Reportage

Siv Sandsgård: – En mörk andlig guide besökte mig om nätterna

Siv Sandsgård växte upp i en vanlig svensk familj på landsbygden i södra Hälsingland. Hon har alltid haft en Gudslängtan och varit en sökare. Redan i femårsåldern fick hon följa med en kompis på söndagsskola. Det hon minns starkast är flanellografen på vilken söndagsskolläraren fäste små figurer i papper och berättade om Jesus.

– Sedan läste vi ur Bibliska Berättelser i skolan varje morgon. Den boken älskade jag och det påverkade mig, berättar Siv.

När hon konfirmerade sig år 1963 hade hon högsta betyg i kristendom. Prästen förklarade att nattvarden skulle ske under tacksägelse för det Jesus gjort. Siv bad bönen från djupet av sitt hjärta, och utan att förstå det tog hon emot Jesus och blev uppfylld av den helige Ande.

– Jag kunde knappt stå på benen efteråt. De andra skrattade och trodde att jag blev full av vinet.

Provade på spiritismen

Trots konfirmationen och upplevelserna var Siv ännu en aktiv sökare. Hon ville ha mer.

Tillsammans med äldsta systern provade hon anden i glaset. Det är en ockult lek där bokstäver och siffror placeras i en ring och ett glas vänds uppochner i mitten.

– Glaset for fram och tillbaka av sig självt och bildade ord och meningar. En gång när vi frågade anden vad han hette, svarade han Lucifer, berättar Siv.

Då skrattade hon, men idag vet Siv att Lucifer är ett annat namn för djävulen.

Hon var intresserad av religion och andlighet, och under gymnasietiden hittade hon böcker om spiritism på biblioteket. Hon lånade hem dem och slukade dem direkt.

– Författarinnan skrev om hur hon bett om en andlig guide. Jag gjorde likadant och en mystisk gestalt började besöka mig om nätterna. Den liknade en munk, klädd i svarta kläder utan ansikte.

Siv avbröt studierna om spiritismen tillfälligt men fick ingen ro, utan gav det en andra chans. En kväll när hon var ensam hemma med dottern tog hon ett fotbad i vardagsrummet.

Dottern hade somnat och på mattan nedanför soffan låg trasdockan kvar.

– Då upplevde jag en plötslig förändring i rummet och såg en rörelse i ögonvrån. Dockan veks på mitten, som om någon satt fram foten och fört den framför sig. Jag blev rädd men arg, säger Siv. Jag visste att Gud är en god Gud som aldrig skulle skrämma mig.

Vem det än var så sa Siv åt honom att gå. Hon insåg äntligen att det hon höll på med inte var bra.

Mörka drömmar

En kort tid efter började hon drömma om nätterna. Samma dröm upprepades tre gånger.

– Jag låg på ett stenaltare med bundna händer och fötter. Det doftade svavel och rök, eld slog upp på sidorna och det var hett. Demonerna dansade och skrek av glädje omkring mig.

Varje gång hon vaknade låg hon med armarna utsträckta och var blöt i svett. Det var en pågående kamp.

– Tredje drömmen fortsatte. Det kom en lång, mörk gestalt med en kniv i handen. Han skrattade hånfullt. Hon förstod i drömmen att ”det där är djävulen själv. Nu är det slut med mig.”

Djupt inom sig visste Siv: ”Jesus. Jag måste ropa på Jesus.” Läpparna var torra och hade fastnat ihop och tungan var svullen. Hon kunde knappt andas, men lyckades väsa fram namnet. Djävulen kastades bakåt och demonerna flydde i skräck. Ovanför såg hon en ljusblå spricka i röken och två stora händer som sträcktes ner. En sval vind blåste, kedjorna föll av och hon lyftes upp.

– När jag vaknade förstod jag att räddningen endast finns hos Jesus och att Hans namn är mycket kraftfullt.

Siv kontaktade en skolkamrat och fick följa med på ett väckelsemöte och höra om Jesu blod.

En frälsningsupplevelse

– Även om jag hade tagit emot Jesus tidigare var det här jag fick min frälsningsupplevelse. Jag bröt ihop totalt och föll på knä, säger Siv.

Så småningom gick hon med i kamratens hemförsamling, innan Gud kallade henne att jobba med ungdomar i en annan kyrka. Många unga blev frälsta under den tiden och det ryktades i trakten att missionsförsamlingen blivit Livets Ord.

– Det var inspirerande. Tyvärr fick vi en ny pastor som inte gillade min radikala undervisning, så jag tvingades lämna.

Sivs dröm var att jobba med mission, och till slut hittade hon Trosgnistan och Betel där hon blev kvar i tjugo år. Hon fick resa ut på olika missionsfält världen över, och uppleva missionsarbete på nära håll.

– Det som fångade mig mest var Ukraina dit jag och maken Urban hann resa femton gånger innan pandemin och kriget bröt ut.

Sista tiden i Betel avsatte Siv och Urban ett och ett halvt år i bön och lovsång. Gud kallade dem vidare, men de visste inte vart. De stängde av sin TV och läste inga tidningar, bara Bibeln. Efter några år kom de i kontakt med EChurch i Uppsala och åkte dit på ett Miracle Night-möte.

– I december 2021 gick vi med som medlemmar. Det var som att komma hem. Jag är älskad och uppskattad och behöver aldrig prestera, säger Siv med ett leende.

Nytt sammanhang

Idag är hon trygg och harmonisk och brinner för att sprida Guds ord. Både hon och Urban är med i lovsången och åker tur- och retur Bollnäs-Uppsala så ofta de kan, gärna med ett gäng andra i minibussen.

– Det är trevligt och det brukar bli mycket skratt och tokigheter på resorna. Vi är så tacksamma till Herren för allt gott Han gjort och för alla underbara människor vi lärt känna. De är guld värda för oss.