Reportage

Spaning i medievärlden

Jon Åsberg, chefredaktör, Fokus

I VILKEN MÅN SER DU ATT JOURNALISTIKEN FORMAS AV DE MÄNNISKOR SOM UTFÖR DEN OCH HUR TAR NI TILL VARA PÅ DEN MÅNGFALD AV ERFARENHETER INOM ORGANISATIONEN?

– För mig är det så självklart att journalistiken formas av de människor som utför den, att det knappast ens går att diskutera detta på ett intressant sätt. Av det följer mitt svar på följdfrågan: man tillvaratar redaktionens mångfald genom att fördela arbetet så att alla utför de jobb de är mest lämpade för, baserat på deras specifika kunskap och erfarenhet.

HUR SER DU PÅ SAMSPELET MELLAN REDAKTIONELLA VAL OCH PUBLIKENS FÖRVÄNTNINGAR; HUR PÅVERKAR DE VARANDRA OCH I VILKEN RIKTNING?

– Jag skulle säga att redaktionen bestämmer vilka ämnen mediet ska ta upp, och lika viktigt, inte ta upp. Redaktionen bestämmer också angreppsvinkeln i det specifika fallet. Sedan märker man ju om artikeln/inslaget får genomslag i form av klick, kommentarer, reaktioner etcetera – eller inte. I viss mån påverkas man av responsen när man väljer hur man ska gå vidare, eller nästa ämne, men jag tror det är dödfött att försöka göra saker som man tror läsarna vill ha, men som man inte själv tycker är intressanta.

Per-Anders Broberg, vd och chefredaktör, Tidningarnas Telegrambyrå (TT)

VAD HÄNDER MED DJUPET I JOURNALISTIKEN NÄR HASTIGHETEN ÄR DET SOM BELÖNAS?

– Det finns inget motsatsförhållande mellan djup och hastighet. Jag tycker snarare man kan se en utveckling där djupet – granskningen, berättandet – utvecklats och fått större plats samtidigt som nyheterna når publiken snabbare.

HUR SER DU PÅ AI:S ROLL PÅ FRAMTIDENS REDAKTIONER?

– Vi ser AI som ett verktyg. På TT, liksom på andra redaktioner, talar vi om att vi i vår produktion ska göra det AI inte kan göra. Däremot använder vi gärna AI för att få snabbare och effektivare processer, inte för att producera innehåll i vår nyhets- eller bildtjänst.

Johanna F Boström, chefredaktör, Amelia

HUR FORMAR MEDIER BILDEN AV VAD SOM ÄR NORMALT, SANT OCH VIKTIGT?

– När medier lyfter ett ämne ges det betydelse. Det vi väljer att skriva om signalerar vad som är relevant, brännande och värt att prata om. När Amelia skriver om ämnen som relationer, jämställdhet och kvinnohälsa blir det ämnen av vikt. När vi låter kvinnors erfarenheter och röster höras så blir de viktiga. Amelia har från start skrivit om områden som länge inte fått samma utrymme i offentligheten. När vi till exempel började skriva om bonusfamiljer, utmattning och bristande sexlust för 30 år sedan blev det mindre konstigt eller skamligt. På så sätt påverkar medier inte bara vad som uppfattas som ”vanligt” eller ”normalt”, utan också vad som blir lättare att prata om.

VAD SKULLE DU VILJA ATT DIN TIDNING BLEV IHÅGKOMMEN FÖR OM 50 ÅR?

– Att vi alltid tog kvinnor på allvar. Att vi behandlade relationer, familjeliv, vardagsstress, hälsa, sorg och sex med samma journalistiska nyfikenhet som annars ofta reserveras för nyhetsrapportering och politik. Och att vi lyfte tunga ämnen som politik och ekonomi från ett annat, mer vardagsnära och mänskligt håll. Men också som ett magasin som förstått att allvar inte utesluter humor. Om man om 50 år säger att Amelia bidrog till att ge kvinnors erfarenheter tyngd och synlighet, då har vi gjort något viktigt.