Reportage

Stefan Salmonsson: ”Livet har präglats av glädje och sorg”

Stefan Salmonsson växte upp med sina sju syskon i ett harmoniskt hem.

– Jag växte upp med bara sol och visste inte om något annat än godhet.

Stefan var näst yngst och hade mycket spring i benen.

– Jag var kreativ och frimodig med att hitta på saker.

Pappan var den centrala punkten och tryggheten i tillvaron, men när Stefan var nio år omkom han i en brutal olycka, innan han hunnit fylla 50 år.

– Då gick solen i moln. Hela familjen kastades in i ett väldigt trauma.

Samtidigt fanns det en bärande tro på Gud i hemmet.

– Mamma hade en stark tro på Herren, pappa också när han levde. Jesus var aldrig långt borta. Det fick jag med mig.

Stefan anar att han hade behövt en fadersgestalt mer än andra pojkar, eftersom han var så livlig. I tonåren var han vilsen och hamnade i fel sällskap.

– Då drog det iväg med mig.

Jagad av polisen

Som motorintresserad trimmade han bilar och blev jagad av polisen. Ungdomarna i det lilla samhället Finnröjda var högljudda och inte omtyckta.

– Vi saboterade och ställde till det. Hade jag fortsatt på den banan så hade inget kunnat stoppa mig. Mitt liv hade kunnat gå väldigt fel.

Stefan var inte rädd för att testa gränser. Lyckligtvis var droger svårtillgängliga, men det fanns alkohol.

– Vi var små banditer som ställde till det. Jag hade alla parametrar som kunde ha tagit mig till en helt annan plats i livet.

Det har alltid varit antingen eller i Stefans liv, och inte funnits något mittemellan. I efterhand kan han se ett beskydd.

– Gud har hållit sin hand över mig, även när jag varit rebell.

Sorgen efter fadern kunde gjort Stefan bitter, men där betydde mamman mycket.

– Jag förstod att mamma hade ett rum som hon gick in i, inte fysiskt, men ett rum där hon hade kontakt med Gud.

Mamman gick ibland iväg och grät, men kom sedan tillbaka glad och med nytt mod.

– Det tyckte jag var attraherande, för jag kände inte till det rummet. Det var en av de dragningskrafter som drog mig till Herren. Jag kände att det ville jag också ha.

Sökte fadersgestalt

Mamman la inte skulden på någon utan förstod att olyckor händer. I kyrkan var det annorlunda och Stefan fick höra att Gud hade någon mening med det som hänt.

– Det var i all välmening, men det blev så knepigt när man på något sätt skyllde på Gud. Vad är det för en Gud?

Stefan fick inte ihop det och tappade kontakten med kyrkan. I tonåren sökte han en fadersgestalt, både bland de som var bra och de som var mindre bra. En var tränare i fotbollslaget. Han hade varit arbetskamrat med Stefans pappa.

– Han svor och var en riktig syndare, men han fattade på något sätt.

Papporna var vanligtvis engagerade i fotbollsträningen. Tränaren kunde fråga Stefan hur han skulle komma hem och säga: ”Jag skjutsar hem dig” eller ”Är du hungrig? Jag köper en korv.” Det hände ofta.

– Han pratade inte med mig på något annat sätt, men det var själavård på barns nivå. Han hade ett öga för mig på ett speciellt sätt. Efteråt har jag känt en väldigt stor tacksamhet för att han trädde in.

Livet kom ikapp

Men det ena dåliga beslutet efter det andra ledde fram till en desperation. Och Stefan frågade sig: ”Vad är detta för liv?” Det var under lumpartiden då mycket rörde sig om död och hur man dödar någon mest effektivt.

Han hade då gift sig med Marie. De hade träffats på en folkhögskola. Som gift fick Stefan permission lite oftare och följe aldrig med de andra grabbarna ut och festade.

– Bibeln talar om en sökningstid och där i militären kom livet ikapp mig. Jag började tänka mycket på vad som händer när vi dör, kopplat till pappa.

– Jag kom till en punkt, till slutet av mig själv.

En kväll när de andra grabbarna på luckan var ute kände Stefan att Jesus kom in i rummet.

– Jag kapitulerade inför Honom och böjde knä där vid sängen och bad. Min bön var att jag skulle få det jag sett hos mamma. Det ville jag ha i mitt liv.

Kapitulerade för Jesus

Stefan bekände sig till Jesus och kapitulerade helt och hållet.

– Då kände jag ett reningsbad rätt in i min själ. Precis där i det rummet.

När Stefan sedan åkte hem på permission märkte Marie att något var annorlunda.

– Jag hade militärkläderna på mig. Hon mötte mig där i lägenheten och frågade: ”Vad har hänt? Jag ser i dina ögon att något har hänt.”

Då berättade Stefan om mötet vid militärsängen.

– Då på en gång kastades Marie ut i en kris. Vi hade ganska lika bakgrund och hon hade lämnat sin tro.

Det tog några dagar, sedan kapitulerade även Marie för Jesus efter en stark Gudsupplevelse. Livet tog en ny vändning och paret fick en ny utgångspunkt för äktenskapet.

– Jag förstod att när jag lärt känna Jesus betydde det att jag skulle tjäna honom. Och att mitt liv inte längre skulle handla om motorer och bilfirmor.

Stefans mamma var inte förvånad över vad som hänt. Hon hade ett löfte att lita på som hon fått ett år innan maken dog.

– Det hände mycket runt omkring mig. Mamma var förtvivlad och frågade pappa: ”Hur kommer det att gå med Stefan?”

Då hade pappan svarat, ganska skarpt: ”Det kommer att gå bra med Stefan. När Gud får tag på honom kommer det att bli väldigt bra.”

– Mamma tog till sig det som ett tilltal. När hon fick reda på att vi vigt våra liv till Gud blev hon inte alls förvånad.

Glädje och sorg

Stefan och Marie var enormt hungriga på Gud och tog upp relationen med församlingen. De gick på alla möten de kunde tänka sig.

– Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag förstod att jag skulle följa den mannen som mött mig vid militärsängen. Vi hade en kallelse över våra liv.

Det ena gav det andra och paret blev engagerade på olika sätt i församlingen. De började sedan på en bibelskola i Uppsala. Men när Stefan mötte Herren upphörde inte svårigheterna.

– Man kan tänka: ”Sagan slutar lyckligt och allt blev roligt och problemfritt.” Men så har det inte alls varit för mig. Livet har präglats av väldigt mycket glädje och väldigt mycket sorg.

– När jag ser tillbaka på mitt liv så har jag haft väldigt tuffa svängar. Glädje och sorg har löpt om varandra.

Stefan önskar att han skulle ha sluppit det jobbiga. Men det är inte sorgen som definierat Stefan och Marie, utan Herren.

– Att följa Jesus betyder inte att allt blir enkelt och att du då slipper alla problem och utmaningar. Men du har med dig något som håller. Glädjen är det bärande.

– Livet har varit präglat av sorg och många sorger på nära håll. Men genom allt detta har det som jag fick med mig vid den starka överlåtelsen till Jesus varit den bärande faktorn.

Nu har Stefan och Marie tjänat Gud i 40 år. De har sett kallelsen som en röd tråd när frestelsen kommit att göra något annat.

– Det har varit som en kompass på insidan som lett mig tillbaka till vad som hände vid militärsängen där jag gav mitt liv till Jesus. Vid djupa kriser har jag letts dit igen.

– Jesus har tagit min hand och lett mig vidare.

Nu när coronarestriktionerna lättar tror Stefan tror på en ljus framtid.

– Det är spännande och inspirerande. Jag känner att det kommer att vända uppåt.