Reportage

Sven-Bertils svaghet blev hans styrka

Sven-Bertil Grahn är norrlandsprästen som med sin trygga och självklara gudstro förmedlar Guds ord med både humor och allvar.

Norrlandspräst eftersom hans tjänst har spänt över olika orter i Norrbotten och Västerbotten sedan prästvigningen för 31 år sedan.

– Jag är präst i Ålidhemskyrkan i Umeå, där jag har varit i snart fyra år. Innan jag hamnade här tjänstgjorde jag i Piteå, och dessförinnan ett par år i Lycksele och några år i Malå, säger Sven-Bertil Grahn.

Upplevde tidig kallelse

Att vara just präst har för Sven-Bertil alltid känts som ett naturligt val. Hans egen övertygelse att verkligen bli präst kom från en kallelse från Gud som han tog emot i 13-årsåldern.

– Jag upplevde en ganska tydlig kallelse från Gud. Jag förstod att Han ville att jag skulle bli präst. Min mamma var inte förvånad. Hon visste innan jag föddes, eftersom hon utgick från den bibliska principen om att helga den förstfödde till Herren. Så hon bad att om det är Guds vilja att jag skulle bli präst, så ville hon gärna det också, berättar Sven-Bertil.

– Jag kände stöd men inte styrning i valet att utbilda mig till präst.

Som 26-åring gick han i mål när han på pingstdagen år 1992 prästvigdes i Luleå domkyrka. En personlig milstolpe och början på ett nytt liv i Jesu tjänst.

Stamningen blev en styrka

Sven-Bertil lider sedan barnsben av stamning, något han inte tycker är något problem idag. Men då, när han som ung tonåring tog beslutet att bli präst genom sin kallelse, var besväret väldigt påtagligt och påfrestande.

– Problemet när jag fick kallelsen var att jag i samma veva blev medveten om min stamning. Det blev för mycket fokus på det, så det blev väldigt jobbigt att öppna munnen, säger Sven-Bertil.

– Jag frågade Gud vad han tänkte göra åt det här. Jag var helt övertygad om att han skulle hela mig. Men i stället för ett helande vände Gud Sven-Bertils stamning till att bli hans styrka.

– Jag brukar säga till ungdomar att använda sin svaghet som sin styrka, och det tror jag att Gud gjorde med mig. Att förkunna Guds ord så att folk lyssnar. Jag var tvungen att lita på Gud. Jag bryr mig inte längre om att jag stammar.

– Uppväxten i en kristen familj har givit mig en inre styrka, och jag har därför inte låtit stamningen bli ett hinder för mig.

Drabbades av utmattning

Vid två tillfällen drabbades Sven-Bertil Grahn av det som idag kalllas utmattningsdepression. Första gången kom när han tjänstgjorde i Malå, våren 1998, där han under en längre tid arbetat mer än han i efterhand såg som sunt.

– Jag såg inte mina egna gränser, utan körde bara på, säger Sven-Bertil.

– Det var fantastiskt att jobba och få möta nya människor, men någonstans blev det för mycket. Mitt privatliv blev till följd av detta väldigt begränsat.

Utmattningen slog till igen när han år 2010 genomgick en skilsmässa med sin dåvarande hustru, efter år av tvivel över sitt äktenskap, men också av kamp för att rädda relationen ”för barnens skull”.

– Jag kände ganska snart efter att vi hade gift oss att det inte kändes bra, och förstod så småningom att det inte skulle hålla. Det var en brottning att hålla ihop för familjens skull, berättar Sven-Bertil.

– Min inställning var länge att vara beredd att ge upp min egen lycka för att hålla ihop familjen. Men efter råd och stöd stod det klart för mig att det inte var värt det.

Efter skilsmässan var Sven-Bertil sjukskriven på heltid. Något som för honom var välbehövligt och för att sakta men säkert komma igen.

Fann kärleken på nytt

Sommaren 2015 klev hans blivande hustru Ulrika in i Sven-Bertils liv på allvar. De var bekanta med varandra sedan tidigare och såg varandra för första gången under ett bröllop där Sven-Bertil var vigselförrättare och Ulrika stod för musik. Där och då visste de inte att de en dag skulle slå sina påsar ihop.

– Vi hade båda gått gospellinjen på Solviks folkhögskola. Under återträffen 20 år senare var vi båda närvarande. Efter den helgen fick vi mersmak och började att skriva till varandra på sociala medier och prata på telefon. Jag kände väldigt fort att jag ville dela mitt liv med henne. Och så blev det.

Sven-Bertil är lycklig i sitt äktenskap. Han trivs också fortfarande som fisken i vattnet med att vara präst. Men han är ödmjuk för de svårigheter han gått igenom och betonar vikten av att Gud är med i alla lägen i livet.

– Under sjukdomstiden och perioder jag inte har orkat så har Gud varit väldigt nära och burit mig. Det är väldigt skönt att veta, och känna. Gud kan upprätta en.

Känns meningsfullt

Idag tycker Sven-Bertil att möten med människor är bland de viktigaste uppgifterna.

– Livserfarenheterna har gjort att det känns meningsfullt att möta dem i enskilda samtal. Det finns något att dela med sig av, säger Sven-Bertil.

Han brinner för att predika Guds ord och leder även en digital bibelsamtalsgrupp.

– Även där känner jag att Gud kan använda mig, avslutar Sven-Bertil Grahn.