Reportage
Sari Kallio: – Gud varnade mig men jag lyssnade inte

– Min mamma jobbade i en affärskedja där chefen var frälst. Han vittnade för henne och hon blev frälst. Efter en vecka blev pappa också frälst. Vi var sedan väldigt engagerade i pingstkyrkan på orten där vi bodde, säger Sari.
Hon berättar att familjen praktiskt taget levde i kyrkan.
– När jag var 16 år gjorde jag en sväng ut i världen. Pingstvännerna på den tiden var väldigt lagiska och det fanns få ungdomar i kyrkan.
Men när Sari var 19 år beslutade hon sig för att vända tillbaka till Jesus.
– Jag minns att jag var ensam på mitt rum. Där böjde jag knä och bad Jesus komma in i mitt hjärta. Jag ville vara hans.
“Sök bibelskolan”
Hösten -92 gick hon en bibelskola. Efter två år, hösten -94 hade hon bestämt sig för att åka till Spanien och missionera.
– Plötsligt hörde jag inom mig en röst som sa att jag skulle söka till bibelskolan igen och jag tänkte: “Vad är detta för röst”. Den kom tillbaka en gång till, och även en tredje gång hörde jag samma sak, berättar hon.
Sari blev förundrad eftersom hon var helt inställd på att åka till Spanien, men hon sa till Gud att om hon hittade ansökningspappren lätt, då skulle hon söka ändå.
– Jag visste inte var jag hade ansökan men hittade pappret direkt; det låg högst upp i min byrålåda. Då visste jag att det var Gud, säger hon.
På bibelskolan träffade Sari en man. Hon tyckte att han var snygg och väldigt trevlig.
– Han uppförde sig väldigt fint och vi började umgås. Jag blev förtjust i honom.
Sari var ung och hade ingen erfarenhet av livet. Hon förstod inte att mannen hade narcissistiska drag.
– Mitt självförtroende var väldigt dåligt. Jag minns inte att mina föräldrar någonsin sa att jag hade gjort något bra. Båda hade gått igenom saker i livet så jag klandrar dem inte, säger hon.
Under tiden på bibelskolan fick Sari en varning från Gud.
– En kvinna kom till bibelskolan över helgen. Hon bad för mig och fick en profetisk varning: “Om du väljer att gå den väg du planerat kommer livet att bli tufft och svårt”. Två gånger talade Gud till mig men jag lyssnade inte.
Äktenskapet ett fängelse
När man är nedtryckt och har dåligt självförtroende blir man lätt ett offer när någon visar uppmärksamhet, menar hon.
Efter att bibelskolan var slut bodde mannen i Sverige. Efter att de träffats två gånger hade han bestämt när de skulle gifta sig.
– Vi gifte oss i Finland och flyttade sedan till Sverige -95. Jag kunde inte någon bra svenska. Han hade redan börjat ta allt ifrån mig och bestämde att hemmet och barnen helt och hållet var mitt ansvar.
Mannens föräldrar, speciellt modern, hade samma beteende. Sari upplevde att livet var som ett fängelse.
– Vi var gifta i 24 år. Terapeuten som jag mötte senare beskrev min situation som en låda där det till en början finns ett stort utrymme att röra sig. Men kommer man in i en situation som den jag levt i minskas utrymmet successivt. Till slut är man intryckt i ett litet hörn och kan inte röra sig.
Allt såg snyggt och fint ut utåt men verkligheten var en annan. Ingen såg att Sari och barnen mådde dåligt.
Ingen såg kaoset
– I början markerade mannen emot mig fysiskt för att få makt över mig. Jag fick inte gå ut utan hans tillåtelse och inte jobba. Jag visste aldrig när han skulle reagera på mitt sätt att vara, vilket gjorde att jag hela tiden anpassade mig för att det inte skulle bli bråk, berättar Sari.
Telefonsignalen var oftast avstängd på hennes telefon eftersom det blev så många frågor om hon talade med någon. Ofta krävde mannen och mamman ett förlåt från Sari om hon gjort något de inte gillade.
– En viktig sak var dock att min mans mamma så småningom uppmuntrade mig att börja arbeta. Jag fick jobb som vikarie på ett fritidshem och det var en räddning för mig.
Familjen levde församlingsliv i pingstkyrkan på orten under tiden som deras trauma pågick. Ingen såg hur det stod till eftersom allt såg bra ut utåt.
– Jag var engagerad i kyrkan väldigt mycket eftersom det var en trygg plats för mig och jag fick lite frihet. Jag var mötesledare och var med ungdomarna. Min dotter var också med och var engagerad.
