Reportage

Stefan och Diana Abrahamsson: – Kritik med kärlek är värdefullt

Stefan och hans dåvarande fru René var på höstkonferens på Livets ord i Uppsala och satt på läktaren när Ulf Ekman avbröt sin predikan och profeterade: ”Du sitter där uppe på läktaren och har planerat mycket under det här året men det kommer inte att bli någonting av det”.

Senare under hösten fick René ett plötsligt besked om att hon hade fått levercancer.

– Det var en väldigt tuff tid. Det tog bara tre och en halv vecka innan hennes liv avslutades. Vi hade pratat med personalen så jag fick bo på sjukhuset under denna period. Vi fick prata mycket och pratade färdigt, det kändes som att vi fick avsluta ett kapitel tillsammans, minns Stefan Abrahamsson.

En av de sista sakerna som hände innan René gick in i medvetslöshet var att hon satte sig upp i sängen och sjöng: ”Gud är trofast så ljöd sången bland Guds folk i forna dar. Samma sång som tid förgången tonar ännu lika klar. Han som förr sitt folk välsignat är för oss densamme Gud är trofast.”

– Det var en märklig upplevelse, men något som man bär med sig. Samma natt fick René flytta hem.

Tragisk olycka

Våren 1999 tog Diana studenten från fotbollsgymnasiet och var inriktad på att satsa på en fotbollskarriär. När hennes kompis plötsligt dog i en tragisk olycka, bestämde hon sig för att prioritera om i sitt liv och beslutade sig för att satsa ett år på båten Elida.

Diana hade blivit kristen som 15-åring efter kontakt med en tjej som började i samma klass som henne i högstadiet. Hon blandade in sin tro i allt möjligt som vi pratade om.

– Vid ett tillfälle sade jag till henne, du är inte som alla andra kristna. ”Ok, hur många kristna känner du då”, frågade hon. Eftersom jag inte kände någon annan kristen insåg jag att det endast var mina förutfattade meningar, berättar Diana och skrattar hjärtligt.

Därefter följde hon med sin kristna vän till ett kristet läger och mötte tron på nära håll. I slutet av lägret fick ungdomarna berätta om sina upplevelser.

– En efter en gick fram och berättade personliga saker som upplevdes äkta. Efteråt bad jag; ”Om du finns Gud så vill jag lära känna dig”. Det var så det började.

Bygga fartyg

Planen var att segelbåten Elida inte skulle åka i väg till Kanarieöarna under våren 2000 men ett telefonsamtal från en man som gav en spontan gåva på 100 000 kronor möjliggjorde ändå en resa. Under resan lärde Diana och Stefan känna varandra och de insåg så småningom att känslor uppstått. Julen 2000 blev det förlovning året därpå gifte de sig.

– Det roligaste under alla dessa år är alla människor vi har mött och alla platser vi har fått besöka, och jag älskar musik. Den största utmaningen har varit att förklara för alla människor runt omkring oss är att det visst går att välja det liv vi har valt.

Många tycker att det är ett annorlunda vägval, berättar Diana och syftar på att leva med familj på ett segelfartyg stora delar av året.

– Vi började bygga den här båten några år efter att vi hade gift oss. Jag var 23 år då, men vi upplevde att vi behövde förnya konceptet, då en skuta som Elida V började dala i intresse. Det första decenniet som gifta var därför fyllt av att bygga det nya fartyget, förklarar hon.

Stefan fyller i:

– Vi kom i ett läge där vi antingen hade en verksamhet som så småningom skulle avta och dö ut eller så måste vi våga satsa. Dessutom kom nya, strängare regler i sjöfarten efter Estonia-katastrofen. I dag är vi väldigt tacksamma för denna verksamhetsförändring, även om åren var väldigt slitsamma och vi upplevde en kris och stora ekonomiska utmaningar, säger han idag.

Ansträngd ekonomi

När ekonomin blev ansträngd och båtbygget dyrare än planerat ifrågasattes Stefans ledarskap och det började även lyftas fram saker som hade hänt för väldigt länge sedan, i hans liv som ung vuxen.

– Den ekonomiska pressen gjorde att en blandning av sanning och lögn om händelser som långt tillbaka i tiden användes som argument mot mig, minns Stefan.

Diana blev förvånad över hur konflikter hanteras inom kyrkan.

– Jag hade en annan förväntan på hur man använde Guds namn och hur man agerade. Är man oärlig och kör med fula kort? undrade jag och blev både förvånad och lite skakad, säger hon.

– Jag led med Stefan, såg att han påverkades väldigt mycket. Mellan oss var det väldigt fint, vi hade samma längtan att få utveckla verksamheten. Själv blev jag aldrig ifrågasatt, jag sågs nog mest som den där oförståndiga flickan som hade råkat hamna i allt det här.

Stefan ser Guds godhet i att han fick en fru som inte bröt ihop av de utmaningar som de tillsammans mötte.

– Diana har skinn på näsan, hon stod på sig, gav mig stöd och stöttning i det här läget. Jag hade ganska svårt att gå in i en frikyrka strax efter allt detta, jag var nog lite skadeskjuten. Än i dag kan jag instinktivt reagera känslomässigt när folk kritiserar. Jag tycker egentligen om att ha ett öppet klimat, att ifrågasätta, vrida och vända på saker, men en tid efter dessa år blev det svårt att med balans och sans, ta kritik.

Stefan hade en del samtal med en terapeut som gav honom rådet: Försvara dig aldrig, gör det som är din kallelse så kommer det att föra med sig respekt med tiden.

– Det är nog det bästa rådet jag har fått och det har jag försökt att följa, förklarar han.

Varm gemenskap

Under åren har Elida upplevt flera ekonomiska mirakler. Swedbank skrev av fem miljoner på lånet och tack vare gåvor från företagare och enskilda, samt amorteringar med stöd av Elidas alla understödjare, har båtens skuld nästan halverats.

Stefan och Diana Abrahamsson tillhör idag Hönö missionskyrka, där de har hittat en varm kristen gemenskap.

– Vi uppmanar dem och folk i allmänhet att fråga och tipsa oss om hur vi kan bli bättre på det vi gör. I dag upplever jag att kritik med kärlek är något mycket värdefullt, betonar de.

Mötet med människor är absolut nummer ett även för Stefan.

– Jag är stolt över att segla med den här båten och sätta Jesus på kartan i människors liv. Då är jag i mitt esse. Att dessutom segla med en så här stor segelbåt, det är så nära himlen man kan komma. Det är fantastiskt att följa en ung människas utveckling, två tredjedelar av dem som kommer ombord som konfirmander har ingen kristen bakgrund alls.

– Att se den här vandringen när de sakta men säkert upptäcker vem Jesus är och man märker efter några veckor hur det har hänt någonting och det har startat ett liv: det är samma känsla som när man får en bebis in i familjen. Det är helt fantastiskt, avslutar Stefan Abrahamsson.