alltid kvar på nätet. Det blir ofta enorma drev utanför de etablerade medierna.

Medierna ger den de granskar tid att komma med sina bästa argument på ett sätt som Martin upplever att de inte gjorde tidigare. De etablerade medierna kan se det som en konkurrensfördel att ha en ansvarsfull etik, eftersom det är så många andra som inte har det.

– Sedan finns många fall där man kan diskutera om vi inte gick över gränsen. Man brukar säga att inför lagen är vi alla lika, men inte inför pressetiken. Varför går vi ganska hårt mot en person i ett fall och i ett annat fall inte? Det kan till exempel ha att göra med att personen har små barn, då är man extra försiktig. Men det finns ingen tydlig gräns, inga tydliga förhållningsregler. Det är mycket tolkning.

Människan bakom nyheten

Det kan finnas en bild av att många journalister är som asgamar; ju mer skada de orsakar desto gladare blir de. Martin tror att det ofta förhåller sig tvärtom.

– Jag har haft telefonsamtal med väldigt många som gråter för att vi har skrivit någonting om deras anhöriga. Jag har själv ringt upp och konfronterat människor med en uppgift, och man kan nästan höra hur deras värld rasar samman. Men det kan vara journalistiskt försvarligt och viktigt att publicera. Det är dock väldigt svårt att särskilja det från personen.

– Även om någon har begått ett stort misstag eller gjort någonting extremt dåligt så finns det fortfarande en människa bakom det. Som ansvarig utgivare kan man inte helt distansera sig, för då blir man som en psykopat. Men om man går för djupt in i det så tror jag man blir bakbunden. Då vill man inte publicera någonting. Det är en balansgång.

Martins far är politikern och diplomaten Pierre Schori. Hur har det präglat livet?

– Jag tror inte att det har präglat mitt yrkesliv så mycket. När jag var liten kom journalisterna hem till oss mitt i natten och störde, så jag gillade dem inte. Men pappa brukade säga att ”de gör bara sitt jobb”. Jag har aldrig känt någon press att jag ska göra på ett visst sätt. Min pappa var nästan aldrig hemma. Det är egentligen min mamma som har haft ett större inflytande på mig.

Upptäckte skrivandet

Martin har alltid velat bli journalist; han gillade tidigt att skriva och var bra på det. Hans samhällsintresse växte med tiden.

– Idag vet jag inte om jag är så bra på att skriva längre. Skrivandet är en ganska liten del av jobbet. Det är viktigare att kunna få förtroende från människor och skaffa sig ett nätverk. AI kan hjälpa till att skriva texter, men inte att skapa förtroende.

När Martin var liten och de träffade någon ny person så frågade ofta hans far: ”Ska vi ta en lunch?”

– Jag undrade alltid varför han ville det. Men nu gör jag själv likadant. Jag är en journalistromantiker och tycker att det är ett extremt viktigt yrke.

Kontakt med tron

Martin är uppvuxen i ett hem utan kristen tro, och i ett land där han inte tycker att den varit så närvarande – i alla fall inte på Lidingö där han bodde. Senare, när han bodde i New York och reste runt utomlands och träffade nya människor, kom han mer i kontakt med den kristna tron.

– Jag har inte någon andlig livsåskådning. Jag har inte fått med mig det och det är inget som jag har utforskat speciellt mycket under mitt liv, faktiskt.

– Jag har samtalat mycket med min sambo om det den senaste tiden. Jag kan vara lite avundsjuk på människor som har det, av många anledningar. Jag tänker att det nog skulle bli lättare att hantera många situationer i livet, existentiell ångest och allt det där. •