Total ensamhet
Saris dotter Marianna bodde hemma till augusti 2019 då hon började på Ny Generation.
– Hon var alltid där, uppmuntrade mig och sa: “Mamma, ha tro”. Hon fick ett ord från Gud som hon gav till mig: “Nästa år kommer det att hända något stort”.
Sari som hade tappat hoppet och inte levde så nära Gud kände att hon fick nytt hopp.
– I januari 2019, samma år som Marianna flyttade hemifrån, började min befrielseresa på nio månader. Den gjorde att jag kom närmare Gud och han verkade fram ett helande i mig.
Saris man var ofta borta på kvällarna vilket gjorde att hon kunde ta tid att be.
– Tre timmar varje kväll bad och ropade jag till Gud. Den helige Ande verkade i mig och en helandeprocess startade.
När Saris dotter och son hade flyttat ut från hemmet upplevde hon en fruktansvärd ensamhet. Hon fick då kontakt med en ung pastor på social media som blev berörd av hennes situation.
– Jag fick små meddelanden nästan varje dag som peppade mig, men jag hade svårt att ta emot uppmuntran.
Gud talar
Ett bibelord gav henne ny kraft och nytt hopp att hon skulle komma ifrån sitt fängelse.
”Nu ska jag bryta sönder hans ok över dig, dina band ska jag slita av” (Nahum 1:13).
– Då insåg jag att Gud kommer att hjälpa mig bort härifrån.
Under processen hade hon många frågor till Gud om varför detta skulle hända just henne. Då talade han till henne och sa: “Jag varnade faktiskt dig”.
– Varje människa har en egen fri vilja. Det hade varit mitt eget val, säger hon.
I en syn såg hon att Jesus hade skyddat henne när mannen lyft handen för att slå, så att det inte blev något slag.
– Jag förstod att Gud varit där hela tiden och att allt kunde ha varit mycket värre om han inte varit där.
När det var bråk satte sig barnen ofta på trappan för att slippa se och höra det som hände.
– Jag visste att barnen lidit mycket under sin uppväxt, men i synen såg jag att Jesus satt emellan dem under bråken.
När hon en tid bett att någon skulle se hur illa hon mådde mötte hon en kvinna som tittade på henne och sa: “Jag känner att du har något du vill berätta för mig”.
– Hon såg när hon bad att jag var i ett jättemörkt rum men att jag kom ut därifrån. Hon hjälpte mig också att få träffa personer som var i samma situation som jag.
När ska dörren öppnas
Efter en tid i processen talade Gud till Sari om förlåtelse och sa: “Om du förlåter, förlåter jag dig”.
– Jag bad till Gud och han hjälpte mig att förlåta. Situationen var inte förändrad men jag var fri och det gjorde mig starkare. Nu var det mycket svårare för min omgivning att trycka ner mig.
– Gud visade mig också att jag stod i en hall och väntade. Dörren ut var fortfarande stängd och dörren bakom mig var mörk. Jag kände att jag väntade på att dörren ut skulle öppnas men jag kunde inte öppna den själv.
Sari visste inte när tiden var inne då detta skulle ske. Men så kom dagen då hon fick kontakt med en socialassistent som tog sig an hennes situation.
– Jag var kritisk till socialkontoret på grund av erfarenhet från anmälningar vi gjort i mitt arbete med barn, men mina arbetskamrater visste hur jag hade det och stöttade mig.
Under en veckas tid fick Sari smyga ut lite kläder och viktiga papper med hjälp av sina vänner. Nu hade det gått exakt nio månader från den dag Gud började hela hennes hjärta. Sari lämnade sitt hem den fjärde oktober 2019 utan någon känsla av saknad. Den mörka dörren stängdes och en ny öppnades.
Gud har varit med
– Efter att jag kommit ut fick jag höra: “Jag förstår inte att du fortfarande har en relation med Gud”. Då svarade jag att han är den enda jag har.
I två månader fick Sari ett skyddat boende som hon är tacksam för.
– Jag kände mig trygg och jag hade frihet att vara med Gud så mycket jag ville.
– Om du lever i en liknande situation, försöka prata med någon. Detta är inget du ska dölja, du behöver hjälp.
Idag lever Sari på annan ort och har en ny man som älskar och stöttar henne. Hennes barn är nära och hon tackar Gud för att han varit med henne hela tiden.
– Jag hade aldrig klarat detta utan Gud; jag vet att ingenting är omöjligt för honom.