Intervju

”Tänk om den kristna tron bara är ett påhitt”

Carolina Carpvik

KG Larsson växte upp i ett kristet hem, men efter en brytningstid i tonåren lämnade han allt vad tro och kyrka heter. Några år senare upplevde han något som kom att förändra hela hans liv. Efter ett biografbesök en kväll satt han tillsammans med några kompisar och spelade kort och småsöp. De hade det trevligt tillsammans.

När KG kom hem till sitt rum den kvällen drog han undan gardinen och på fönsterbrädan upptäckte han sin gamla konfirmationsbibel. Han tog Bibeln och slog upp den på måfå. Då lyste det som neonbokstäver mot honom:

”Men jag har bett för dig att din tro inte ska ta slut. Och när du har omvänt dig, styrk dina bröder” (Luk 22:32).

– Jag kröp ner under täcket den kvällen och lämnade mig till Gud. Jag blev frälst där i min säng, berättar han.

KG upplevde också något av en kallelse den stunden. När han hade vänt tillbaka till tron skulle han använda sina erfarenheter för att stärka sina bröder. Och det har han gjort som förkunnare av evangeliet under 55 år.

När tvivlet plötsligt drabbade honom sommaren 2024 spelade alla de egna erfarenheterna och upplevelserna av Gud plötsligt ingen roll längre. Inte heller alla de under och tecken han sett, eller alla de människor han fått se komma till tro.

Allt började med att han kände sig som omsluten av ett varmt skönt bomullstäcke och hörde en röst som sa ”Du ska inte vara orolig. Se det som ett förtroende”. Ganska snart efter denna upplevelse började han oväntat att tvivla på precis allt han hade hållit för sant. Tankarna drabbade honom som en bomb.

– Tänk om den kristna tron bara är ett påhitt. Andra religioner som islam, hinduism och buddism är det ju människor som har hittat på. Kanske är det så med kristendomen också. I så fall har jag satsat hela mitt liv på en lögn!

”Han blev så annorlunda”

Hustrun Gun Eva har funnit vid hans sida under hela hans vuxna liv. De möttes när de båda studerade i Stockholm som unga och vigdes en vecka före KG:s prästvigning 1970. Tillsammans har de tjänat Gud under många år. Hon blev förstås mycket förvånad när hennes man plötsligt började ifrågasätta allt det han hade byggt hela sitt liv på.

– Jag tyckte det var jobbigt och sa ”Gode Gud vad menar du med detta?” Jag visste ju att KG hade älskat Gud under alla dessa år. Nu blev han så annorlunda. Han isolerade sig och ville inte träffa folk. Det var nog den jobbigaste biten, säger hon.

I alla år har makarna börjat dagen med att läsa Bibeln och be tillsammans. Dessa gemensamma andakter varje morgon fortsatte de med.

– Men det var inga upplyftande stunder längre. KG var som i en egen bubbla och var inte intresserad av några argument från mig. Jag tänkte ”Käre KG, håller du på att bli deprimerad?” säger Gun Eva.

Ledde till skam

Som sjuksköterska kunde hon snart konstatera att det inte var någon depression som hade drabbat maken. Hans tvivel på Guds existens var på riktigt. Själv tvivlade hon aldrig.

– Nej, nej. Jesus är ju det enda vi har. Jag kände någonstans att Gud kommer att lösa det här.

Gun Eva insåg snart att man kan tvivla sig fram till tro. De orden skrev hon ner på en lapp som hon satte på KG:s dator. Den lappen sitter fortfarande kvar.

– Det finns en skam i det här med att tvivla, säger hon.

KG nickar instämmande. Flera av hans kristna vänner som fick höra att han brottades med tvivel sa i all välmening att de skulle be bort tvivlet.

– Tvivel är inget man ber bort. För det är ju bara den som tror som kan tvivla. Nu kändes det som om jag stoppades ner i en köttkvarn och att allt maldes ner, säger han.

Kontaktade ateister

KG bestämde sig för att ta reda på sanningen. För att göra det behövde han hitta motståndare till den kristna tron och lyssna på deras argument. Han började också att seriöst undersöka vilka vetenskapliga kriterier som fordras för att komma fram till full visshet om att trovärdigheten av ett påstående är sant.

Därför kontaktade han några intellektuella ateister som han känner.

– Jag har alltid uppskattat människor som har en helt annan åsikt än jag har, för de samtalen berikar mig, säger han.

Nu erbjöd han dem att vara med honom i den process han befann sig i och undersöka om kristendomen är sann eller inte. Han tänkte skriva en bok om detta och de kunde få halva boken för sina argument. Men icke, ingen av dem ville vara med.

Undersökte antika forskare

Då började KG att leta efter forskare som var intellektuella motståndare till allt vad kristen tro heter och som dessutom levde under det första århundradet efter Jesu födelse. Tack vare internet lyckades han hitta vad han letade efter. De tre forskarna och författarna Tacitus, Plinius och Josefus. Dessa tre gjorde bland annat ett gemensamt uttalande: ”Det finns ingen forskare eller författare som förnekar att en man vid namn Jesus avrättades genom att bli korsfäst i Jerusalem.” Mer om dessa tre och deras forskning skriver KG i sin nyutkomna bok ”Tänk om det inte är sant?” Där skriver han också om Saulus som andades mordlust mot de kristna innan han själv mötte Jesus på vägen till Damaskus och fick förvandlas till Paulus. Boken innehåller hela den resa som KG gjorde i tvivlets land, där argumenten för kristen tro fick vägas på våg.

Jesu uppståndelse

Vetenskapen har ställt kriterier för när något kan anses vara sant. Det räcker inte med att en person påstår något. Det måste också finnas två eller fler vittnen till att det faktiskt stämmer.

– Bibeln är ingen vetenskaplig avhandling. Det är ett trosprojekt skrivet av judar, säger KG.

Hur vet vi att Platon fanns, eller Luther? Jo, de som mött dem har vittnat om det. Då måste väl samma kriterier gälla för Jesus också? menar KG. Och hitintills finns det inte någon som kan redovisa vetenskapliga argument för att Jesu uppståndelse inte skulle ha ägt rum.

– Det enda vetenskapliga som håller i Bibeln är faktiskt Jesu uppståndelse. De vetenskapliga kriterierna för att Jesus har uppstått är med råge uppfyllda, säger KG.

Den insikten gav honom lugn i själen och han säger att hans gudsrelation har fördjupats.

– Jag skulle unna mina kollegor att gå igenom köttkvarnen, där allt bara gungar.

Den inre resan KG har gjort, liknar han vid bygget av ett högt hus. Där måste man påla djupt ner i bergen för att huset ska stå stadigt. På samma sätt har han fått tränga djupt ner i trons urberg. Tvivlen har bytts mot tro – en tro som håller.